« maj 2012
måtiontofrlösö
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Sidvisningar idag: 5

RSS
« Kärlek och svartsjuk... | Hem | Miljö-jasså »
Min första stora kärlek
10 december kl. 11:59







Håller du på att bränna ut dig igen nu syrran.


Så skrev min syster till mig i går.

Varför

Jo H var ung och vacker, jag var djupt förälskad i H. Vi var
förälskade i varandra en gång i tiden, när vi var unga.

På varenda sommarlov, varenda lov överhuvudtaget träffades vi
och njöt av att få vara tillsammans.
H bodde långt från mig, men på loven kunde vi träffas.
Sedemera belv det på andra tider också.

H var vacker och intilligent. Många timmar satt vi och diskuterade
världens olika ting och beteenden.
H kyssar var det bästa som fanns. Å vad jag längtade efter H när vi inte
kunde ses.
H händer var varma så varma, de gav trygghet till mig.
I dag är dom iskalla och blå av köld.

Detta pågick i många år.
En gång frågade H om jag ville gifta mig med H, jag tackade nej.

Efter den gången sågs vi endast sporadiskt. H gifte sig och skilde sig.
H förlorade alla sina anhöriga.
H isolerade sig allt mer.

I dag är H en sorgligt sjuk person, som behöver all den hjälp man kan
bistå med.
H behöver någon som ordnar mat, kläder, värme, läkarbesök och allehanda
livsnödvändiga saker.

H är slut, ledsen och har förlorat tron på livet.
H försöker sakta men säkert sluta sitt liv i sitt en gång fina hus. Det överdådiga
huset som det en gång i tiden var.
Svälta ihjäl sig och frysa ihjäl.

I flera år har jag försökt nå H, det har gått i perioder som jag fått kontakt.
H har låst in sig, inte svarat i telefon eller öppnat dörren.

Jag har aldrig gett upp.

Nu har jag fått komma in till H igen, nu får jag hälpa H att få tro på livet igen.
Nu kan jag ge tillbaka det han gav mig en gång i tiden,- livsglädje.

Hur kan en människa få leva så här utan att någon bryr sig.

Hur kan man gå förbi ett hus på vintern med is på alla fönster och veta att
därinne ligger en mycket sjuk människa som håller på att frysa ihjäl blandannat.

Hur kan vi bara blunda och se på.

Tänker då först och främst på myndigheter, sjukvården.

Jag klättrade upp på stegen till sovrumsfönstret, knackade och knackade.
Skrek och uppmanade H att öppna.
Inget svar..

Då ringde jag till slut och bad om assistans.

H var i stort sett döende.
I dag har H fått läkarvård och mer skall han få.

Det skall jag se till .
H är fortfarande ung.
För första gången ser jag H gråta.

Inom mig gråter jag, hur kunde det bli så här H?


Jag skall hjälpa dig H.

Även om jag bränner ut mig så skall jag hjälpa dig att överleva.
Jag överlever syrran ingen fara, jag överlever.




Postat i: Kärlek  Permalink   Kommentarer [24]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/fri-kvinna/entry/min_f%C3%B6rsta_stora_k%C3%A4lek1
Kommentarer:

Nomi Du har alltid varit en hjälpande kvinna. Du gör bragder , räddar människor från att drunkna och räddar människor och djur ideligen. Du är värd en guldros en eloge Kramar från din vän Anneli som vet vad du gör Go baby go

Skrivet av Anneli du vet den 10 december, 2005 kl. 13:04 #

Herre gud, så som du beskrivet tillvaron för H borde ingen behöva leva. Jag säger det igen NoMi, människor som du gör den här världen till en bättre plats. Jenny

Skrivet av Jenny den 10 december, 2005 kl. 14:27 #

Hej Jag förstår Nomi. Jag knackade aldrig på det där fönstret. Idag finns han inte. Och jag - mitt fjån - brände ut mig iaf på en massa pling-plong...... Sköt om Dig och sköt om H! Kramar!

Skrivet av Christina den 10 december, 2005 kl. 14:44 #

Det kan nog vara i all välmening att hjälpa. Faktiskt tragiskt i dagens samhälle att det finns människor som inte förmår sköta sig. Det i sig synes inte vara en sjukdom om personen klarar övriga livsbetingelse utan samhällets insatser. Hum,den personliga intigriteten har ett allrådande betydelse i sådana fall.Tills bara spillror återstår och i fallet en medmänniska ser personens lidande och påbörjar en rehabiliterande åtgärd. Vägen dit kan bli svår och behovet av hjälp en nödvändighet även för den som hjälper i slutänden. Tja,vi får hjälpas åt och få upp h*n på benen!

Skrivet av Sister den 10 december, 2005 kl. 18:08 #

Man bränner inte ut sig med att hjälpa andra människor och visa empati. Det är när man förhindras göra detta av egoismen som samvetet fräter sönder ens själ.

Skrivet av <img src="http://blogg.passagen.se/resources/pja835/Tigerman.jpg"> den 10 december, 2005 kl. 18:56 #

Du måste göra det du känner är rätt... Lycka till!

