Fredrika Bremer

Häromdagen var jag inne på SDs hemsida för att läsa om deras familjepolitik en gång till. Flera frågor dök upp i mitt huvud så jag mailade dem. Idag fick jag svar och jag tänkte publicera deras svar här. Svartfärgad text är mina kommentarer och frågor, röd text är deras svar. Det roliga är att de å ena sidan lägger mycket krut på familjen, att de själva ska bestämma hit dit, och att de förutsätter att familjen själv kan bestämma hur man ska ha det. De har inte tänkt på några särskilda skyddsnät för utsatta kvinnor, utan tycker att hon kan leva på socialbidrag efter skilsmässa. Om det då uppstår en vårdnadstvist vid skilsmässa, lär barnet gå till pappan eftersom kvinnan inte kommer att ha någon inkomst. Den som har mest pengar är väl den som ska försörja barnet, kan man tänka. Mannen kommer att ha pengar, kvinnan kommer inte ha det. Vem är det som kommer handla in mest saker i matväg och till hemmet och barnen? Vem är det som behöver pengarna? Kvinnan såklart. Men kvinnan arbetar ju inte. Visst kan man ha delat konto, men ändå, kul att uppleva man själv inte tjänar några pengar utan enbart går på bidrag.

Nåja, nedan följer mailet:

Ni skriver om trygghet i familjen, kärlek mellan man och kvinna, där jag anser att förstnämnda är viktigt. Jag undrar lite varför ni inte tycker att homosexuella relationer är lika mkt värda som heterosexuella? Vad gör min kärlek till en annan kvinna sämre än min kärlek till en man?

Vi tycker att homosexuella relationer är lika mycket värda. Det är dock inte samma sak som att man kan ta en tusenårig tradition och begrepp, äktenskap, och börja innefatta andra saker i det begreppet än vad det tidigare stått för. Min kommentar: Allright, det är ändå inte svaret på min fråga till 100 %. Så homosexualitet är något som dykt upp på senare år?

Ni skriver att ni är emot adoption hos samkönade par och lesbisk insemination. Samtidigt så skriver ni: "Detta innebär på intet sätt att partiet motsätter sig eller nedvärderar dessa gruppers levnadsval eller läggning." Hur går detta ihop? Ni fråntar homosexuella par sina rättigheter att skaffa barn och skriver att det är förhållandet mellan man-kvinna som är det viktiga, samtidigt som ni menar att ni inte nedvärderar homosexuella par. Jag vill gärna ha ett förtydligande kring detta.

Att få barn är inte en rättighet för någon. Barns bästa i främsta rummet är en syn som ska prägla alla delar av samhället och inte minst när det gäller adoption. Adoption får enbart ske om det är för barnets bästa och efter att man gjort en noggrann prövning av adoptivföräldrarna. Trots detta visar undersökningar att adopterade har en högre grad av psykisk ohälsa, känner rotlöshet och högre självmordsfrekvens. Därför bör man vara väldigt försiktig vid adoptioner, och vår fruktan är att denna rotlöshet ökar vid homosexuella adoptioner. Det är också en ståndpunkt som 95% av regeringens remissinstanser uttalade i denna fråga. Min kommentar: Så nu snackar dem om barnets bästa? Men de verkar inte arbeta för att barnet ska ha tillgång både till en mor och en far, utan det är kvinnan som indirekt kommer bli hemmafru och barnasköterska. Vad hände då med att ha både pappa och mamma? Och menar dem att alla heterosexuella par per automatik föder barn som mår superbt men det gör inte barnen hos homosexuella föräldrar?

Ni önskar ett ökat barnafödande, vilket innebär att kvinnor kommer få vara hemma mer. Om nu familjen själv får välja, är det inte säkert alla vill ha det så. Kvinnor har lika stor rätt att arbeta som män. Män har lika stor rätt att vara hemma med barn som kvinnor. Och om kvinnor är hemma och föder barn hela tiden har hon ju ingen chans att utbilda sig eller ta jobb mellan födslarna.

Vi vill från samhällets sida försöka stimulera fler familjer att vilja skaffa barn. Sedan kommer det givetvis finnas massvis med familjer som inte vill ha fler barn och det ska självklart vara deras eget val.
Vi ser gärna att fler pappor är hemma med barnen, men då ska det vara för att familjen själv bestämt att de vill ha det så. Inte något som är påtvingat av staten. Min kommentar: Precis, "då ska det vara så att familjen själva bestämt att de vill ha det så", men ändå vill de påtvinga familjer till massa annat. Om vi ser på idag hur många som är hemma med barnen, hur många män är det? Inte många. Tar man bort de obligatoriska månaderna för män, kommer kvinnorna såklart ta ut allt själva och då har vi ännu fetare klyftor och barnen får se ännu mindre av sina pappor. Och om kvinnor ska börja föda barn när de är runt 18-20, hur mycket utbildning har dem då och hur mycket arbetslivserfarenhet har dem? Det är lätt att säga att kvinnan ska vara hemma med varje barn 2-5 år, vad händer när kvinnan vill ut och arbeta sedan och inte har varken studerat eller arbetat på kanske 15 år?
 
Ni skriver om "ökad ombytlighet i förhållandena mellan män och kvinnor", då undrar jag hur ni menar med ombytlighet? Och vilka förhållanden? Menar ni att ni ifrågasätter att kvinnor arbetar och män är hemma med barnen? Min kommentar: Detta fick jag inget svar på.

