

20 nov kl 12:58, 2009
Läste denna artikel idag. Jag ger inte mycket för Aftonbladet så man ska försöka att inte stirra upp sig av deras artiklar. Men detta är faktiskt pinsamt.
Killen är 19 bast och har precis tagit studenten. Han söker inte jobb och han går inte på arbetsförmedlingens möten för att han inte tycker han blir hjälpt. Alltså väljer han själv att sluta gå, samtidigt som han gnäller över att han inte får hjälp med jobb.
Vissa tror verkligen de ska få allt serverat när de går ut gymnasiet. De tror att det bara är att söka ett jobb och får man inte det så är det katastrof. Jag minns själv när jag var 15 och sökte ett sommarjobb på ett kondis. Jag sökte bara det och blev skitsur när jag inte fick jobbet. Att jag aldrig arbetat på kondis förr eller ens hade relevant utbildning, tänkte jag inte på.
Han har valt att inte gå på arbetsförmedlingens möten, då får han alltså ta konsekvenserna. Jag vet ingen som tycker det är roligt att gå på deras möten, men vad ska man göra? Om man inte går dit har man gjort klart för arbetsförmedlingen att man inte är sugen på att få jobb. Man måste vara aktiv ändå även om det suger. Det har jag fått göra! Att få jobb är ingen lek, det är inget man får bara för man vill ha det. "Åh jag vill jobba på Ikea. Får jag inte det blir jag sur och då tänker jag inte söka fler jobb eller gå till arbetsförmedlingen".
Arbetsförmedlingen har regler som alla jobbsökande förväntas följa. Typ att man kommer på avtalade möten. Jag fattar inte hur svårt det är. Hur kan man då tycka man ska ha ett jobb och följa regler på det nya jobbet om man inte ens när man är arbetslös och går sysslolös om dagarna kan gå på avtalade möten, då får man skylla sig själv och ta konsekvenserna utan att gnälla.
Jag blir så jävla trött. Jag går här och har sökt jobb i fem år och slitit som ett djur och aldrig gnällt. Så kommer slynglar som precis gått ut gymnasiet och varit arbetslösa någon månad och klagar direkt på att de inte får jobb. Hur gnälliga blir inte dessa ungdomar när de blir 50 och kanske arbetslösa i fem-sex år?
De lär sig, så fort de inser att navelsträngen är avklippt för alltid, och de måste ta hand om sig själv i den här hårda och kalla världen...
Nå, fler jobb till oss andra, antar jag, om han skiter i arbetsförmedlingen.
Skrivet av Weilyn den 20 november, 2009 kl. 14:45 #
Jo jag förstår vad du menar, men den insikten måste växa fram i pojken själv. Just nu känner han ju bara så och det går inte att göra något åt, naturlig reaktion..
Skrivet av carola den 20 november, 2009 kl. 14:45 #
weilyn> True indeed :)
carola> Ja visst men varför talar man i tidningen för det om det är en mognadsfas? Jag talar inte ut i tidningen när jag upptäckte att jag fick betala tvättmedel sjlv när jag flyttade hemifrån. Sånt tänkte jag inte alls på är inräknat bland utgifter, ej heller typ diskborste och sådant. Det har alltid funnits där när man bodde hemma. Det var en mognadsprocess för mig att inse vad det verkligen innebär att bo ensam. Allt ansvar man måste ta. Det var en stor omställning. Men inte går jag ut i tidningen för det och klagar på att ingen hjälper mig med alla räkningar eller liknande.
På denna killen låter det som om han sökt jobb i 10 år men inte fått, eller nåt. När han precis tagit studenten och inte ens har högskoleutbildning. Han kan ju komma igen när han gått 5 år på högskola o ändå inte får jobb...
Skrivet av fredrikabremer den 20 november, 2009 kl. 14:48 #
Jävla LOL-tidning...
//Weilyn, tycker inte om Aftonbladet.
Skrivet av Weilyn den 23 november, 2009 kl. 14:02 #
Ja, Aftonbladet är en LOL-tidning for sure.
Skrivet av fredrikabremer den 23 november, 2009 kl. 15:13 #