Fredrika Bremer

Jag tror faktiskt inte jag skrivit ett enda inlägg om vad jag tycker feminism står för. Det kanske kunde vara på sin plats. Ska försöka köra det kort också, jag har en tendens att svamla iväg .

Feminismen började med kampen för kvinnors rätt, det är det feminismen grundas på. De flesta seriösa feminister vet dock att även män har problem i samhället. Men de har inte varit hälften så stora som kvinnors problem, och just därför är detta det man fokuserar på, för att könen ska ligga på samma nivå. Självfallet ska mansproblem också bevakas, ingen har rätt att bli felaktigt behandlad.

Som feminist låter jag mig inte styras av varken män eller andra kvinnor. Jag följer inte det ytliga modet och jag skiter i alla trender. Jag tycker om fina, stiliga kläder, men jag köper inte mycket kläder och undviker helst nya modekläder för jag vill inte se ut som alla andra. Som feminist sminkar jag mig när jag känner för det. Från att ha varit en osäker tonåring som tvunget skulle sminka sig varje dag, kör jag smink de gånger jag går ut, t.ex. när jag arbetar som DJ och ska vara ett ansikte utåt.

Som feminist ska man inte tävla i att vara som mest okvinnlig som möjligt, det är inget fel med kvinnlighet, varför skulle det vara något tabubelagt med att vara en kvinna? Men man ska göra som man vill, utan att följa samhällets ideal. När jag var runt 19 slutade jag se syftet med att raka benen när inte män gör det, så varför ska tvunget kvinnor göra det?

Löner ska inte vara baserade på kön, utan vad det är för typ av arbete, hur riskfyllt det är, hur mycket andras liv är inblandade, hur lång utbildning det är, osv. och klassiska kvinnoyrken ska inte ha sämre status än klassiska mansyrken. Alla jobb behövs och alla ska ha respekt. Kvinnor ska ha samma respekt som män, inom alla avseenden. De ska läggas lika mycket pengar och energi på forsking inom kvinnosjukdomar, som manssjukdomar.

Sexister som tycker att kvinnor som inte anmäler en våldtäkt direkt efter den skett ljuger, ska inte få ha tjänst inom rättsväsendet. Likadant ska de övergrepp som sker mot män, tas på allvar. Jag kommer aldrig glömma en sak som en kille skrev till mig i en debatt om våldtäkt, att det måste vara så att män tycker det är mer okej med våldtäkter än kvinnor, eftersom män våldtar mer än vad kvinnor gör. Jag minns inte vem det var som skrev det till mig, men det har gett mig en tankeställare. Däremot får man aldrig säga att alla män är potentiella våldtäktsmän.

När det gäller hemmafrubiten och ta hand om barn istället för att arbeta, blir det svårare. Men jag tänker som såhär: ett barn har rätt till både mor och far. Jag anser att man ska dela lika i den mån man kan. Tyvärr har jag hört mycket i stil med att killen tjänar mer än kvinnan, så då ska kvinnan vara hemma hela tiden. Det anser jag vara ett himla svepskäl för att mannen inte orkar/vill. Hade det varit tvärtom, att jag tjänat fetekosingen, hade jag ändå velat vara mammaledig, jag har väl också rätt till mitt eget barn! Och ett intresse för det, dessutom. Men om den ene är arbetslös är det såklart ett problem. Men jag tror på grundtanken att ett barn behöver både mor och far.

Hemmafruar (och män) gör sig en björntjänst, eftersom man inte får inkomst och därmed heller ej pengar till pension. Man blir beroende av sin partner och man riskerar stå där med socialbidrag om man blir ensamstående. Beroende är aldrig bra. Varken av en partner eller av samhället.

Som feminist gör jag som jag själv vill, jag skulle aldrig acceptera en man som tar på mig på krogen, och  jag har tyvärr sett många tjejer som inte vågar säga emot. Det är förkastligt, man måste säga ifrån och hävda sin egen värdighet. Tyvärr verkar det finnas väldigt mycket tjejer som till varje pris ska vara till lags för män och sätta sina viljor åt sidan. De kanske stoppar in silikon när de har fullt normala bröst, för att de inte kan visa sig utan BH för sina pojkvänner. Eller så vågar de inte träffa sin kille utan smink, så när de sover över, har de smink på och det första de gör när de vaknar, är sminkar om sig. Usch, jag ryser.

När det gäller kvinno-, och mansroller ska båda rollerna vara lika respekterade. Däremot kan jag inte hålla med om att alla kvinnor per automatik är bättre vård-, och dagispersonal. Jag har bäst erfarenhet av manlig vårdpersonal, de tar mig mer på allvar än vad kvinnor gör. Kvinliga läkare sänder gärna hem mig med alvedon och männen tar mig på allvar. Likadant med gynekologer, där de kvinnliga inte sällan säger "Äh, det där känns väl inte!", medan männen tar mer försiktigt.

Och likadant med dagispersonal, där jag tycker de killar som väl vill arbeta på dagis, är 100 ggr bättre än tanterna som bara sitter och dricker kaffe. Det trista är att manlig dagispersonal alltid synas i alla sömmar, för män kan ju inte tycka om barn, heter det absurt nog.

Män ska få vara sk. kvinnliga, kvinnor ska få vara manliga. Detta utan att bli påhoppade. Jag själv föredrar män som är medvetna om sin kvinnliga sida och kan bejaka den genom att visa känslor, gråta, vara ödmjuka, självmant diska, laga mat och visa intresse för barn. Utan att skämmas. Tyvärr tror jag vissa killar känner sig tvingade in i detta, vilket också är ett problem.

Så finns det de kvinnor som säger de är feminister, när de hatar män. Det är lika galet som när män anser att kvinnor över lag har sämre intellekt än män, som man trodde för hundra år sedan.

Kort och koncist: alla har rätt till samma sorts förutsättningar, samma grundläggande chanser, behandlas med respekt oavsett kön. Man ska inte ta skit av någon och alla ska respektera andra individer oavsett vilket kön de tillhör.

Dj Undine, aka feministen FredrikaBremer, på electriXmas 2008.