Mobbningens avskum

12 jul kl 17:27, 2009

Skrivet av fredrikabremer under kategorin Samhälle | 8 Kommentarer | Permalink

S p o i l e r v a r n i n g !


Jag har precis fått upp ögonen för Beckfilmerna. Tidigare har jag alltid tänkt att de är som amerikanska kriminalare, dvs. kassa och utan någon speciell karaktär. Men Beck har mig fast. Jag har lyckats hitta alla Beck och har nu sett den fjärde, Öga för Öga (1998). Visst är alla Beck rörande, men denna är den värsta hittills. Nu förmodar jag att alla Beckfans har sett denna film eftersom den har elva år på nacken, därför tar jag mig friheter att berätta slutet, som var det som var rörande.


Kontentan är att medelålders kvinnor hittas dödade med ögonen utstuckna. Sambandet är att de alla gått i samma klass. Man börjar misstänka att det är någon av killarna i klassen, kanske han som var mest utanför. Men istället visade det sig vara den enda kvinnan som är kvar i livet. Just för att när denna kvinna flyttade till samhället ljög hon ihop att hennes föräldrar var fina och hade schysta jobb. Av någon anledning kom det ut att mamman var narkoman och pappan något annat i samma stil. På en fest blev kvinnan våldtagen medan tjejerna stod och såg på, med hånleenden. Sedan fick kvinnan ta på sig hela skulden, eftersom pojken som våldtog var son till någon kommunpamp. Ingen trodde ju kvinnan. När kvinnan sökte upp sin mor för att berätta hon blivit våldtagen, svarade mamman bara: "Välkommen i klubben", varpå hon sedan tog sitt liv. Hon bestämde sig då för att ta sin hämnd genom att skära ut ögonen på kvinnorna som gått i hennes klass.


Jag mår så dåligt av sådant. Jag förstår inte hur man i någon situation kan mobba en annan individ. Jag kan förstå att otroligt otrevliga människor blir utfrysta. Jag hade en sådan i min parallellklass på gymnasiet, en kille som var rent utsagt förjävlig mot alla. Ingen ville vara med honom så han spenderade sin tid ensam i korridorerna. Jag gjorde några småförsök att tala med honom, för jag tror alltd att alla är snälla innerst inne. Men han bara avfärdade mig elakt. Hur som helst, jag förstår att ingen ville vara med honom. Men att mobba någon är ändå onödigt. Att mobba någon för att den har vissa kläder, är på ett visst sätt eller ser ut på ett visst sätt, är förjävligt. De människor som ger sig på andra, speciellt i grupp mot enskilda individer, måste ha en grov störning!


Jag har själv erfarenhet av utfrysning och liknande. Och jag hatar dem som behandlat mig på sätt de gjort. Speciellt när tre killar gav sig på mig ensam. Hur man kan göra sådana saker förstår jag inte. Tre killar på en liten flicka. Därför blir jag så berörd av filmer som denna. Jag förstår hur hon känner sig. När folk bara står och tittar på. När folk inte ingriper. Bestraffning. Alla de som inte ingriper, anser jag vara medbrottslingar. De som bara står och ser på utan att våga ingripa, är ungefär lika ruttna som de som angriper.


Det värsta är ju också att man hellre flyttar på offret i en sådan situation, istället för att krossa och göra livet surt för de som mobbar. Det är också en sak jag aldrig förstått. Varför vuxna är så otroligt fega och inte kan säga till några barn! Jag förstår inte hur vuxna individer kan leva med sig själva när de placerat någon som utsatts för mobbing. De förstår inte hur de bidrar till mobbingen själva. Tyvärr har jag aldrig hört om fall där man krossat mobbarna. Jag läste däremot om en pojke som blev mobbad i skolan, varpå pappan blev så arg så han stack till skolan och klådde upp de som mobbade hans son. Det kallar jag kurage! Jag beundrar pappan, för jag hade gjort samma sak själv! Ger man sig in i leken får man leken tåla, anser jag. Skitungarna borde sitta på ungdomsanstalt tills de är arton år, för om man mobbar har man något fel i skallen, anser jag. Det är någon spärr som saknas. Något sans och vett som saknas.