Skrivet av Ajji den 10 december, 2005 kl. 19:26 #

<center><font color="purple"><b>Vår värld blir en aning ljusare med dig NoMi. :-)</b> Ditt goda hjärta som du delar med dig av till alla i din omgivning <b>ÄR</b> en sann gåva! Det är en <b>STOR</b> lycka för H att du finns, orkar bry dig och att du <b>ALDRIG</b> har givit upp hoppet!</font> <font color="red" size="7">En STOR kram till en varm & snäll kvinna! :-)</font></center>

Skrivet av 1001 den 10 december, 2005 kl. 19:57 #

Du är en för underbar människa. H har tur som har dig Jag ger dig styrlekramar så att du fortsätter orka och inte bränner ut dig.

Skrivet av Lizzy den 10 december, 2005 kl. 19:59 #

<marquee><font color="cerise" size="5">HA EN TREVLIG HELG!</font></marquee>

Skrivet av 1001 den 10 december, 2005 kl. 20:01 #

Du är en enastående medmänniska, tack för att du finns och bryr dej,,,,men glöm inte bort dej själv, har du något ställe som du kan fylla på energi värme och ork. Var även rädd om dej själv, så att du kan vara den empatiska Nomi du är. Kram från Lisen

Skrivet av Lisen den 10 december, 2005 kl. 23:04 #

Alla borde ha åtminstone EN människa de känner att de kan lita på och känna sig trygga med. H kan vara lycklig att han har dig, men var rädd om dig själv och kom ihåg att du också måste fylla på med energi. Hoppas du också har någon som skulle göra samma sak för dig om du någonsin skulle behöva. Ha en bra lördagskväll och söndag!

Skrivet av S@ra den 10 december, 2005 kl. 23:22 #

Vill bara titta in och säga god natt. Kram <A HREF="http://blogg.passagen.se/chrisy" target="new"><img SRC="http://blogg.passagen.se/resources/anne-sofie2/Chris.jpg"</A>

Skrivet av chris den 11 december, 2005 kl. 00:21 #

Tur att det finns nån som bryr sig och ger en hjälpande hand" till någon annan...Hoppas bara att någon finns där (förutom din syrra)som räcker ut sin hand till dig, om du skulle behöva hjälp.. Det är en rörande histora ur ditt liv du berättar. Kram Ninacian

Skrivet av Ninacian den 11 december, 2005 kl. 00:49 #

Hej på er bloggvänner. Tack för era fina kommentarer. De gör faktiskt att jag orkar lite till. Det är tungt att se en barndomsvän gå ner sig till den milda grad som H har gjort. Att förlora hela sin familj, att inte ha några anhöriga är tungt. Men jag finns där hos H. jag skall hjälpa honom finna livsglädjen igen. jag skall ordna upp socialt och hälsomässigt. Håller på för fullt , men mycket finns kvar. Just nu gäller det mest elementära. Hoppas alla förstår att jag inte kan vara så aktiv här. Till er så vill jag säga, ni har mina hälsningar, mitt hej. Kommer att följa er men hinner inte svara er just nu, därav mitt svar här. Ha det gott alla vänner Var rädda om er. Kram NoMi Anneli Tack, du om någon vet vem jag är. Du vet vad jag vill i livet och att jag inte lämnar någon utsatt person utan hjälp Kram Jenny Tack Ja det är sorgligt hur vi har det i vårat samhälle. Det går förbi läkare och sjuksköterskor där varje dag, det är ett litet samhälle, det är ingen hemlighet hur H lever, ändock har ingen brytt sig. Sorgligt. Jag gör vad jag kan utan krav på något tillbaka Kram Christina Tack. I bland blir det så, man liksom törs inte. Kram sister Tack det behövs hjälp här, ensam är svårt nu Kram Tigerkaxman Tack I bland fodras så mycket energi så man blir slut men det är behjärtansvärt Kram Ajji Tack Jag vill hjälpa alla som har det svårt, sådan är jag Kram 1001 Tack Jag hoppas att jag inte är ensam om att se sådant här. Jag är en snäll kvinna med stort hjärta. Jag kan inte gå förbi människor i olycka. Önskar jag kunde hjälpa dig. Mailar dig om en sak snart Trevlig helg du också Kram Lizzy Tack Det värmer mer än du anar med styrkekramar Kram Lisen Tack. Jag orkar men så sant så det tär på.Jag har min syster som stöttar mig, det har hon alltid gjort. Vi har varandra. Kram S@ra Tack. Ja det har du så rätt i så. Alla borde ha en människa som finns till hands när det blir tungt. Kram Chris Tack Jag känner och förstår din värme, vacker bild Kram Ninacian Tack Mitt liv har inte varit en dans på rosor precis, på så sätt att jag fått lära mig att klara mig själv ända från barnsben. Jag vill hjälpa alla som jag har förmågan till. Om jag skulle behöva hjälp har jag min syster och mina barn Kram Något som överraksade mig nu på morgonen var mitt höga besöksantal. Nu sticker jag i väg till H I dag är det rören och vatten och medicin och mat som gäller där. Ha en bra dag vänner. Kramar i massor/NoMi </font> <p align="center"><a href="http://blogg.passagen.se/fri-kvinna"><img src="http://blogg.passagen.se/resources/fri-kvinna/X.160.NoMi.IKON.JPG" border="0" alt="NoMi"></a></p>

