- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
14 apr kl 18:14, 2009
Nu när det börjar bli varmt ger sig också folk ut mer med sina hundar. På gott och ont. Det har tydligen kommit en lag som heter att koppel är tvång bland folk. Detta har uppenbarligen inte alla fattat. Idag stannade jag till vid en kiosk för att se om de har mjukglass. Intill kioskluckan sitter en man på en bänk, fullt upptagen med sin rinnande glass. Bredvid honom sitter en schäfer modell större, utan koppel. Jag blir smått larmslagen och hoppar upp på cykeln för att bege mig därifrån. Ja, jag är rädd för hundar, speciellt stora hundar. Om jag hade fått bestämma skulle folk som bor i stan inte fått ha hundar. Det är en sak om man har dem i sina hus eller på gårdar och har dem i stora inhängnade rastområden, men jag tycker inte om att okända hundar nosar på mig eller inte befinner sig i koppel!
Det var ju som nyligen då en man knatat runt på Malmös gator med en boaorm runt halsen. Tyvärr hade mannen varit berusad, vilket är synd om ormen, men det är ungefär så jag velat göra. När jag hade orm var jag väldigt sugen på att gå ut och gå en runda på stan med min orm. Det räckte med att ingen ville komma hem till mig för att jag hade en orm... Till och med när jag knallade runt med min råtta på stan, kunde folk reagera och tycka det var läskigt.
Det är alltså helt självklart för mig att respektera att folk har ormfobi eller att folk i min egen ålder är rädda för råttor (och tom tror de har pest, som vissa trodde, som kom fram och pratade med mig). Men det är inte lika självklart för hundägare att respektera att jag är rädd för hundar.
Och det värsta är när en lös hund springer fram till en. Jag står ofta blixtstilla och håller armarna nära kroppen för att hunden inte ska kunna bita mig. Jag känner inte hunden, jag känner inte ägaren, jag gillar inte okända hundar! Men ägaren säger då ofta: "Såja, han är så snäll så!". Ja, din hund är säkert snäll hemma hos dig! Ska jag säga så den dag jag tar med mig en orm ut på stan och låter den väsa mot folk?! "Håhå, ja lille snoddas är så snäll han!".
Eller som när man åker hem till vissa hundägare som säger: "Du måste klappa honom och låta honom hälsa på dig för att han ska sluta skälla!". Jaha? Jag måste alltså klappa någons hund för att den ska sluta skälla? Det ligger alltså på mig att jag måste övervinna min rädsla och utsättas för ångest för att ägaren inte kan ha pli på sin jycke? Ska jag också säga så då om min boaorm: "Du måste ha honom runt halsen en stund och klappa honom för att han inte ska väsa åt dig!". Det hade ju ingen accepterat, och mitt beteende hade säkert kunnat anmälas som kränkning.
Nä, hundägare som vägrar koppla sina hundar borde få smaka på sin egen medicin!
Upphovsrättskyddad © 2008 Fredrika Bremer. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.
När man hälsar på hos folk som har hundar så är det ett misstag av ägarna att säga att DU ska hälsa på hunden för att den skäller. Gör du det så har du underordnat dig i flocken. Det är alltid människan som bestämmer när det ska hälsas eller inte.
Jag tycker oxå illa om lösspringande hundar... eller fel - jag tycker illa om deras mattar och hussar.
Skrivet av maria den 15 april, 2009 kl. 11:29 #
Jag är uppväxt med hundar. Hade tre stycken colliehundar & är alltså inte rädd :-) Men!! Jag tycker oxå väldigt illa om folk som inte håller dom kopplade! Jag joggar rätt mycket i stan & i terrängspår, & där möter man massor. I den lokala ordningsstadgan för Karlstad står att hundar SKALL vara kopplade inom stadsplanelagt område + i terrängspåren. Men det skiter dom i. "Han är så snäll så..." Det hjälper ju tex inte dej. Dessutom blir hunden ibland skrämd när man springer förbi, & kan nafsa till av bara farten lixom. Det är verkligen inte ok!!!
Skrivet av Micke den 15 april, 2009 kl. 19:41 #
Tack för era svar.
Ja, man kan tycka det, men det är faktiskt många som säger så "du måste hälsa på honom annars kommer han fortsätta skälla i en halvtimme och det är jobbigt". Att tvinga på någon att hälsa på ett djur den inte gillar, är elakt. Jag hade aldrig tvingat på ngn att hälsa om jag haft en fågelspindel, även om den varit den snällaste arten. Folk är rädda och folk väljer själva om de ska hälsa eller ej, anser jag.
Jag önskar också jag kunde ha varit uppväxt med hundar så jag kanske hade sluppit min hundrädsla. Fast min mormor har alltid haft hund, så golden retrievers är jag faktiskt inte rädd för:) Och inte heller gårdshunden. Men typ alla andra, speciellt de där stora rottweilers och schäfers. Och för att inte tala om pitbulls man ser på stan hela tiden! Hu. Fast jag läste på om dem och det sägs de togs fram som ett trevligt och mer sällskapligt alternativ till rottweilern? Jag tycker inte de ser så snälla ut. Det sägs ju också att pitbulls låser sina käkar när de bitit, men enligt denna källa är det bara en myt. Jag vet inte vad som är korrekt.
Skrivet av FredrikaB den 16 april, 2009 kl. 08:18 #
Har ett bonusbarn som blev huggen av familjehunden när han var fem år. 42 stygn är ganska många i ett litet ansikte...
När folk låter hundarna springa lösa innebär det att grabben blir fånge inomhus. Hundar ska vara kopplade där det bor människor. I annat fall är det OK att skjuta dem.
Skrivet av livelev den 16 april, 2009 kl. 14:53 #
Oj! Familjehunden också. Ja, det är så sjukt läskigt. Jag tror jag läste om just rottweilers att de ska vara mkt passande till barn; att de tål mkt. Men hur ofta läser man inte att just sådana hundar far illa? Rottweilers är känsliga hundar men ändå är det skitmånga som har dem som första hundar, fast det inte är rekommenderat.
Och som jag läste om pitbulls, att de ska vara otroligt snälla och goa, då kan man undra hur dessa ger sig på barn och biter av deras ansikten.
Man undrar hur länge folk ska få lov att köpa hundar utan att gå igenom någon form av prov? Det må låta storerbrorsfasoner, men sålänge hundar är fria att köpa för alla, kan värsta familjen som är olämpad att ha hund, skaffa hund och då händer detta.
Skrivet av Fredrika den 17 april, 2009 kl. 10:51 #
Vad jag skrattade åt det sista med ormen....klockrent Fredrika!
Jag kan bara hålla med och jag älskar ju verkligen djur men jag är sjukt hundrädd och det är jättejobbigt många gånger pga det du beskriver.
Jag har blivit svårt hundbiten flera gånger och en hund som var såååå snäll tuggade sönder min högerhand för några år sedan. ;-( Det var fruktansvärt och han släppte aldrig och jag ont dygnet runt och fingrarna funkar inte som de ska.
Skrivet av Nina den 25 april, 2009 kl. 13:44 #