Fredrika Bremer

Jag läste denna artikel precis och har konstaterat följande:

- Anna Dahlberg påstår att det finns mellan 50 och 100 kvinnor i Sverige respektive Danmark som bär niqab. Jag undrar vilka slutsatser man dragit för att få fram detta och var man räknat dessa kvinnor. Jag bor i Malmö och ser niqaber varje dag. Bara i år har jag sett minst 200 niqaber och 2 burkor. Är det alltså så att alla kvinnor med niqaber bor i Malmö och råkar vara just de jag sett? Knappast. Så, varför ljuger man? Vet imamerna om att det är fel och vill försköna antalet? Ingen aning..

- Intressant att Dahlberg sätter "samhällshot" innanför citationstecken. Med andra ord anser Dahlberg inte att niqaben och burkan är ett hot. Hon anser alltså att det är fullt okej att män bestämmer över kvinnors klädsel. Det är helt okej om en man tycker en kvinna utan niqab är det samma som prosituerad.

- Dahlberg menar att tvinga på någon slöja är samma sak som att tvinga någon av slöjan. Jag anser att detta är två olika saker. Varför? Jo, att som man tvinga en kvinna att täcka sig för att hon är kvinna och har kvinnliga former och för att män inte kan hålla fingrarna eller blicken i styr, är ett förtryck. Det är som att lägga över ansvaret för sin sexualitet på kvinnan, precis som man gjorde i Sverige förr i tiden; såg sex som något syndigt och man gjorde kvinnan till syndabock eftersom hon var tilldragande. Kvinna = fresterska som måste förgöras. Att då få stopp på ett förtryck genom att plocka av det som förtrycker, är inte fel. Vi kan dra en liknelse som nazismen. Det är förbjudet att bära hakkors eftersom detta står för förtryck. Förtryck är fel. Att bära hakkors innebär HMF. Att bära slöja är som HMK, hets mot kvinna.

- Dahlberg menar att vissa kvinnor själva valt slöjan. Det är samma diss som vissa män gör mot kvinnor när de säger: "Ja vadå kvinnan har själv valt att städa, diska, ta hand om barnen, vara hemma med sjuka barn, det enda jag behöver göra är att komma hem från jobbet och diska ibland, skitgött. Ja, vadå kvinnor får skylla sig själva!". Man indoktrineras in in roller. Kvinnor och män lär sig vad som är typiskt kvinnligt och manligt- somliga utan att ifrågasätta. Kvinnor tar på sig 80 % VAB, disk, barnpassning, städning.. u name it, enbart för att de är kvinnor. De tänker inte. Och männen tänker heller inte. Samma sak med kvinnor som bär slöja. Och vem vet om de inte vill rädda sitt skinn? Vilka kvinnor erkänner att de lever under ett förtryck där pappan eller maken indirekt tvingar kvinnan att bära slöja? Vad ska hon göra? Då är det bättre med förnekelse. Det är inte konstruktivt eller logiskt att täcka hela kroppen, dag ut och dag in.

- Vad är Dahlbergs förslag då? Hur ska vi få stopp på kvinnoförtrycket? Jag vill självfallet heller inte tvinga någon till något, men Dahlberg kommer inte med förslag på hur man kan göra istället. Jag själv tror det är svårt med utbildning; männen kan lätt förbjuda fruar och döttrar att gå, plus att kvinnorna såklart indoktrinerats i sina roller som muslimska kvinnor med täckande klädsel. Vissa tränas redan när de är ett par år! Jag har sett fyraåringar som bär stram slöja runt huvudet, vilket jag tycker är barnmisshandel. Barn ska inte tvingas, dessutom är det ju lite underligt att man täcker håret för att det är sexuellt laddat. Hur kan en fyraårig flicka vara sexuell? Groose. Jag tycker dock att utbildning ska införas och de som väljer att inte gå får indraget bidrag. Sedan om de verkligen anammar vad som sägs, är en annan fråga. Det blir säkert en hel del DO-anmälningar för alla som ifrågasätter Islam är ju rasister, så mycket vet vi i detta landet...

Citat och källor kring kvinnans klädsel:

"Islam har givit kvinnan en stor frihet, friheten att inte behöva ses av främmande män. Hon bevarar på så sätt sin heder och självrespekt. I Islam ska mannen och kvinnan vara trogna varandra och hålla sig borta från olagliga sexuella förhållanden. Då kvinnans skönhet är en del av hennes sexuella attraktion skyddar hennes klädsel från sådant som kan leda till äktenskapsbrott". 

