Pigg och glad, kexchoklad... Ganska så i alla fall, tog medicin innan jag somnade vid halv ett och det var nog ett klokt beslut. Nu mår jag bra, om än lite trött. Har ätit frukost och sitter med en mugg kaffe innan jag ska plocka ihop mina pinaler och åka. Vet inte hur lång tid det tar att åka, tjugo mil ungefär, men det beror ju mycket på trafiken och vilken typ av väg det är. Ska se om jag klarar av att inte glömma något. Ofta blir det någon grej, inte jätteväsentlig men ändå behövd, som lämnas kvar. Nåja, det finns väl nattöppna butiker dit jag kommer också...

Jaha, nu har jag diskat och lagt rena lakan i sängen och duschat och nästan packat i alla fall, plockat fram det jag måste ha med och tänkt över allt en gång till. I och med att jag numera har en smartare telefon än förut är jag inte lika beroende av att ha allt från webben nedskrivet och klart. Några kartor har jag skrivit ut tidigare för att underlätta lite. Har ingen aning om vilket humör skallen tänker vara på imorgon, men om jag satsar på att komma iväg klockan åtta så kanske jag är härifrån nio. Morgonen är ju inte min bästa tid på dygnet, migrän eller inte...

Mitt huvud verkar inte kunna bestämma sig för vart det ska ta vägen med sig själv. Ena stunden så känns det bättre och jag tror att det är över för den här gången, och tio minuter senare återkommer värken på ett nytt ställe med förnyad intensitet. Har skrivit ner lite inför ett seminarium i helgen så att jag inte kommer helt oförberedd och litar till min förmåga att ordbajsa (vilket jag i och för sig är ganska bra på). Kan komplettera det senare ikväll eller imorgon på hotellet. Nu har jag någon sorts tanke om att jag ska plocka iordning här hemma så att det är trevligt när jag kommer tillbaka. Det handlar mest om att diska, städningen från i lördags håller ännu, så rent är det. Men det skulle vara väldigt trevligt att inte mötas av en översvämmad diskbänk vid återkomsten från de högre studierna.

Usch, det var ingen vidare dag. Vaknade vid halv tre-tiden inatt av en dunkande migrän, fick ta medicin och försöka sova lite till, men jag har inte känt mig direkt pigg på jobbet. Dessutom var det personal borta, så dagen blev lite halvt hysterisk med nya små som ska inskolas och några lite äldre som liksom känner av att man inte riktigt hinner med dem, så därför blir de extra stöniga...

Imorgon har jag semester och ska åka iväg till nya universitetet. Hoppas att det blir givande, ser fram emot att få lära mig mer och upptäcka ett nytt ställe i tillvaron. Sova på hotell över natten och skämma bort mig lite...

En vanlig dag på jobbet, fast jag arbetade extra länge pga sjuk kollega. Lär bli några tillfällen under hösten där det händer, det är jag helt säker på, men det gör inte så mycket då det blir komptid till mig så att jag kan vara ledig någon klämdag utan att det kostar mig varken pengar eller semester. Efter jobbet vet jag inte riktigt vad som hände, jag antishoppingfröken nummer ett löpte lite amok nere på stan och kom hem med kläder för 1500 spänn. Jag skulle köpa jeans, så långt var det rätt, men sedan blev det tröjor och leggings och allt möjligt... Jag vet att det inte är så mycket rent objektivt sett, men det är nog ungefär vad jag har köpt kläder för under drygt ett år. Men jag tycker att jag är värd det, och så kan jag slänga ut en del gammalt och utslitet.

Jaha, nu har visst säpo festat runt lite för mycket också. Alla som har gjort något liknande torde skaka hemma vid sina tv-apparater, för just nu är det inne att avslöja såna här saker. Efter tillväxtverkets middag på Grand har det ena efter det andra uppdagats, tillfällen där det har gått åt aningen för mycket skattepengar. Alla ledare och direktörer och andra: Visst kan man få bjuda personalen på middag. Men lite jobbigt blir det om det visar sig att enbart dekor till festen gått på 400000... Lagom är ledorded för chefer i mellanmjölkens land.

En lång dag på jobbet slut. Och det är jag också på något underligt vis, mer än vad jag brukar vara. Visst, jag sov dåligt inatt, och det var sjukdom hos en kollega på jobbet, men ändå. Redan klockan tre var jag färdig att packa ihop och lägga mig ner mentalt. Och då var det två timmar kvar av ordinarie arbetstid med barnen och ett kvällsmöte på två och en halv timme...

Men nu är jag hemma och det är skönt och jag ska försöka att lägga mig tidigt. Inte riktigt än dock, även om det säkert skulle vara skönt. Någon gång ibland är det inte fel att krypa ner vid samma tid som landets lågstadiebarn. Men det är tråkigt...

Svårt att somna igår, ofta så på söndagar. Några timmars vila blev det väl ändå och nu är jag redo att trampa till jobbet. Ska ta med mig en plastburk, på ett ställe på vägen växer det björnbär (om ingen nu har tagit dem i helgen förstås) och det är både väldigt gott och väldigt nyttigt. Några stycken i frysen vore inte dumt. Det ser ut att vara bra väder också, toppen, då kan vi vara ute mycket. Mindre skrik och väsen alltså. Kanske kan ge ungarna var sitt björnbär om de gapar för mycket, då kanske de tystnar i ren chock... Är inte jättevanlig växt här runt omkring...

