Gröna bloggen

Jag slutar blogga här nu, och hänvisar till en av de andra bloggarna jag har, t ex den här.

När det är så här mörkt och tråkigt kan man behöva ett gott skratt.

Detta är den första i vår serie: “Veckans…”. Den här gången blev det Martin Emtenäs, programledaren i Svt:s Mitt i Naturen. Han är både positiv och charmig och naturligvis också söt;).

Idag är det Internationella Vegandagen! Hoppas ni allihop tänker äta något gott och veganskt eller - kanske - göra något kul tillsammans! Här kommer några gröna, vänliga kramar till alla andra veggisar där ute!

På sista tiden har jag läst mycket om adoptioner. För att vara exakt, gäller det vem som inte anses duga till att hjälpa ett barn som kommer från mindre priviligierade förhållanden. Jag menar, som alla vet är det ju bra mycket bättre för ett barn att svälta och/eller bli sexuellt utnyttjat än att hamna i händerna på någon som - t ex är lite knubbigare än den genomsnittliga föräldern, eller någon som är lite äldre än vad familjepolisen godkänner, eller naturligtvis klassikern - den fruktansvärda singelkvinnan. Eller hur?

Det skulle kanske vara bättre att helt enkelt förbjuda adoptioner helt och hållet. Ja, om man tänker på det så skulle ju vilket barn som helst föredra svält och/eller exploatering framför att hamna hos en tjockis eller en medelålders person eller gud förbjude, en ogift kvinna. Bäst att sätta igång med det riktiga livet igen, springa i ekorrhjulet, shoppa till konkursens brant och flyga jorden runt och använda de sista resterna av syre. För det är ju vad myndigheterna föredrar, inte sant?

Jag vill bara lägga till att för mig, personligen, en lite överviktig singeltjej, har adoption aldrig varit ett alternativ, så jag kommer inte att behöva hantera besvikelsen och förödmjukelsen att ratas som potentiell förälder. Bra, va? Vilken lättnad för mig.

Och som vi alla vet, har ju aldrig någon ung, smal, gift förälder misshandlat eller dödat sitt barn, eller hur?

Så var det löst. Nästa problem, tack.

Eftersom det åtminstone internationellt, är “Bli vegan-veckan”, så följer här ett lämpligt citat:

“Veganismen ger oss alla tillfället att säga vad vi “står för” i livet - idealet att leva hälsosamt och medkännande. Förläng ditt liv med flera årtionden av hälsa, med ett rent samvete som bonus.”

-Donald Watson

Snart kommer jag att börja med en serie av "Veckans"..., t ex Veckans sötnos. Det blir en (relativt) känd person som jag tycker är söt (eller vad det nu blir). Dessutom planerar jag ett litet projekt som jag inte ska gå in på närmare nu. Jag kan bara säga att det ska bli spännande att se om jag får någon reaktion. En liten ledtråd... Det kommer inte att vara något det minsta likt Veckans sötnos.

I oktober är det inte bara Vegetariska Världsdagen (1 oktober), det är också den internationella Djurens Dag (4 oktober). Det passar egentligen jättebra. Om man äter mindre kött (helst inget alls) dör det färre djur. Samma dag som Djurens Dag är det också Kanelbullens Dag. Det här går faktiskt att förena på ett trevligt sätt. Man kan nämligen baka kanelbullar utan några som helst djurprodukter.

Istället för den sedvanliga komjölken som är resultatet av uttnyttjande av kor, och som faktiskt kan ge upphov till både ledvärk, magproblem samt problem med upptaget av kalcium, kan man använda en annan typ av mjölk (ursäkta, EU: dryck). Du kanske tänker att det där kan väl inte stämma? Kalcium i mjölk är ju jättebra för benstommen. Eller? Tänk så här: varför finns det så mycket kalcium i mjölk? Kanske för att vätskan i fråga hämmar upptaget av just kalcium. Man kan alltså få benskörhet av att dricka mjölk.

Bra ersättningar för komjölk som finns tillgängliga här i Sverige är sojamjölk (fungerar självklart inte om man är sojaallergiker), havremjölk (ska man nog inte använda om man är glutenintolerant, men då kan man knappast äta kanelbullar alls) eller rismjölk.

Ganska nyligen såg jag i tidningen att någon kanal skulle visa filmen Lilja 4ever. Jag har inte sett den. Den verkade så tragisk och jag har svårt för att se den typen av film. Jag gissar att nästan alla vuxna kvinnor och de flesta tonårstjejer som ser filmen blir fruktansvärt illa berörda av handlingen. Man får hoppas att de flesta vuxna män också känner det så.

Tyvärr verkar det inte vara så att tonårskillar reagerar som normal mänskliga varelser. Det är så att jag har en kompis som såg filmen för flera år sen då den gick på bio. Samtidigt som han satt där i biosalongen, fanns där ett gäng högstadiekillar. Varje gång Lilja blev våldtagen eller vad som nu hände i filmen (jag har medvetet avstått från att ta reda på närmare exakt vad som händer i filmen), jublade killarna.

Därför anser jag att om Lukas Moodyson hade velat nå fram till de flesta i publiken skulle huvudpersonen ha varit en kille som blev utnyttjad. Det hade kanske berört killarna också, för då hade det kommit närmare dem. Skrämt dem mer. Och det är nog vad som behövs. Så länge den typen av tragiska händelser drabbar "de där andra" och inte "oss/vi normala människor/killar", då känns det nog rätt lugnt för en majoritet av killarna i biopubliken. Kul. Häftigt. Och så vidare.

Det är dags att de där killarna vaknar upp och inser att offer, det kan faktiskt vem som helst bli om man har otur. Förövare däremot, det är fortfarande oftast, men naturligtvis inte alltid, män.

Så nu efterlyser jag en film som motsvarar Lilja 4ever, men där våldet och förnedringen drabbar en kille. För sånt händer faktiskt också. Då äntligen kanske en del av biopubliken äntligen vaknar upp och inser vad det är fråga om. Inte cool underhållning, utan en väckarklocka. En vädjan till dem också att engagera sig och bry sig eller att i alla fall inte hoppa på utnyttjartåget själva, eller kanske stå bland åskådarna och applådera dem som vågar.

Läste idag på Metros löpsedel att en våldtäktsman hade blivit friad med motiveringen att kvinnan/offret låg och sov i bh och trosor.

Va?

Så han fick alltså ta sig in i hennes bostad och kolla vad hon hade på sig?

Ok. Då vet jag.

Alltså... Tänk er följande scen:

En ung, snygg man ligger och sover i sin egen bostad, iklädd enbart kalsonger, eller (flämt!) inget alls. Då tar sig en homosexuell våldtäktsman in och får se killen ligga där och se sexig ut. Efter det är det fritt fram. Eller?

Mentalsjukt. Hoppas de som dömde så där råkar ut för samma sak en dag. Det kommer inte att vara mer än de förtjänar.

Första omgången svamp i år:

Den här sommaren har varit omväxlande blöt och extremt torr. Just nu skiner solen, men lite tidigare har det regnat intensivt. Innan dess hade vi en tröttsam värmebölja. I början av sommaren var det också regnigt.

Jag har läst att klimatförändringen kommer att leda till mer extremt väder som det vi haft. Tydligen är det något vi måste vänja oss vid.

Vi har skaffat en regnvattentunna, för att kunna vattna. Under torrperioden blev tunnan nästan tom, eftersom vi använde vatten för våra törstiga plantor. Nu har den fyllts på igen.

Titta på den här bilden och den här.

Jag hörde nyligen att våra fina svenska bibliotek ska läggas ner. Först monterar de ner vårt gamla (äldst i världen, tror jag) postverk. Och nu - biblioteken?

Det gjorde mig väldigt ledsen. Jag älskar bibliotek, lika mycket som jag älskar bokhandlar. Jag vet inte hur de där politikerna tänker. Jag antar att det bara är att bereda sig på det värsta. Snålheten bedrar visheten, som man sa förr. Och jag som trodde att till och med politiker kunde förstå hur viktigt det är med kultur. Men jag hade förstås fel.

Jag har flera positiva minnen av bibliotek. Min pappa var rektor i många år. Det betydde att han brukade ha en hel skola för sig själv under loven. Då och då följde jag och min syster med pappa och var hela dagen i skolbiblioteket. Det var jättekul.

Min mamma hjälpte mig så jag fick ett eget bibliotekskort när jag bara var fyra eller fem. Men när vi flyttade lämnade inte det nya biblioteket ut kort till så små barn så mamma fick låna åt mig istället.

Jag har redan berättat om den sommaren då jag var på besök på Öland och en bibliotekarie (antagligen en skolbibliotekarie eller lärare) hjälpte mig hitta en boktrilogi som jag fortfarande älskar. (Ursula LeGuins Övärlden-serie - men det är inte en trilogi längre, det har kommit ut tre böcker till). Det är också ett fantastiskt biblioteksminne.

Jag hoppas att jag fattade fel. Det kanske inte går fullt så illa som jag tror. Nedläggningen kanske inte blir av. Jag kan i alla fall hoppas.

Jag älskar bibliotek!

Klicka på bilden ovan för att se mer av det vi odlar just nu