Fredrika Bremer

Idag läste jag en artikel i skittidningen City där en journalist skriver att vi ska ge våra jobb till invandrarna. Samtidigt som han skriver att invandrarna drabbas hårdast vid nedskärningar, skriver han att de som enklast får jobb i sverige är finländare, norrmän, tyskar och britter. Men de räknas tydligen inte som invandrare..? Intill artikeln var också en intervju med en kvinna som klagade över att hon varit arbetslös i fem år och nu hade praktik. Men för att få jobb måste man ha läst ngn kompletteringskurs och det kunde hon inte "för hon har två barn hemma".  Jag trodde jag skulle flippa ut.

Tyvärr finns inte City på nätet längre så jag kan inte publicera artikeln, men nedan är ett mail jag skrev till journalisten. Vi får väl se om han svarar, då postar jag svaret här.

Hej,

Jag skriver angående din artikel som publicerats i City idag, nämligen "Arbeta längre - eller ge invandrarna jobb", Jag trodde först detta var en skämtsam artikel men tydligen är det inte så. Hela artikeln hånar mig och de jag känner som sökt arbete i många år. Jag har sökt jobb i flera år och utvecklade stress och ångest pga. att jag inte fick jobb. Min mamma gick arbetslös under runt 10 år och när hon sedan fick jobb utvecklade hon depression pga. pressen. Min sambo har sökt jobb i fem år och går nu och utbildar sig i hopp om att få jobb. I somras hade han inget jobb så då fick jag försörja honom med min lilla lön. That's life, man kan inte få allt serverat som vissa tycker de har rätt till.

Även nu när jag söker arbete eftersom jag inte har trygg anställning, nekas jag jobb. Detta trots 6 års studier och 2 examina. Jag nekas jobb för att jag inte har arbetslivserfarenhet nog eller kunskaper tillräckligt trots jag pga. CSN inte kan studera mer än 6 år.

Samtidigt läser man artiklar som denna, där man skriver att invandrarna ska ges jobb (dvs. inte alla, inte svenskar och invandrare, utan bara invandrare).
Vilket hån! Vilket otroligt hån!
Ska inte jag ha jobb då? Ska inte min mamma ha jobb? Ska inte min sambo har jobb? Jag känner fler etniska svenskar som inte har jobb, bland annat har jag många vänner som sagts upp från Sony Ericsson som nu står helt utan jobb. Samtidigt har jag massor av polare från diverse länder som har finfina jobb med feta löner. En polare till mig kommer från Libanon och han har alltid haft jobb med massor av pengar. Han har alltid kämpat, legat i och ansträngt sig.

Jag undrar varför du använt den rubrik du använt. Det står i den lilla faktarutan att finländare är de som lättast får jobb, följt av tyskar, norrmän och britter. Är inte det invandrare, undrar jag då? Alltså stämmer det inte att invandrare inte får jobb, eftersom det är just invandrare som får jobben, före etniska svenskar. Och då faller hela storyn egentligen och istället är det ju då svenskar som diskrimineras eftersom invandrare enligt faktarutan, får jobb före etniska svenskar. Dubbel diskriminering.

Och jag undrar varför du intervjuat en kvinna som tydligen inte på riktigt vill ha jobb. En förutsättning för att få jobb är att man studerat, står det. Inte så konstigt, det gäller alla. Kvinnan säger att hon inte kan för hon har två barn hemma. Jag känner många som studerar fast de har familj med barn. När jag senast läste en KY-utbildning i Malmö gick jag tillsammans med en kvinna som varje dag åkte tåg från en håla utanför Hässleholm. Hon hade småbarn och klarade sina studier galant.

Det handlar om hur gärna man vill få jobb och hur gärna man vill studera. Studera är inget man gör dygnet runt, man studerar åtta timmar om dagen, precis som ett vanligt arbete. Dessutom har hon väl en man som kan hjälpa henne? Om hon nu så gärna vill ha jobb, borde hennes man veta om det och vilja stötta henne med studierna. Allting handlar om prioritet. Man kan inte flytta till Sverige och tycka man kan få allt serverat. Man får kämpa! Jag har fått kämpa, med minimal inkomst, dyr hyra, terapi för att inte bryta ihop, sviniga extrajobb.. och så har hon mage att säga hon inte kan för hon har barn hemma.

Jag har en kompis som är invandrad från Litauen. Han är jätteduktig webbutvecklare och tröttnade på att inte få jobb, så han startade eget och trivs jättebra. Intervjua honom istället. Han är ett praktexempel på att man faktiskt kan ta tag i saker själv utan att se sig själv som offer. Han skaffade kunskaper, han sökte jobb, han krävde sin rätt. Han höll inte på och mjäka med "nej jag kan inte gå i skolan för jag har hund där hemma som måste passas" eller något liknande.

Kontentan med detta är alltså: Varför ska man särskilja? Ja, det kommer bli problem om vi inte ger folk jobb, men detta innefattar inte bara vissa invandrare, det innefattar ALLA. Jag förstår inte varför det är tillåtet att särbehandla invandrare men inte svenskar. Tänk dig en tidningsartikel som skriver: "Arbeta längre - eller ge svenskarna jobb". Diskrimineringsärenden direkt! Ska jag anmäla City för diskriminering mot svenskar? Det kanske jag borde, men jag gör det inte. Jag tycker mest att Citytidningen blir mer och mer patetisk och mer och mer diskriminerar svenskar samtidigt som man utmålar invandrare som ska ha allt serverat i handen när de gör entré i Sverige. För det är fel att göra så. Intervjua folk som verkligen försökt och kämpat istället. Vettiga invandrare som jag känner tycker faktiskt detta är pinsamt att utmålas på det sättet.

Och dessutom: om du nu ska leva som du skriver, säg upp dig och ge ditt jobb till en invandrare.