Så var det söndag kväll igen och mörkt mörkt ute. När jag körde hem vid tio var det svart som i en säck. Laddar med lite ostbågar för en lång dag imorgon, ska börja lite tidigare för att täcka upp för en kollega som behöver åka på läkarbesök med sitt barn, och när väl tiden i barngrupp är slut klockan fem är det dags att sätta sig på möte. Det lär bli en elvatimmarsdag. Men det går väl det med.

Möte i idrottsföreningen. Det kommer ta många timmar och är föga lockande. Men, det är inte så mycket att bry sig om, har man tagit på sig ett uppdrag så har man. Då får man fullfölja det, eller åtminstone hålla i tills någon annan kan tänka sig att ta över. Lite omotiverande är det eftersom barnen bestämt sig för att ta ett uppehåll från fotbollen och satsa på löpning istället. Vi får väl se hur det går, kanske får döpa om min blogg till löparmamman istället... Jag har nog hela mitt liv löpt mer än spelat fotboll, så på mig stämmer det ju bättre...

Var nyfiken på att se om känslan i kroppen var densamma som i fredags, så i försiktigt duggregn gav jag mig ut på en löptur. Vädrets makter var medgörliga, snart slutade det droppa, och det kändes bra idag också. Lite stum i musklerna på framsidan av låret men bra flås och i ett bra flow. Jag blev tröttare efteråt men det är väl inte så konstigt, mindre än två dygns vila sedan sist. Nu återstår att se om det går att göra det till en varannandags-vana allt som oftast. Löpning tre gånger i veckan. Ingen snö i vinter. Tänk vad den kombinationen skulle göra med min kropp...

Söndag morgon och jag läser att det kan bli så att Breivik inte får ha någon dator i sin cell. Problematiskt för honom då han vill "blogga och skriva böcker". Han borde absolut inte få sprida sina konstiga idéer via en blogg, tycker inte riktigt att han har gjort sig förtjänt av den typen av yttrandefrihet, och när det gäller böcker har jag ett förslag. Ge honom en gammal hederlig skrivmaskin. Med färgband att byta. För att vara schyssta kan han ju få en elektrisk variant. På den kan han sedan skriva sin smörja, och så kan alltihop refuseras av alla tillgängliga förlag. Så är det ju för riktiga författare också...

Tittade på "Underbar och älskad av alla". Lite för pinsamt stundtals, jag har läst den som bok förut och det var bättre, när det spelas upp live får jag lust att bara sätta händerna för ögonen. Jag vet att det är påhittat, men det hjälper inte... Undra just om det är vanligt att folk i allmänhet hittar på saker i sitt CV som är helt taget ur luften? Att man framhåller, kanske rent av överdriver sina positiva egenskaper är väl snarare regel än undantag, men rena lögner... Jag skulle aldrig våga. Jag är så feg. Och i anställningsintervjun skulle det synas att jag ljuger. Det gör det jämt när jag försöker. Knallröd i fejset och flackande blick. Känns det som i alla fall. Men jag ska inte söka jobb på Dramaten. Inte stället för mig.

Ganska mycket festande människor hörs genom min öppna balkongdörr. Det låter trevligt, men som vanligt håller jag mig inne framför tv:n. Den största orsaken är mitt något komplicerade förhållande till alkohol. För mig var det under många år inte alls något festligt utan något som jag hinkade i mig för att ta mig igenom tillvaron när den var jobbig. Jag dricker idag därför bara måttligt och i sällskap med andra människor som känner till min historia. Men det hindrar ju inte att jag är sugen...

Som många säkert förstått är jag intresserad av ekonomi och hur folk handskas (eller i många fall då inte handskas) med den. Efter att ha pluggat ett tag har jag inte direkt något sparande att prata om, men nu när jag har börjat jobba heltid håller jag på och bygger upp det som ska bli en buffert. Försöker sätta undan åtminstone en femhundring i månaden. Men tydligen är jag inte ensam. Även många som tjänar mycket sparar dåligt eller inte alls. Varför lever man så kortsiktigt, kan jag undra. Och varför konsumerar många så hysteriskt? Jag är väl lite von Anka, gillar att se när pengar växer...

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/svenska-hushall-daligt-forberedda-pa-ekonomisk-small_7436654.svd

När man har städat en hel massa måste man få belöning. Idag blir det en sällsynt stor bytta med lösviktssallad till middag (att inte behöva laga mat är en sorts belöning, åtminstone för mig) och en påse ostbågar att ha senare. Var lite trött och kämpade en stund mot behovet av sötsaker, och jag tror att jag har överkommit det, kontrade med kaffe istället. Det är jag redan så beroende av att det inte spelar någon roll om jag tar en mugg extra, men jag försöker att göra sockerätandet till sällsynta företeelser. Kände också idag när jag städade denna konstiga känsla av att vilja fortsätta, riva ut saker ur skåp, torka, slänga och sortera. Låter grymt korkat, jag menar, idag är lägenheten oändligt mycket prydligare och renare än igår, men då hade jag inte den driften. Lyckades i alla fall hejda mig med föresatsen att jag behöver läsa. Har en stor tjock bok som jag ska ha plöjt igenom, förstått och dessutom skrivit anteckningar om till nästa helg då jag ska diskutera den på ett seminarium. Alltså får skåpen vänta.