Jag önskar jag kunde arbeta ideellt eller liknande för barn som utsätts för mobbing. Jag hade lätt kunnat arbeta som någon kamratstödjare eller rastvakt eller något. Jag undrar hur väl det hjälper med halvkändisar som går till skolorna och berättar om mobbing. Visst kan kidsen lyssna, men jag tror fan att de ger sig på sina hackkycklingar samma sekund som föreläsaren gått. Fast det är klart, hade jag sett ett gäng ge sig på en ensam pojke eller flicka, hade jag fått lugnas ner för att inte gå dit och knytnäva gänget så de får ligga på intensiven i fyra veckor. Att mobba och frysa ut är det lägsta en människa kan göra!

Kommentarer:

Det är mycket komplicerat..Alla som är lite udda mobbar någon eller blir kanske mobboffer. Det är kanske samma personer med medfödda psykiska problem. Då kan man ju inte göra livet surt för denne mobbare. Då blir ju denne moboffer och kommer kanske tillbaka till skolan med ett gevär en dag. Många mobbare anser sig själva vara offer och ger igen på någon som är lägre i rang eller helt enkelt svagare..

Skrivet av Goran van Den Buske den 13 juli, 2009 kl. 09:23 #

Håller med. Kanske är det empati som saknas. Psykopater saknar empati. Var det inte någon amerikan som skrev en bok om sin son som till slut gick och sköt sina skolkamrater på skola? Han hade redan som liten visat att något var fel, tror jag.

Skrivet av Feminix den 13 juli, 2009 kl. 09:23 #

Du kan ju alltid börja jobba för BRIS...

Skrivet av LasseLagom den 13 juli, 2009 kl. 09:23 #

Oj, det var som fan. Jag visste inte att mobbare kan se sig som offer. Säkert bara för att de ska tillåtas att må som de mår, att folk ska dalta med dem.. ?

Ja, det förvånar mig inte. Psykopater, ja. Det tror jag det.

Ja, fast jag vill träffa folk face-to-face och inte tala i tfn. Det är obehagligt att höra barn/ungdomar gråta i telefon. Jag vill vara på plats.

Skrivet av fredrika bremer den 13 juli, 2009 kl. 09:36 #

Barn som far illa kan bli bra mobbare och det har ingenting med udda/psykopater att göra. Vet att barn med Adhd kan bli mobbade i skolan. Men ofta beror det på att dessa Adhdare beter sig på ett visst sätt som retar äldre killar/tjejer. Det är en samhällsfråga som vi vuxna måste ta mer ansvar för och inte bara skylla allt på den som utför dådet. Fast så många tonåringar far illa överallt så är det sällan det händer våldsdåd som i USA.

Tvåhundratusen familjer lever på existensminimum i vårt land, trots att Sverige tillhör världens rikaste länder med de rikaste invånare. Där hittar man en bra grund att börja jobba med som politiker. Den här regeringen har som enda syfte att skapa orättvisa klyftor och ingenting annat. Sverige Demokraterna tror att tuffa tag mot fattiga grupper är en bra metod. Må de vila efter nästa val för att sedan glömmas bort.

Är du för det fria ordet Fredrika? Då tar du in mitt inlägg trots att den kanske går emot allt vad du står för. Ska bli roligt att se vad du gör.

Skrivet av Whoareyou/Kent den 14 juli, 2009 kl. 12:13 #

Kent,

Jag har inget emot andras åsikter. Men jag tycker inte om personangrepp och totalt felaktiga anklagelser grundade på absolut ingenting, som du tillämpat bland annat här i min blogg.

Inlägget du skrev nu var det inga fel på. Liksom det förra, men där uttryckte du att du ville jag skulle ta bort ditt inlägg och ej publicera det.

Du får hata SD om du känner för det, jag bryr mig inte. Jag är ingen fascist som vill tvinga alla att tycka som jag. Däremot uppskattar jag en rak och mogen diskussion utan personangrepp och påhopp.

