« februari 2012
tiontofr
  
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
    
       
Idag

Sidvisningar idag: 19

RSS
Vår
23 april kl. 07:59


Våren är här och allt känns härligt

En hälsning till mina bloggvänner och även andra vänner

Är på resa.

Kram Nomi




Postat i: Kärlek  Permalink   Kommentarer [3]  
 
Hejdå vännen
15 juni kl. 18:55


               

I dag är en sorglig dag. Har sagt adjö till mitt lilla gullegull.
Nu flyttar han till storstan. Där skall han nu växa upp.
Först och främst i sin sommarstuga på en liten ö i skärgården.
Sedan i centrum.
Det började regna när jag for därifrån.
Himmelen gråter med mig.
Men en anledning för mig att åka till Stockholm finns ju nu


Postat i: Kärlek  Permalink   Kommentarer [2]  
 
Anne-Sofie och Chris
30 maj kl. 07:06



    

     Gullvivor i det vilda


De här fina blommorna såg jag då jag hjälpte en person att flytta hem igen.
Fotade dem, då jag alltid har en kamera med mig.
Den ryms i min ficka så liten är den (jättebra).

Jag kom genast på att skänka denna bukett, till er som grattat mig för att jag
lyckats publicera en poesibok.

Tack alla Ni

Men det finns en person som jag skänker dubbelbukett, ja tusen buketter till
och det är Anne-Sofie här på passagen.

Anne-Sofie har skrivit så fint om mig i sin blogg, så att jag får tårar i mina ögon.

Tack Anne-Sofie må alla stjärnor blinka för dig och solen alltid skina på dig

                        Anne-Sofie


Tack alla Ni andra också som hjälpt mig på olika sätt, ingen nämd ingen glömd.

Chris som gjort loggan "Nomis bok"

Till dig skänker jag även flera buketter, ja tusen minst.

Du som gjorde ett upprop här, för att de som ville skulle rösta på min dikt i en tävling
Jag kom på 2:dra plats, någon enstaka röst efter den som vann.

Tack Chris må alla stjärnor blinka för dig och solen alltid skina på dig


                      Chris



Ord för dagen
Tacksamhet




                     





Postat i: Kärlek  Permalink   Kommentarer [9]  
 
Min första stora kärlek
10 december kl. 11:59







Håller du på att bränna ut dig igen nu syrran.


Så skrev min syster till mig i går.

Varför

Jo H var ung och vacker, jag var djupt förälskad i H. Vi var
förälskade i varandra en gång i tiden, när vi var unga.

På varenda sommarlov, varenda lov överhuvudtaget träffades vi
och njöt av att få vara tillsammans.
H bodde långt från mig, men på loven kunde vi träffas.
Sedemera belv det på andra tider också.

H var vacker och intilligent. Många timmar satt vi och diskuterade
världens olika ting och beteenden.
H kyssar var det bästa som fanns. Å vad jag längtade efter H när vi inte
kunde ses.
H händer var varma så varma, de gav trygghet till mig.
I dag är dom iskalla och blå av köld.

Detta pågick i många år.
En gång frågade H om jag ville gifta mig med H, jag tackade nej.

Efter den gången sågs vi endast sporadiskt. H gifte sig och skilde sig.
H förlorade alla sina anhöriga.
H isolerade sig allt mer.

I dag är H en sorgligt sjuk person, som behöver all den hjälp man kan
bistå med.
H behöver någon som ordnar mat, kläder, värme, läkarbesök och allehanda
livsnödvändiga saker.

H är slut, ledsen och har förlorat tron på livet.
H försöker sakta men säkert sluta sitt liv i sitt en gång fina hus. Det överdådiga
huset som det en gång i tiden var.
Svälta ihjäl sig och frysa ihjäl.

I flera år har jag försökt nå H, det har gått i perioder som jag fått kontakt.
H har låst in sig, inte svarat i telefon eller öppnat dörren.

Jag har aldrig gett upp.

Nu har jag fått komma in till H igen, nu får jag hälpa H att få tro på livet igen.
Nu kan jag ge tillbaka det han gav mig en gång i tiden,- livsglädje.

Hur kan en människa få leva så här utan att någon bryr sig.

Hur kan man gå förbi ett hus på vintern med is på alla fönster och veta att
därinne ligger en mycket sjuk människa som håller på att frysa ihjäl blandannat.

Hur kan vi bara blunda och se på.

Tänker då först och främst på myndigheter, sjukvården.

Jag klättrade upp på stegen till sovrumsfönstret, knackade och knackade.
Skrek och uppmanade H att öppna.
Inget svar..

Då ringde jag till slut och bad om assistans.

H var i stort sett döende.
I dag har H fått läkarvård och mer skall han få.

Det skall jag se till .
H är fortfarande ung.
För första gången ser jag H gråta.

Inom mig gråter jag, hur kunde det bli så här H?


Jag skall hjälpa dig H.

Även om jag bränner ut mig så skall jag hjälpa dig att överleva.
Jag överlever syrran ingen fara, jag överlever.




Postat i: Kärlek  Permalink   Kommentarer [24]