Länkar och källor:

Slöja i Koranen

Kvinnan i Islam

A fatwa on Pudrah, Hijab

Jag blir så otroligt trött på människor som inte kan uppföra sig. Jag tänker på vissa på Passagens Debatt. Jag har nyligen blivit moderator för feminismforumet där och började med att skriva ett inlägg där jag uppmanade alla debattörer att uppföra sig. Jag tillade också att man visst får diskutera vilka åsikter man än har, men då ska man framföra dem tydligt. Man ska också följa Passagens regler, vilka jag lade in i mitt inlägg.

Direkt! Pang, Bom!
Direkt får man då svar från några olika killar som inte gillar det. Ja, då blir det bara feminister som får vistas här och då kommer jag radera de inlägg jag inte tycker om. Bla, bla, bla. Påhitten och fantasin haglade. Sedan när blev det förbjudet att läsa innantill? Jag skrev klart och tydligt att folk ska uppföra sig och motivera sina åsikter, varför annars debatterar man? Ska jag gå till veganforumet och skriva: "Veganer är dumma, ha!". Nä, inte direkt, vad bidrar det till? Ingenting. Om jag nu tycker att alla veganer är dumma, ska jag motivera det. Och hur man kan motivera att alla veganer i hela världen är dumma, är en annan ensak.

Idag postades ett inlägg av en användare jag absolut inte klarar av. Vi ryker ihop hela tiden han och jag. Som vanligt en massa drävel om ingenting och jag vet att personen bara är ute efter att tjafsa, det märks tydligt i hans inlägg. Personen gillar att ta egna påhittade argument och lägga fram dem som korrekta. Likadant kan han ta något han läst ur en tidning och mena att "såhär är det", men om jag känner med en källa kring något, är den källan totalt ogiltig.

Det roliga var att jag i mitt inlägg med information, angav lite olika länkar man kan besöka om man inte vet vad feminism innebär. Jag tog Wikipedia som exempel. Direkt var det två personer som gick på mig och klagade på mitt val av källor. Gud! Jag föreslog för den ene att han kunde ju posta sina egna förslag på källor om nu mina var så otroligt dåliga. Inget svar. Wikipedia var ett exempel. En majoritet av de som postar inläggen i feministforumet har ingen koll på vad feminism är. Att använda google är något att börja med. Wikipedia kan man också börja med för att få en snabb överblick. Det var rena exempel.

Jag blir så otroligt trött på tölpar som dessa som befinner sig på forumet. Om man nu inte gillar forumet, som den senaste personen skrev, att man inte kan debattera där längre, nähä? Vad gör man då där? Jag går inte in på veganforumet och skriver "här kan man inte debattera" för att där är en användare där som brukar bete sig illa. Antingen besöker man ett forum man gillar, eller så gör man det inte om man inte gillar det. Har man ett behov att besöka ett forum vars anhängare man totalt ogillar, bara för att trycka ner dem och gå till personangrepp för att man inte har något vettigt att komma med själv, anser jag att man har en psykisk störning av någon form. Behov av att trycka ner andra, avsaknad av empati, manier, paranoia, skadekärlek, osv.

Men jag tror det ligger i att så länge dessa ensamma killar inte får lov att skriva massa påhopp om feminister, som att feminister är fula och skabbiga och hatar män, så är det inte roligt längre. Många av dem tror dessutom att alla feminister tycker likadant, att alla tycker som Gudrun Schyman. Det är så löjligt att det inte finns! Här snackar vi om någon som absolut inte vet att inom feminismen finns olika inriktningar. Nä, jag blir trött på denna smutskastning av feminister.

JA! för att diskutera och framföra sina argument på ett sakligt sätt och dessutom läsa innantill vad andra skriver.

NEJ! för att komma med icke konstruktiv kritik och personliga påhopp!

Läste denna krönika i City. Jag håller med henne om många saker och är glad att hon känner att hon får göra samma saker som sina bröder. Men jag undrar varför hon har slöja när hennes bröder antagligen inte har det? På bilden i tidningen hade hon dessutom en mkt heltäckande slöja som gick ner över överkroppen också. Vem är det som sagt åt henne att hon måste bära den? Och varför gör hon det? Det hade jag velat veta. För det är många muslimer som påstår att det inte står något om slöja i Koranen. Varför har hon det då?

Jag tror dock man kan leva jämställt som muslim, men det kräver mycket moderna tankar av framförallt mannen eftersom han "bestämmer" och är överhuvudet inom Islam. Men jag tror absolut det finns! Och det är bra hon tar upp det. Men jag tror inte på kombinationen slöja och feminist. För slöja är något som skapats för att kvinnan ska täcka sitt hår, då det är något sexuellt för mannen. Hade varit trevligt att få ett svar på det.

Häromdagen var jag inne på SDs hemsida för att läsa om deras familjepolitik en gång till. Flera frågor dök upp i mitt huvud så jag mailade dem. Idag fick jag svar och jag tänkte publicera deras svar här. Svartfärgad text är mina kommentarer och frågor, röd text är deras svar. Det roliga är att de å ena sidan lägger mycket krut på familjen, att de själva ska bestämma hit dit, och att de förutsätter att familjen själv kan bestämma hur man ska ha det. De har inte tänkt på några särskilda skyddsnät för utsatta kvinnor, utan tycker att hon kan leva på socialbidrag efter skilsmässa. Om det då uppstår en vårdnadstvist vid skilsmässa, lär barnet gå till pappan eftersom kvinnan inte kommer att ha någon inkomst. Den som har mest pengar är väl den som ska försörja barnet, kan man tänka. Mannen kommer att ha pengar, kvinnan kommer inte ha det. Vem är det som kommer handla in mest saker i matväg och till hemmet och barnen? Vem är det som behöver pengarna? Kvinnan såklart. Men kvinnan arbetar ju inte. Visst kan man ha delat konto, men ändå, kul att uppleva man själv inte tjänar några pengar utan enbart går på bidrag.

Nåja, nedan följer mailet:

Ni skriver om trygghet i familjen, kärlek mellan man och kvinna, där jag anser att förstnämnda är viktigt. Jag undrar lite varför ni inte tycker att homosexuella relationer är lika mkt värda som heterosexuella? Vad gör min kärlek till en annan kvinna sämre än min kärlek till en man?

Vi tycker att homosexuella relationer är lika mycket värda. Det är dock inte samma sak som att man kan ta en tusenårig tradition och begrepp, äktenskap, och börja innefatta andra saker i det begreppet än vad det tidigare stått för. Min kommentar: Allright, det är ändå inte svaret på min fråga till 100 %. Så homosexualitet är något som dykt upp på senare år?

Ni skriver att ni är emot adoption hos samkönade par och lesbisk insemination. Samtidigt så skriver ni: "Detta innebär på intet sätt att partiet motsätter sig eller nedvärderar dessa gruppers levnadsval eller läggning." Hur går detta ihop? Ni fråntar homosexuella par sina rättigheter att skaffa barn och skriver att det är förhållandet mellan man-kvinna som är det viktiga, samtidigt som ni menar att ni inte nedvärderar homosexuella par. Jag vill gärna ha ett förtydligande kring detta.

Att få barn är inte en rättighet för någon. Barns bästa i främsta rummet är en syn som ska prägla alla delar av samhället och inte minst när det gäller adoption. Adoption får enbart ske om det är för barnets bästa och efter att man gjort en noggrann prövning av adoptivföräldrarna. Trots detta visar undersökningar att adopterade har en högre grad av psykisk ohälsa, känner rotlöshet och högre självmordsfrekvens. Därför bör man vara väldigt försiktig vid adoptioner, och vår fruktan är att denna rotlöshet ökar vid homosexuella adoptioner. Det är också en ståndpunkt som 95% av regeringens remissinstanser uttalade i denna fråga. Min kommentar: Så nu snackar dem om barnets bästa? Men de verkar inte arbeta för att barnet ska ha tillgång både till en mor och en far, utan det är kvinnan som indirekt kommer bli hemmafru och barnasköterska. Vad hände då med att ha både pappa och mamma? Och menar dem att alla heterosexuella par per automatik föder barn som mår superbt men det gör inte barnen hos homosexuella föräldrar?

Ni önskar ett ökat barnafödande, vilket innebär att kvinnor kommer få vara hemma mer. Om nu familjen själv får välja, är det inte säkert alla vill ha det så. Kvinnor har lika stor rätt att arbeta som män. Män har lika stor rätt att vara hemma med barn som kvinnor. Och om kvinnor är hemma och föder barn hela tiden har hon ju ingen chans att utbilda sig eller ta jobb mellan födslarna.

Vi vill från samhällets sida försöka stimulera fler familjer att vilja skaffa barn. Sedan kommer det givetvis finnas massvis med familjer som inte vill ha fler barn och det ska självklart vara deras eget val.
Vi ser gärna att fler pappor är hemma med barnen, men då ska det vara för att familjen själv bestämt att de vill ha det så. Inte något som är påtvingat av staten. Min kommentar: Precis, "då ska det vara så att familjen själva bestämt att de vill ha det så", men ändå vill de påtvinga familjer till massa annat. Om vi ser på idag hur många som är hemma med barnen, hur många män är det? Inte många. Tar man bort de obligatoriska månaderna för män, kommer kvinnorna såklart ta ut allt själva och då har vi ännu fetare klyftor och barnen får se ännu mindre av sina pappor. Och om kvinnor ska börja föda barn när de är runt 18-20, hur mycket utbildning har dem då och hur mycket arbetslivserfarenhet har dem? Det är lätt att säga att kvinnan ska vara hemma med varje barn 2-5 år, vad händer när kvinnan vill ut och arbeta sedan och inte har varken studerat eller arbetat på kanske 15 år?
 
Ni skriver om "ökad ombytlighet i förhållandena mellan män och kvinnor", då undrar jag hur ni menar med ombytlighet? Och vilka förhållanden? Menar ni att ni ifrågasätter att kvinnor arbetar och män är hemma med barnen? Min kommentar: Detta fick jag inget svar på.

Ni skriver också om att barn tvingas sättas på kommunal barnomsorg istället för att man gör vad som är rätt för barnet. Men hur kan ni veta vad som är bäst för mitt barn? Menar ni att en förälder alltid ska vara hemma med barnet? Eftersom detta enligt samhället än idag anses vara kvinnans uppgift, blir det ju kvinnan som blir hemmafru. Är system något ni önskar uppnå? För ni skriver t.ex. ingenting om att mäns rätt att vara hemma med sina barn ska öka. Män idag tar ut väldigt lite VAB jämfört med kvinnor, jag har aldrig mött en enda man som tagit ut mer ledighet än sin fru, annat än när det är fotbollssäsong. Är inte detta något man vill öka på, för att få samhället mer jämställt?

Det är givetvis föräldrarna själva som vet vad som är bäst för deras barn och deras familj. Därför vill vi införa valmöjligheter, så att de själva kan ta ställning. Vi skriver konsekvent att vi vill öka föräldrarnas rätt att vara hemma med sina barn. Citat: "Partiets grundläggande inställning till att även fäder i större utsträckning väljer att utnyttja möjligheten till föräldraledighet är dock positiv." Min kommentar: Visst, toppenbra, hur har de tänkt sig detta då? Det finns det ingen information om. Mycket snack med andra ord.

Det är ju förvisso bra att om man väljer att vara hemma med sina barn får man extra bidrag som ger pension. Frågan är bara hur mycket denna summa är? Kvinnor som är hemmafruar är ju totalt beroende av sina män pga att de inte har inkomst eller pension att tala om.

Vi vill att summan ska motsvara kostnaden för staten om man väljer att ha sina barn i den kommunala förskolan. Dvs det kommer innebära en betydlig höjning jämfört med dagens vårdnadsbidrag. Min kommentar: Wow, sicken festsumma! Vad är det för summa då man betalar till dagis, ett par tusenlappar i månaden? Det räcker ju absolut till barns kläder, mat och leksaker.

Högt skilsmässotal verkar vara enligt statistik, kvinnor som väljer att lämna män för att männen inte hjälper till i hemmen. Detta är ingenting ni tar upp, utan ni skriver bara om hur någon förälder (= kvinnan?) ska vara hemma med barnen. Jag tror det är rätt många kvinnor som kommer må dåligt över att agera som en städerska och hushållerska för sin man. Och det finns män som kommer må dåligt över att han måste dra in pengar till familjen. Vad händer när han blir arbetslös? Ska hans A-kassa försörja kanske fem individer? Kvinnan som hemmafru måste ständigt be sin man om pengar likt ett barn ber sin förälder om pengar till godis och mannen kan neka henne pengar till nya barnkläder om hon inte ställer upp på t.ex. sex. I sådana fall ska hemmafruar ha bidrag som motsvarar en månadslön. Jag hade aldrig blivit hemmafru på premisser att bli totalt beroende min man! Vad händer om jag vill skiljas? Det kanske inte går om jag inte har egna pengar!

Att kvinnan ska vara hemma med barnen är någonting vi vill uppmuntra bara om kvinnan vill vara hemma med barnen. Det handlar också om en begränsad  tidsperiod, från dagens kanske 2 år till ev. 5 år. Inträffar det något senare i livet som förändrar situationen finns det ett skyddsnät som täcker upp det, ex. socialbidrag. Min kommentar: Så om kvinnan vill skilja sig får hon leva på socialbidrag resten av livet eftersom hon 1) inte längre får pengar av maken 2) inte har varken jobb eller utbildning. Snacka om att skapa stress och depressioner hos kvinnor, vilket gör att det kommer se ut som förr i tiden, kvinnor som misshandlades i familjerna uppmuntrades att stanna kvar ändå. Kvinnor som vantrivs kommer att stanna kvar i dåliga förhållanden för att det inte finns pengar när man skilt sig. Hur ska en kvinna kunna försörja sig själv och ett eller flera barn på en månads socialbidrag?! Jag fick dock inget svar på om maken blir arbetslös.

Detta system gör att män är fria, de har jobb, de har pengar. Kvinnor har inte mkt. De har inte jobb, de har inga direkta pengar, de är mer utsatta i samhället än vad män är. Tryggheten känns inte så stor då. Jag undrar vad det är för trygghet ni vill uppnå, trygghet för barn och män?

Som tidigare sagt vill vi ge valmöjligheterna till familjerna. Vår uppfattning är att de flesta familjer har en så pass bra relation att de själva kan komma överens om vad som är familjens och de enskilda individernas bästa. Min kommentar: Och det fick jag alltså ingen kommentar på, de har med andra ord ingen lösning på hur de ska skydda utsatta kvinnor. Då är det konstaterat att SD enbart tänker på sk. barnens bästa men i första hand är det männens bästa. Män ska vara dem som arbetar, kvinnor ska vara hemma och föda barn. Mindre konkurrens för män och kvinnor blir lågutbildade och kommer klankas ner när de vill tala. Det kommer bli till 100 % ett manssamhälle, det som vi under 100 år försökt arbeta bort.

Och jag undrar var de fått uppfattnigen om att "de flesta familjer har en så pass bra relation att de själva kan komma överens om vad som är familjens och de enskilda individernas bästa" ifrån. Kvinnor skiljer sig mer och mer plus att kvinnor idag ofta plågas av utmattning och stress pga att kvinnan har både 8h arbetsdag + hemarbete. De måste helt enkelt mena att männen har det bra, och det är det enda väsentliga i långa loppet.

Jag tror faktiskt inte jag skrivit ett enda inlägg om vad jag tycker feminism står för. Det kanske kunde vara på sin plats. Ska försöka köra det kort också, jag har en tendens att svamla iväg .

Feminismen började med kampen för kvinnors rätt, det är det feminismen grundas på. De flesta seriösa feminister vet dock att även män har problem i samhället. Men de har inte varit hälften så stora som kvinnors problem, och just därför är detta det man fokuserar på, för att könen ska ligga på samma nivå. Självfallet ska mansproblem också bevakas, ingen har rätt att bli felaktigt behandlad.

Som feminist låter jag mig inte styras av varken män eller andra kvinnor. Jag följer inte det ytliga modet och jag skiter i alla trender. Jag tycker om fina, stiliga kläder, men jag köper inte mycket kläder och undviker helst nya modekläder för jag vill inte se ut som alla andra. Som feminist sminkar jag mig när jag känner för det. Från att ha varit en osäker tonåring som tvunget skulle sminka sig varje dag, kör jag smink de gånger jag går ut, t.ex. när jag arbetar som DJ och ska vara ett ansikte utåt.

Som feminist ska man inte tävla i att vara som mest okvinnlig som möjligt, det är inget fel med kvinnlighet, varför skulle det vara något tabubelagt med att vara en kvinna? Men man ska göra som man vill, utan att följa samhällets ideal. När jag var runt 19 slutade jag se syftet med att raka benen när inte män gör det, så varför ska tvunget kvinnor göra det?

Löner ska inte vara baserade på kön, utan vad det är för typ av arbete, hur riskfyllt det är, hur mycket andras liv är inblandade, hur lång utbildning det är, osv. och klassiska kvinnoyrken ska inte ha sämre status än klassiska mansyrken. Alla jobb behövs och alla ska ha respekt. Kvinnor ska ha samma respekt som män, inom alla avseenden. De ska läggas lika mycket pengar och energi på forsking inom kvinnosjukdomar, som manssjukdomar.