Ni skriver också om att barn tvingas sättas på kommunal barnomsorg istället för att man gör vad som är rätt för barnet. Men hur kan ni veta vad som är bäst för mitt barn? Menar ni att en förälder alltid ska vara hemma med barnet? Eftersom detta enligt samhället än idag anses vara kvinnans uppgift, blir det ju kvinnan som blir hemmafru. Är system något ni önskar uppnå? För ni skriver t.ex. ingenting om att mäns rätt att vara hemma med sina barn ska öka. Män idag tar ut väldigt lite VAB jämfört med kvinnor, jag har aldrig mött en enda man som tagit ut mer ledighet än sin fru, annat än när det är fotbollssäsong. Är inte detta något man vill öka på, för att få samhället mer jämställt?

Det är givetvis föräldrarna själva som vet vad som är bäst för deras barn och deras familj. Därför vill vi införa valmöjligheter, så att de själva kan ta ställning. Vi skriver konsekvent att vi vill öka föräldrarnas rätt att vara hemma med sina barn. Citat: "Partiets grundläggande inställning till att även fäder i större utsträckning väljer att utnyttja möjligheten till föräldraledighet är dock positiv." Min kommentar: Visst, toppenbra, hur har de tänkt sig detta då? Det finns det ingen information om. Mycket snack med andra ord.

Det är ju förvisso bra att om man väljer att vara hemma med sina barn får man extra bidrag som ger pension. Frågan är bara hur mycket denna summa är? Kvinnor som är hemmafruar är ju totalt beroende av sina män pga att de inte har inkomst eller pension att tala om.

Vi vill att summan ska motsvara kostnaden för staten om man väljer att ha sina barn i den kommunala förskolan. Dvs det kommer innebära en betydlig höjning jämfört med dagens vårdnadsbidrag. Min kommentar: Wow, sicken festsumma! Vad är det för summa då man betalar till dagis, ett par tusenlappar i månaden? Det räcker ju absolut till barns kläder, mat och leksaker.

Högt skilsmässotal verkar vara enligt statistik, kvinnor som väljer att lämna män för att männen inte hjälper till i hemmen. Detta är ingenting ni tar upp, utan ni skriver bara om hur någon förälder (= kvinnan?) ska vara hemma med barnen. Jag tror det är rätt många kvinnor som kommer må dåligt över att agera som en städerska och hushållerska för sin man. Och det finns män som kommer må dåligt över att han måste dra in pengar till familjen. Vad händer när han blir arbetslös? Ska hans A-kassa försörja kanske fem individer? Kvinnan som hemmafru måste ständigt be sin man om pengar likt ett barn ber sin förälder om pengar till godis och mannen kan neka henne pengar till nya barnkläder om hon inte ställer upp på t.ex. sex. I sådana fall ska hemmafruar ha bidrag som motsvarar en månadslön. Jag hade aldrig blivit hemmafru på premisser att bli totalt beroende min man! Vad händer om jag vill skiljas? Det kanske inte går om jag inte har egna pengar!

Att kvinnan ska vara hemma med barnen är någonting vi vill uppmuntra bara om kvinnan vill vara hemma med barnen. Det handlar också om en begränsad  tidsperiod, från dagens kanske 2 år till ev. 5 år. Inträffar det något senare i livet som förändrar situationen finns det ett skyddsnät som täcker upp det, ex. socialbidrag. Min kommentar: Så om kvinnan vill skilja sig får hon leva på socialbidrag resten av livet eftersom hon 1) inte längre får pengar av maken 2) inte har varken jobb eller utbildning. Snacka om att skapa stress och depressioner hos kvinnor, vilket gör att det kommer se ut som förr i tiden, kvinnor som misshandlades i familjerna uppmuntrades att stanna kvar ändå. Kvinnor som vantrivs kommer att stanna kvar i dåliga förhållanden för att det inte finns pengar när man skilt sig. Hur ska en kvinna kunna försörja sig själv och ett eller flera barn på en månads socialbidrag?! Jag fick dock inget svar på om maken blir arbetslös.

Detta system gör att män är fria, de har jobb, de har pengar. Kvinnor har inte mkt. De har inte jobb, de har inga direkta pengar, de är mer utsatta i samhället än vad män är. Tryggheten känns inte så stor då. Jag undrar vad det är för trygghet ni vill uppnå, trygghet för barn och män?

Som tidigare sagt vill vi ge valmöjligheterna till familjerna. Vår uppfattning är att de flesta familjer har en så pass bra relation att de själva kan komma överens om vad som är familjens och de enskilda individernas bästa. Min kommentar: Och det fick jag alltså ingen kommentar på, de har med andra ord ingen lösning på hur de ska skydda utsatta kvinnor. Då är det konstaterat att SD enbart tänker på sk. barnens bästa men i första hand är det männens bästa. Män ska vara dem som arbetar, kvinnor ska vara hemma och föda barn. Mindre konkurrens för män och kvinnor blir lågutbildade och kommer klankas ner när de vill tala. Det kommer bli till 100 % ett manssamhälle, det som vi under 100 år försökt arbeta bort.

Och jag undrar var de fått uppfattnigen om att "de flesta familjer har en så pass bra relation att de själva kan komma överens om vad som är familjens och de enskilda individernas bästa" ifrån. Kvinnor skiljer sig mer och mer plus att kvinnor idag ofta plågas av utmattning och stress pga att kvinnan har både 8h arbetsdag + hemarbete. De måste helt enkelt mena att männen har det bra, och det är det enda väsentliga i långa loppet.