Jag håller med dig i hela ditt inlägg förutom detaljen med SD som jag inte kan uttrycka något kring. Jag har inte läst att SD ska ta varken mildare eller tuffare tag mot samhällets utsatta. Däremot tycker jag att det är viktigt att alla inser sitt eget ansvar gentemot samhället och sig själv. Är man sjuk och behöver sjukskrivning ska man få det hela den period man kräver. Men kan man gå i rehab ska man göra det också, för att kunna komma tillbaka till arbetslivet så att andra kan få stöd från samhället. Man kan inte gå runt och glida hela livet och hämta ut socialbidrag, men ibland händer det att man behöver ha det, och då ska man ha det. Även den bästa kan stå utan arbete, utan inkomst, med sjukdomar och Gud vet allt. Det är då hjälp i form av bidrag och sjukvård ska till. Och om man då blir hjälpt så fort man kan, har man också, som sagt, större chans att gå vidare och lämna plats åt andra som har det svårt. Och så går det runt så.

Jag avskyr klyftor och privatiseringar. Tyvärr vänder jag mig helst till privata vårdgivare eftersom de oftast är mer kunniga och arbetar snabbare och bryr sig mer än på vårdcentralerna. Jag förstår inte varför det gått så snett i den offentliga vården och skolan.

Men när det gäller mobbing så borde man ju själv inse att mobbing är fel om man hamnat snett. Om man blivit utsatt för stryk eller tom mobbing själv som ung, gör man ju inte samma sak själv när man blir äldre. Men jag vet att det är så för vissa, föräldrar som slår barn t.ex., kan agera på det sättet. Och jag förstår inte varför.

Så Kent, du är välkommen att dela med dig av allt du vill när du skriver som i inlägget ovan. Sakligt och med schyst ton.

Skrivet av fredrika bremer den 14 juli, 2009 kl. 12:21 #

Tack

Många som hamnar hos socialen har något funktionshinder av något slag. Först så går skolan dåligt, sedan så kan man hamna i missbruk. Det behöver inte vara alkohol eller narkotika.

Det blir en ond cirkel som gör människor sjuka. För den som är sjuk och utan arbete finns ingen rehabilitering att få. Man satsar inga pengar på den som man inte tror sig ha användning av.

Tro mig Fredrika, dessa människor glider inte omkring med socialbidrag. Istället så mår de väldigt dåligt av att leva i misär. För det är precis vad man gör när pengar knappt räcker till mat och hyra.

Förr i tiden så fanns det människor som reste runt och bosatte sig där det fanns någon liten plats. Ingen ville veta av dessa lite udda. Ofta de kördes bort från platsen eller ruckel till hus.

Anklagades för ting som de inte ens hade gjort, var hatad av alla. Barnen sågs som pest eftersom de skulle växa upp och bli stora såklart. Såg ondskan i deras tjuvaktiga ögon, trodde man.

Man till och med tvångssteriliserade föräldrar för att samhället skulle slippa dessa hemska barn. Oönskade liv man inte ville ha. På modernare tid så gav man de vuxna bidrag.

Endast för att de inte skulle stjäla och ingenting annat. Om olika grupper blir utanför samhället, då formas de till något vi inte vill ha. Det tar lång tid att hjälpa dem tillbaka.

När man väl lagt ner jobb som kan kallas för värdigt eller seriöst, då har det gett resultat. Då har dessa människor som levt i utanförskapt något bra för oss alla.

Du är ingen fascist Fredrika.

Skrivet av Whoareyou/Kent den 15 juli, 2009 kl. 07:47 #

Hej

Min text om mobbning var nog inte den bästa. En iskall byråkrat hade kunnat få ihop den med bättre känsla. Joo jag har också mobbats i hela min skoltid. Från början tillslut men också av lärare som ansåg att vi inte var något att ha.

Kommer aldrig ihåg att någon enda vuxen ville veta min åsikt eller frågade hur jag mådde. När jag var åtta år, då skulle hela skolan måla en varsin tavla för en tävling. Då målade jag en ledsen Clown. Den vann jag ett pris med och alla tyckte den var så rolig. Men det var faktiskt mig själv jag målade av.

Godnatt.

Skrivet av Whoareyou/Kent den 15 juli, 2009 kl. 07:47 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg