Gröna bloggen

På sista tiden har jag läst mycket om adoptioner. För att vara exakt, gäller det vem som inte anses duga till att hjälpa ett barn som kommer från mindre priviligierade förhållanden. Jag menar, som alla vet är det ju bra mycket bättre för ett barn att svälta och/eller bli sexuellt utnyttjat än att hamna i händerna på någon som - t ex är lite knubbigare än den genomsnittliga föräldern, eller någon som är lite äldre än vad familjepolisen godkänner, eller naturligtvis klassikern - den fruktansvärda singelkvinnan. Eller hur?

Det skulle kanske vara bättre att helt enkelt förbjuda adoptioner helt och hållet. Ja, om man tänker på det så skulle ju vilket barn som helst föredra svält och/eller exploatering framför att hamna hos en tjockis eller en medelålders person eller gud förbjude, en ogift kvinna. Bäst att sätta igång med det riktiga livet igen, springa i ekorrhjulet, shoppa till konkursens brant och flyga jorden runt och använda de sista resterna av syre. För det är ju vad myndigheterna föredrar, inte sant?

Jag vill bara lägga till att för mig, personligen, en lite överviktig singeltjej, har adoption aldrig varit ett alternativ, så jag kommer inte att behöva hantera besvikelsen och förödmjukelsen att ratas som potentiell förälder. Bra, va? Vilken lättnad för mig.

Och som vi alla vet, har ju aldrig någon ung, smal, gift förälder misshandlat eller dödat sitt barn, eller hur?

Så var det löst. Nästa problem, tack.

Ganska nyligen såg jag i tidningen att någon kanal skulle visa filmen Lilja 4ever. Jag har inte sett den. Den verkade så tragisk och jag har svårt för att se den typen av film. Jag gissar att nästan alla vuxna kvinnor och de flesta tonårstjejer som ser filmen blir fruktansvärt illa berörda av handlingen. Man får hoppas att de flesta vuxna män också känner det så.

Tyvärr verkar det inte vara så att tonårskillar reagerar som normal mänskliga varelser. Det är så att jag har en kompis som såg filmen för flera år sen då den gick på bio. Samtidigt som han satt där i biosalongen, fanns där ett gäng högstadiekillar. Varje gång Lilja blev våldtagen eller vad som nu hände i filmen (jag har medvetet avstått från att ta reda på närmare exakt vad som händer i filmen), jublade killarna.

Därför anser jag att om Lukas Moodyson hade velat nå fram till de flesta i publiken skulle huvudpersonen ha varit en kille som blev utnyttjad. Det hade kanske berört killarna också, för då hade det kommit närmare dem. Skrämt dem mer. Och det är nog vad som behövs. Så länge den typen av tragiska händelser drabbar "de där andra" och inte "oss/vi normala människor/killar", då känns det nog rätt lugnt för en majoritet av killarna i biopubliken. Kul. Häftigt. Och så vidare.

Det är dags att de där killarna vaknar upp och inser att offer, det kan faktiskt vem som helst bli om man har otur. Förövare däremot, det är fortfarande oftast, men naturligtvis inte alltid, män.

Så nu efterlyser jag en film som motsvarar Lilja 4ever, men där våldet och förnedringen drabbar en kille. För sånt händer faktiskt också. Då äntligen kanske en del av biopubliken äntligen vaknar upp och inser vad det är fråga om. Inte cool underhållning, utan en väckarklocka. En vädjan till dem också att engagera sig och bry sig eller att i alla fall inte hoppa på utnyttjartåget själva, eller kanske stå bland åskådarna och applådera dem som vågar.

Läste idag på Metros löpsedel att en våldtäktsman hade blivit friad med motiveringen att kvinnan/offret låg och sov i bh och trosor.

Va?

Så han fick alltså ta sig in i hennes bostad och kolla vad hon hade på sig?

Ok. Då vet jag.

Alltså... Tänk er följande scen:

En ung, snygg man ligger och sover i sin egen bostad, iklädd enbart kalsonger, eller (flämt!) inget alls. Då tar sig en homosexuell våldtäktsman in och får se killen ligga där och se sexig ut. Efter det är det fritt fram. Eller?

Mentalsjukt. Hoppas de som dömde så där råkar ut för samma sak en dag. Det kommer inte att vara mer än de förtjänar.

Jag är så besviken på svenska folket och folk i hela världen. Det är i och för sig inget nytt. Jag läser nästan dagligen nyheter och artiklar som bevisar att de flesta "vanliga" människor bara bryr sig om sig själva.

Just den här gången gäller det situationen i Tibet. Kina. OS. Svenskarna tycker det är kul med sport på tv, alltså är det "rätt" att följa OS fast det går i Beijing, Kina. Man vill göra affärer med Kina, och då väljer man att bortse från förtrycket, könsdiskrimineringen, djurplågeriet. Pengar är ju bra att ha. Därför ursäktar man sig och behöver inte ha ett samvete.

Skäms, alla ni som struntar i folk och djur, bara de bor tillräckligt långt bort från er!

Runtom i världen har det förekommit protester mot de kinesiska myndigheternas behandling av de tibetaner som gjort uppror mot den kinesiska ockupationsmakten.

I Kathmandu, Nepal demonstrerade gymnasieelever, tibetanska flyktingar. Bilderna visar ett fantastiskt mod. På en bild jag såg, satt en flicka på marken, medan polisen försökte släpa bort henne. En annan bild visar en desperat pojke med plakat omkring sig, omringad av poliser.

I en annan artikel läste jag också om protester i bl a Indiens huvudstad, New Delhi. Där var det universitetsstudenter som demonstrerade. Också de blev bortförda av poliser, men släpptes senare.

Och på tal om det, modiga var också de tibetanska munkar som vågade säga emot kineserna inför ögonen (och öronen) på de västerländska reportrar som bjudits dit särskilt för en propagandauppvisning i form av en rundtur i ett kloster. Det blev inte riktigt som myndigheterna hade tänkt sig. De har i och för sig lovat att inte straffa munkarna, men det återstår att se om det går att lita på kineserna. För övrigt har redan flera andra skadats under oroligheterna.

Munkarna protesterar

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=755307

Munkarna "ska inte straffas"?:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=755601

Protester i Nepal:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=755658

Jag har lite svårt att fixa länkarna här på Passagen Blogg, så här kommer länken till min andra blogg istället:

http://terranemorosa.bloggagratis.se/

Läs gärna och ta till er budskapet. :)

Kodak
Coca-Cola
Samsung
General Motors
Xerox
Heineken
Fuji Film
Telstra
Schlumberger
John Hancock
Panasonic
TimeWarner
Visa

Företagen här ovan är sponsorer för OS i Beijing. Om du bryr dig om det tibetanska folket, ska du bojkotta dem. Det tänker i alla fall jag göra.

En del av dem har jag aldrig hört talas om (Schlumberger, John Hancock). Ett annat - Telstra - är bara ett namn för mig. De andra känner jag till, men de flesta använder jag inte. När det gäller Visa och TimeWarner kommer det i alla fall att kännas lite.

Visa - det är väl ganska självklart? Men för en så här viktig sak så får jag klara mig utan.

TimeWarner - om jag inte tar fel äger de ICQ och AOL. Det blir svårt. Jag använder ICQ varje dag. AOLs Instant Messenger skulle jag kunna använda - jag har ett sk screen name, men jag använder det inte.

Du kanske säger " det där är ju bara politik" eller "man ska inte blanda idrott och politik". I så fall kan du fundera på det här: folk i Tibet dör ju. Om du frågar deras anhöriga eller folk som blev beskjutna och överlevde skulle de nog inte uppskatta din syn på det hela.

Hallå! Idag är det Tibet - imorgon - vem vet? Kanske blir det hemma hos dig. Det finns inga garantier för att du alltid kommer att vara i säkerhet.

I minst ett år nu har jag bojkottat Yahoo och Google. Om du inte förstår varför, kommer här en kort förklaring:

Yahoo - de hjälpte kinesiska myndigheter att fängsla minst en journalist som skrev om demokrati. Ja, exakt. En oskyldig person sitter i fängelse, tack vare Yahoo. Så ingen Yahoo Messenger och inget Yahoo mail.

Google - de censurerar sökningar gjorda i deras sökmotor i Kina. Därför vill jag naturligtvis inte använda någon av Googles tjänster. Om du inte tycker det där är så märkvärdigt, så fråga dig varför. Är det ok att censurera internetsökningar bara det är långt bort hemifrån? Eller är det något du bara struntar i?

Jag bryr mig i alla fall och jag säger nej tack till Yahoo och Google.

Här finns en länk till en sida för den som vill göra något för folket i Tibet:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=753112

Eftersom jag inte kan få formateringen att fungera här, lägger jag en länk till en av mina andra bloggar här istället. Terra-bloggen

Jag läste nyligen en artikel på Guardian Unlimiteds webbsida (Guardian är en engelsk dagstidning). Artikeln är det inte mycket att säga om, även om jag har läst en betydligt intressantare i samma ämne, som var skriven inte av en journalist utan av en fd prostituerad kvinna. Hon om någon borde väl ha lite insikter i hur det är att ha "världens äldsta yrke".

Det som gjorde mig rent ut sagt rasande, var att i stort sett alla som kommenterade artikeln var män och dessa män var helhjärtat för (kvinnlig) prostitution. Vilken överraskning.

Jag ska inte argumentera för eller emot. Prostitution är för övrigt redan olagligt här i Sverige, så vitt jag förstår. Jag vet heller inte hur bra förbudet fungerar, så det ska jag inte heller uttala mig om.

Vad jag ska våga mig på att påstå är följande: om det nu skulle vara så fantastiskt bra med prostitution (för kvinnor) då vill jag föreslå att sexköparna går ut öppet med det. Kanske ett kort som de fäster på kavajen där det står "Glad sexköpare" "Nöjd sexköpare" eller "Jag betalar för det!"

Det skulle vara bra, så att alla andra kan göra ett medvetet val om vi vill ha med dessa personer att göra eller inte.

Nyligen läste jag en ganska intressant artikel på BBCs nyhetssajt. Den handlar om manliga prosituerade i Indien (eller gigolos som artikelförfattaren kallar dem).

Männen som blir intervujade berättar öppet om sitt yrke, och vad de får göra för kunderna. De berättar också att deras manliga vänner ofta är avundsjuka på dem, för de tror att det är ett enkelt och behagligt jobb.

Men, betonar de prostituerade männen, det är inte alls så enkelt och lättsamt som många tror. Kvinnorna - för de vänder sig helst till kvinnliga kunder - kräver ofta sexuella tjänster som chockerar de här männen med bakgrund i medelklassen. Många vill trycka brinnande cigaretter mot huden på de prostituerade. Därför tar man ofta extra betalt för detta.

Det blir vanligare och vanligare att medelklasskvinnor betalar för sex. Tidigare var det enbart bland överklassens kvinnor som det fanns efterfrågan på den här typen av tjänster.

Männen kommer i många fall från "respektabla" yrken men har blivit arbetslösa och hamnar i prostitution mest av en slump. Deras åldrar är från övre tonåren till ca fyrtio. De yngsta har ofta hoppat av skolan och hamnat på massageinstitut.

Vad som upplevs som värst, är att inkomsterna från sex med kvinnor oftast inte räcker till. Manliga kunder är ofta en nödvändighet för att klara uppehället.

Min spontana reaktion var först: vad kul. Missförstå mig inte. Jag är inte för prostitution, men jag tycker att det är tröttsamt och sorgligt att kvinnor alltid ses som objekt och handelsvara.

Dessutom tror jag att innan mannen i allmänhet kan inse problemets fulla vidd, måste han lära sig att sexsäljare inte alltid är kvinnor. Många män i lämplig ålder kan - rent hypotetiskt - vara potentiella sexsäljare. Först då kanske de kan börja förstå kvinnornas situation.

Naturligtvis haltar jämförelsen. Majoriteten av kvinnor (och flickor) i prostitution har aldrig valt själva. De har sålts av sina föräldrar, rövats bort eller drivits in i yrket på grund av missbruk eller extrem fattigdom.

Majoriteten av män som säljer sina kroppar gör det mer eller mindre frivilligt. De riskerar heller inte i lika hög grad misshandel, rån, våldtäkt etc, eftersom de är fysiskt mer jämstarka med sina kunder.

Ändå kanske det här är en början. En dag kanske vi kan slippa den här smutslga hanteringen helt. Det är i alla fall min förhoppning.

Jag kan inte nog berömma vår fantastiska regering som har hittat sättet att få lata parasiter som jag själv att börja jobba. Man sparkar bara på dem, när de redan ligger.

Jag lider av kronisk värk. För ett antal år sen var jag allvarligt sjuk och hamnade på sjukhus och då hade jag i bästa fall ett par dagar kvar att leva, kanske bara några timmar, enligt läkaren som undersökte mig. När jag faktiskt rätt så mirakulöst blev botad, trodde jag förstås att allt skulle ordna sig.

Min läkare talade om att min sjukdom hade tagit flera år på sig att byggas upp. Det förklarade varför jag varit så oerhört trött de senaste åren och självklart varför jag inte kunde behålla någon mat de senaste månaderna innan jag blev inlagd, i sista sekunden.

Du säger kanske att ok, då är du frisk nu då, eller i alla fall nästan, och då ska det väl inte vara något problem att få ett jobb, din lata parasit. Eller något aningen mer taktfullt? Hur som helst, i så fall glömmer du, din värdefulla samhällsmedborgare,en liten detalj.

Arbetsgivare brukar vara rätt petiga med två saker - utbildning/examen och arbetslivserfarenhet. Själv låg jag i sängen och kämpade för mitt liv när ni andra utbildade er och när ni var ute och tjänade pengar och kände er duktiga.

Men som sagt, sparka på mig lite till, så kanske någon ändå ger mig ett jobb. Vem vet? Det är självklart värt ett försök. Tack snälla regeringen för er vänlighet.

BBC News Asia

Relativt nyligen läste jag att en svensk kvinna i något sammanhang hade skrivit att det inte är sant att tredje världen/u-länderna diskriminerar mot flickor. Anledningen till att så många adoptivbarn i västvärlden är flickor är i stället att vi så gärna vill ha döttrar. Med andra ord, ingen diskriminering mot flickor i u-länderna, men däremot diskriminering mot pojkar här.

Kvinnan verkade inte alls ha något vetenskapligt material att bygga sitt påstående på. Det såg ut att vara hennes åsikt, inget annat.

Men nu, i dag, läste jag på BBC News Asia, om en rapport som kommit nyligen. Den bekräftade det jag alltid misstänkt, nämligen att vissa barn föds diskriminerade, bara på grund av sitt kön. Andra får inte födas alls. En del tror att så många som 100 miljoner flickor har dödats innan de ens föddes, valts bort bara för att de var flickor, inget annat.

För de som faktiskt får födas pågår diskrimineringen konstant under resten av det liv de ändå får. Vad jag har läst på andra ställen är att dessa flickor när de växt upp dras in i diskrimineringen av andra flickor, så att de själva hjälper till att döda oönskade döttrar och barnbarn.

Mitt förslag är att folk i de där länderna ska få välja, med hjälp av IVF-teknik. De ska få plocka ut ett till två friska pojkembryon och låta dem födas, men i så fall inte få lägga sig i vad som händer med övriga embryon. Friska flickembryon kan så "adopteras bort" till par och kvinnor som vill ha ett barn till. Kanske kvinnor som lider av någon typ av fertilitetsproblem, eller som faktiskt vill göra en insats för att rädda dessa oönskade barn.

Jag skulle själv gärna adoptera ett flickembryo från Indien eller Kina om jag fick erbjudande om det.

Om så de där omhuldade pojkarna som blir kvar i sina hemländer inte kan hoppas på att få gifta sig när de blir vuxna, så får ju faktiskt föräldrarna skylla sig själva. Pojkarna kanske kan vänja sig vid att "gifta sig" med andra pojkar? Hur som helst, man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar.

Slipper man "slösa" resurser på att föda upp oönskade flickor får man inse att ingen annan tänker göra det heller, så att ens älskade, bortskämda, överviktiga son kan få gifta sig. Det ena följer på det andra.

Det här kanske låter hårt, men det är, tycker jag, betydligt mer humant än vad som försiggår nu. Man dödar ju faktiskt barn. I framtiden skulle man ju kunna undvika det, även om en hel generation, kanske fler, män blir utan kvinnligt sällskap.

Det har visat sig att vissa män (och några kvinnor) inte är så nöjda med benämningen feminism. En anledning kan vara att det hörs på namnet att det "bara" gäller kvinnors rättigheter. Det kan också bero på att feminismen som ideologisk inriktning har en ganska gammal historik.

I det tjugoförsta århundradet kanske vi behöver en ny "ism". Vad sägs om egalitet? Jämlikhet alltså. Då skulle det kunna gälla fler jämlikheter än den mellan kvinnor och män. Egaliteten skulle kunna gälla olika etniska grupper och olika arter också.

Och om en person som stödjer feminismen kallas feminist vad ska då en anhängare av egalitet kallas? Egalitär? Om man är för egalitet är man egalitär. Det tycker jag låter ganska bra.

Men hela det här resonemanget kan inte dölja att på många håll i världen behövs det nog lite gammaldags feminism för att stödja de kvinnor som fortfarande förtrycks med hänvisning till en massa gamla ursäkter.