Sexister som tycker att kvinnor som inte anmäler en våldtäkt direkt efter den skett ljuger, ska inte få ha tjänst inom rättsväsendet. Likadant ska de övergrepp som sker mot män, tas på allvar. Jag kommer aldrig glömma en sak som en kille skrev till mig i en debatt om våldtäkt, att det måste vara så att män tycker det är mer okej med våldtäkter än kvinnor, eftersom män våldtar mer än vad kvinnor gör. Jag minns inte vem det var som skrev det till mig, men det har gett mig en tankeställare. Däremot får man aldrig säga att alla män är potentiella våldtäktsmän.

När det gäller hemmafrubiten och ta hand om barn istället för att arbeta, blir det svårare. Men jag tänker som såhär: ett barn har rätt till både mor och far. Jag anser att man ska dela lika i den mån man kan. Tyvärr har jag hört mycket i stil med att killen tjänar mer än kvinnan, så då ska kvinnan vara hemma hela tiden. Det anser jag vara ett himla svepskäl för att mannen inte orkar/vill. Hade det varit tvärtom, att jag tjänat fetekosingen, hade jag ändå velat vara mammaledig, jag har väl också rätt till mitt eget barn! Och ett intresse för det, dessutom. Men om den ene är arbetslös är det såklart ett problem. Men jag tror på grundtanken att ett barn behöver både mor och far.

Hemmafruar (och män) gör sig en björntjänst, eftersom man inte får inkomst och därmed heller ej pengar till pension. Man blir beroende av sin partner och man riskerar stå där med socialbidrag om man blir ensamstående. Beroende är aldrig bra. Varken av en partner eller av samhället.

Som feminist gör jag som jag själv vill, jag skulle aldrig acceptera en man som tar på mig på krogen, och  jag har tyvärr sett många tjejer som inte vågar säga emot. Det är förkastligt, man måste säga ifrån och hävda sin egen värdighet. Tyvärr verkar det finnas väldigt mycket tjejer som till varje pris ska vara till lags för män och sätta sina viljor åt sidan. De kanske stoppar in silikon när de har fullt normala bröst, för att de inte kan visa sig utan BH för sina pojkvänner. Eller så vågar de inte träffa sin kille utan smink, så när de sover över, har de smink på och det första de gör när de vaknar, är sminkar om sig. Usch, jag ryser.

När det gäller kvinno-, och mansroller ska båda rollerna vara lika respekterade. Däremot kan jag inte hålla med om att alla kvinnor per automatik är bättre vård-, och dagispersonal. Jag har bäst erfarenhet av manlig vårdpersonal, de tar mig mer på allvar än vad kvinnor gör. Kvinliga läkare sänder gärna hem mig med alvedon och männen tar mig på allvar. Likadant med gynekologer, där de kvinnliga inte sällan säger "Äh, det där känns väl inte!", medan männen tar mer försiktigt.

Och likadant med dagispersonal, där jag tycker de killar som väl vill arbeta på dagis, är 100 ggr bättre än tanterna som bara sitter och dricker kaffe. Det trista är att manlig dagispersonal alltid synas i alla sömmar, för män kan ju inte tycka om barn, heter det absurt nog.

Män ska få vara sk. kvinnliga, kvinnor ska få vara manliga. Detta utan att bli påhoppade. Jag själv föredrar män som är medvetna om sin kvinnliga sida och kan bejaka den genom att visa känslor, gråta, vara ödmjuka, självmant diska, laga mat och visa intresse för barn. Utan att skämmas. Tyvärr tror jag vissa killar känner sig tvingade in i detta, vilket också är ett problem.

Så finns det de kvinnor som säger de är feminister, när de hatar män. Det är lika galet som när män anser att kvinnor över lag har sämre intellekt än män, som man trodde för hundra år sedan.

Kort och koncist: alla har rätt till samma sorts förutsättningar, samma grundläggande chanser, behandlas med respekt oavsett kön. Man ska inte ta skit av någon och alla ska respektera andra individer oavsett vilket kön de tillhör.

Dj Undine, aka feministen FredrikaBremer, på electriXmas 2008.

