Fredrika Bremer

Igår när jag skulle sova låg jag och tänkte på en intressant sak som hände för ett tag sedan. Jag är medlem på communityt Facebook och hade förut en kvinnlig nätvän där. Hon är feminist och vi snackade från och till feminism, vilket var intressant.

Detta var mitt i när upproren kring SDs möten var igång som mest. På Facebook kan man som bekant posta och dela med sig av atiklar som andra kan läsa och kommentera. Denna kvinna postade en artikel om att en högt uppsatt SD-snubbe fått sin lägenhetsdörr inslagen och sedan hade man försökt spraya något i hans lägenhet, kanske brandsläckarskum eller liknande.

Kvinnan postade länken till denna och skrev som kommentar: "Hahahah!". Hon hade fått ett par kommentarer från andra, som skrev i stil med: "haha, lika gott åt honom" och "haha, ja, skott i pannan ska han ha!" och liknande. Jag reagerade över detta förakt mot killen och skrev en kommentar: "Vad är det för roligt med att få dörren insparkad? Ingen mänska, oavsett härkomst, har rätt att få sitt hem vandaliserat och ni sitter här och skrattar?!". Kvinnan svarade: "Ja, men det var så roligt att läsa, det är rätt åt honom!". Jag svarade: "En mänska har rätt att hysa vilka åsikter hon/han vill. Bara för att killen i artikeln tycker vissa saker, gör det honom inte till minde mänska än någon annan. Ni är inte mycket bättre själva om ni tycker det är roligt man tar till våld på folk som tycker annorlunda än er själva!". Kvinnan tog sedan bort mig från sin kompislista.

Det bevisar ju bara vad hon och hennes vänner går för. Det brukar ju låta att SD inte låter mänskor behålla sin kultur och att de är främlingsfientliga och bla bla bla. Jag tycker inte man ska tvinga någon till något så länge mänskan håller sig inom ramen för att behandla andra inom mänskliga rättigheter. Om någon bryter mot dessa ska det tas till åtgärder. I grund och botten ska alla tycka om alla, anser jag. Alla ska bry sig om alla i slutändan. 

Jag hade gärna t.ex. sparkat in dörren hos en islamist som inte tillåter kvinnor att köra bil eller inte tycker kvinnor ska gå i skolan. Fast frågan är vad det gynnar. Och dessutom är det en mänsklig rättighet att få lov att gå i skola, om pojkar får det. Det är också en mänsklig rättighet att bli behandlad med respekt. Nu sympatiserar jag inte med SDs alla punkter, men varför är våld bara okej åt ena hållet?

Att dessa personer som skrev elaka kommentarer kände sig berättigade att skratta åt när en individ får sitt hem vandaliserat, gör dem inte till bra människor. En mänska har rätt till sina åsikter, vem det än är. Jag själv är som sagt starkt emot kvinnofientliga religioner och kulturer, men inte ställer jag mig och skriker åt muslimer på stan eller skriver "haha han ska ha en kula i huvudet!" om en muslimsk man uttalar sig. Jag och EgonSv här på Passagen har väldigt olika åsikter inom feminism, men inte f*n skriver jag att han skulle ha en kula i huvudet, för det? Han är lika värdig som någon annan och jag kan debattera med honom, men aldrig ändra hans åsikter. Inte ens genom att bryta mig in i hans hem och vandalisera hans lägenhet.

Vad är det dessa mänskor som skriver sådant vill uppnå, en diktatur eller fascistiskt samhälle där alla måste tycka som dem, annars kan man gott sparka in dörren hos de som inte sympatiserar? Det låter som en form av nazism, tycker jag. Och eftersom vissa häver ur sig att SD skulle vara nazister, så betyder det att de skulle vandalisera hos sig själva!

I detta inlägg försvarar jag varken SD eller de som vill sparka in dörrar, jag bara ifrågasätter våldet, att man får tydligen ta till våld och tycka våld är kul så länge det gäller en riktning.