Igår loggade jag in på ett community där jag tidigare var aktiv i genusforumet. Jag lade ner det pga. att jag bara mötte mänskor jag tyckte var kompletta idioter med alla påhopp, skumma argument och kvinnofientliga tendenser (de vägrade t.ex. tro på att kvinnan haft det sämre än mannen trots jag presenterade fakta). Hur som helst, jag loggade som sagt in igår och kunde inte hålla mig från forumet. Det tog mig en kvart sedan hade jag hittat mängder av inlägg skrivna av killar som såg ner på kvinnor. Jag fann inte en enda igår och under hela min aktiva debattid på communityt har jag hittat en. En! Det lät bara "kvinnor bara gnäller, det är vad de gör bäst", "kvinnor är små, svaga och kan inte försvara sig" och "kvinnor är helt enkelt inte lika intelligenta som män".

Jag undrar då:

1. Jag ser dessa killar som homosexuella. Om man hyser sådana känslor om kvinnor över lag, kan man inte vara direkt intresserad av att komma nära dem heller. Och varför sitter de och har flickvän majoriteten av dem, när de påstår att den egna flickvännen bara gnäller? Varför är man tillsammans med ngn man anser enbart gnälla?

2. Varför har man att behov att ständigt kasta ur sig negativa saker om en viss gruppering, eller ja, mer än halva befolkningen! Jag tycker också illa om vissa män, men inte skriver jag om det i forum hela tiden. Dessutom kan man inte döma ut alla.

3. Åter igen denna generalisering och dragna kammar. Kvinnor är si och kvinnor är så. Är alla kvinnor små och svaga? Jag är inte det, jag har försvarat mig när jag blivit antastad! En bekant till mig är 1.90 lång och mullig, hur liten är hon på en skala..?

Jag skrev till några killar och frågade om de just var homosexuella och så. Svaret var att "men jag skojade ju bara, det förstår du väl!". Nej, faktiskt inte. Här på Passagen och i forumen här är föraktet ännu värre, tycker jag. På communityt igår finns det tydliga regler, här på Passagen skrivs det rätt mkt hat och folk verkar rätt extrema mellanåt. MEN jag är glad det finns män både här och på communityt från igår som faktiskt har intresse för jämställdhet. Tack, till er.

I denna soppan igår var det en ung dam som hoppade på mig. Jag tror hon var en förklädd kille, för hon menade att alla feminister bara gnäller. Jag skrattade och frågade henne om man gnäller när man kräver sin rätt att rösta, samma lön vid samma utfört arbete och samma chans till rätt förutsättningar. Hon svarade bara att hon inte brydde sig om sådant, hon kunde absolut vara hemmafru och låta mannen bestämma.

Ja, var så god att vara hemmafru, det är varje människas rätt att välja vad de vill göra på sina dagar. Men man får ta konsekvenserna: ytterst sparsam pension och ett beroende av sin partner, men för all del. Men att inte bry sig om att få samma lön vid samma utfört arbete..? Hon menade på att kvinnor nog jobbar mindre effektivt än män. Ja, och om vi då läser statistik från SCB så ser vi att kvinnor är mer psykiskt sjuka än män (det ser jag också på mitt arbete via sjukskrivningsstatistik), kvinnor är hemma med barn mer än män, kvinnor gör hemarbete mer än män. Hur ska en kvinna orka med att arbeta övertid varje dag när hon har tvätt, mat och barn när hon kommer hem? Mannen kan lätt arbeta på och få maten på bordet när han kommer hem. Det anses ju "naturligt". Och konstigt att kvinnan blir sjuk om hon har så mycket att stå i och samtidigt ofta få läsa saker som att kvinnor bara gnäller, när många kvinnor faktiskt passar upp sina män! Det finns en gräns för hur mycket man orkar stå i.

Dessutom ser jag ofta på Passagen men även Lunarstorm, kvinnor som skriver att de gör så himla mycket hemma medan mannen inte gör något, men inte orkar säga ifrån. Männen bara sätter sig i soffan när de kommer hem och kvinnan vill inte köpa färdigmat eller ha det stökigt, så då blir det att städa medan mannen bara latar sig. Flera av kvinnorna har sagt ifrån men mannen bara har sagt att hon gnäller på honom. Visst, detta ska man ju aldrig acceptera, barn ska uppfostras annorlunda, de måste lära sig att inte ta sådan skit och absolut inte utsätta andra för sådan skit.

Jag har skrivit dagbok regelbundet sedan jag började skolan vid sex års ålder. Detta gör att jag har en ganska bra möjlighet att kunna utforska mig själv och min utveckling. Jag har nyligen börjat gå igenom alla gamla dagböcker och med start från 16 års ålder eftersom jag vill veta hur mina tankegångar gick då.

Jag kan bara säga att vissa saker jag skrivit har jag inget minne av.  Jag hade ett heelt annat tänk på den tiden än vad jag har idag, tio år senare. Det är väl förståeligt dock och fullt naturligt att man utvecklas ;). Men det är också skrämmande på sitt sätt.

När jag var mellan 16-19 var det väldigt mycket fokusering på killar och utseende. Jag beklagade mig över förkylningar för då kunde jag inte ha underlagskräm. Underlagskrämen skulle torkas bort från näsområdet när jag snöt mig och det skulle se förfärligt ut! Jag beklagade mig också vid ett tillfälle över att vi skulle åka ett par släktingar till Ale Stenar. Detta var jag väldigt sur över i min dagboksanteckning. I dagsläget kan jag knappt stava till underlagskräm. Jag använder det vissa pass när jag jobbar som DJ, vilket kan vara allt från varje helg under flera veckor, till inget pass alls på tre månader. Jag tycker om att sminka mig, när jag ska ut och synas som DJ. Annars skiter jag ärligt talat i allt vad smink heter. Jag brukar dock färga både ögonfransar och ögonbryn eftersom jag är så otroligt ljus, att jag hade sett otroligt sjuk och blek ut utan lite färg.

Ale Stenar. Det är en av mina absoluta favoritplatser sedan något år tillbaka. Det är så vackert, så mystiskt, så underbart. Hur kunde jag tycka det var tråkigt?

Jag märkte också hur jag för tio år sedan beskrev vad jag hade på mig, ritade ofta bilder på vad jag brukade ha i skolan och när jag gick ut och festade. Och plaggen var fokuserade kring mage och urringning. Dubbla push up när jag skulle festa. Haha! Ungefär som dagens unga modebloggare som skriver om vad de hade på sig i helgen, vilket för mig idag är intresse lika med noll. Men sprit och droger har jag alltid varit skeptisk till. Det är inte kul att berusa sig i mängder och droger gör människan illa. Det är ju sunt. Jag har också alltid haft ett intresse för människor och även på den tiden väldigt vänligt lagd. Om inte lite mer blåögd för tio år sedan ;). Trodde gott om alla killar och tänkte att de kan ändra sig om jag inte tyckte om dem. Pyttsan!

När jag var 16 började jag kalla mig själv för feminist. Jag tycker idag dock inte jag var en "riktig" feminist efter att ha läst hur jag tänkte. Men frågan är om jag (eller någon annan?) har mandat att godkänna sådant. Däremot tycker jag inte det är feminism att inte våga gå till skolan utan smink med rädsla att killar inte ska prata med mig eller att stoppa BHn med strumpor för att få tophatsen att se större ut ;D. Men jag var ändå mer stark och egen än många andra tjejer jag umgicks med, det minns jag. Och det är ju alltid något :).

Jag lyckades via en feministisk grupp på Facebook jag var med i, finna denna webbplats: http://feministsforlife.org/.

Jag blev otroligt konfunderad, eftersom jag trodde att feminism betydde att man får göra vad man vill med sin kropp som bidrar till sann, egen lycka. Hur som helst, en kvinna är väl fri att bestämma om hon ska ta bort ett barn eller inte. Nu tycker jag dock man ska tänka väl igenom om man vill ha barn eller inte, innan man får barn. Att springa och bli på smällen jämt och ständigt för man inte orkar skydda sig (bådas ansvar), eller föda barn när man inte är redo för det eller alldeles för ung, är inte rätt. Sedan om skyddet inte täckt riktigt (t.ex. via spräckt kondom och dagen-efter-piller inte funkat, eller ppiller som inte täckt) så vill man kanske göra abort om man känner att barnet kommer opassande. Hellre det än att man tvingas på ett barn man inte kan ta hand om eller ens ha råd att betala för.

Likaså vill man säkerligen göra abort om man blivit våldtagen och gravid. Vem vill föda en våldtäksmans barn? Barnet kommer inte ens ha en far. Jag förstår faktiskt inte varför det står ”Refuse to choose”. Varför skulle jag vägra att välja? Vägra att ta beslut över min egen kropp? Och vad detta har med en feministisk grupp att göra, förstår jag inte. Det är ju en fråga om aborter, inte om feminism.