Skrivet av NoMi den 11 december, 2005 kl. 06:40 #

Jag drar mig till minnes en historia från TV-serien Vita Huset. En man sitter i en mörk, kall grop, och kommer inte upp. Det passerar en präst, han slänger ner en bok till mannen och säger "läs den". Det passerar andra personer som liksom bara inte fixar det, stegar är för korta som räcks ner, pengar räcker inte till för att lyfta personen upp i ljuset och alla försök att locka upp personen lyckas inte. Efter ett par dagar kommer en vän förbi gropen och kikar ner. Och så hoppar han ner i gropen. - Vad tusan! Är du inte klok! Hoppar du ner till mig! Hur ska vi nu komma upp?!? Vännen svarar lugnt och tryggt: - Jag har varit här förut, och vet hur man tar sig härifrån.

Skrivet av Lasse den 11 december, 2005 kl. 10:38 #

Hej NoMi Tack för att du delger oss dina lärorika berättelser. Jag har själv varit med om att både gripa in och inte gripa in. Jag förstår vad det handlar om. Ha det så bra! Hälsningar Nisse

Skrivet av senior2005 den 11 december, 2005 kl. 11:48 #

Jag får ro i hjärtat då jag läser din historia. Att det finns sådana som du. Nomi, du har verkligen förståt vad som är viktigt i livet. tänk om alla var så omtänksam som du...

Skrivet av saga259 den 11 december, 2005 kl. 16:53 #

Du är en kvinna med ettt stort hjärta! Kram Gunilla

Skrivet av Gunilla den 11 december, 2005 kl. 21:47 #

Hej bloggvänner och även mina irl vänner. Tack för era kommentarer. Ni är jättegulliga-rara som skriver kommentar på mitt inlägg. Utmattad sitter jag nu här och skriver igen. Lite har blivit gjort men mer finns kvar. Nu är det dax för olika myndigheters instanser att göra sitt, men det går sakta som alla säkert känner till. Lasse Tack för din kommentar.På något sätt finns där ett budskap, jag hjälper för jag vet hur det är. Inte för att jag har varit där men jag har empati-kan känna in. Hälsningar senior2005 Tack för din kommentar och hälsning. Det är lång väg kvar ännu, men lite är gjort i alla fall. Hälsningar saga259 Tack för din kommentar. Jag tror att jag kommit underfund om vad som är viktigt i livet.men vägen dit har inte alltid varit guldkantad. Kram Gunilla Tack för din kommentar. Du är snäll mot mig, tack Kram </font> <p align="center"><a href="http://blogg.passagen.se/fri-kvinna"><img src="http://blogg.passagen.se/resources/fri-kvinna/X.160.NoMi.IKON.JPG" border="0" alt="NoMi"></a></p>

Skrivet av NoMi den 12 december, 2005 kl. 07:50 #

Hoppas av hela mitt hjärta att det skall gå bra för din vän, skulle tro att det är din bästa belöning också. Det är fantastiskt, det du gör.

Skrivet av 83.248.161.123 den 14 december, 2005 kl. 15:39 #

Hej Helt rätt min belöning är att det ger mig något att hjälpa en vän i nöd, även andra också. kan nu berätta att det går mycket fint , i dag har stora framsteg gjorts. Men mycket finns kvar att göra. Min lycka är att se människor bli glada och friska. Hälsningar NoMi </font> <p align="center"><a href="http://blogg.passagen.se/fri-kvinna"><img src="http://blogg.passagen.se/resources/ett-tusen-ett/Z.NoMi.160-70.IKON.lace.jpg" alt="NoMi" width="105" height="46?></a> </p>

Skrivet av NoMi den 14 december, 2005 kl. 20:10 #

Så enormt roligt att det går framåt för din vän, förstår att du är glad över detta.

Skrivet av Sharya den 15 december, 2005 kl. 09:46 #

Hej Sharya Tack för din vänliga kommentar. Ja jag är glad över detta. Kram NoMi

Skrivet av NoMi den 23 december, 2005 kl. 15:18 #

Hej NoMi! Vilken gloria du har på huvudet och vad du måste vara i stort behov av att känna dig behövd och bli uppskattad av alla. Du är verkligen en räddande ängel som vill ordna det bästa för människor som inte kan ta vara på sig själva eller ens söka hjälp. Jag tror du är GUD själv. Jag har varit likadan som du....Det är bekvämt, för genom att fokusera på andras behov, känslor och problem slipper man titta på sina egna och man skapar en falsk bild av sig själv som den som har det bra och inte behöver nåt. Allra minst ÄKTA INTIMITET med en man där båda möts på lika villkor, där båda har något stort att vinna men också att förlora, där inte en har övertaget för att en är kär och den andra inte lika mycket...Där du också kan få vara den som är svag och våga lita på att lämna över rodret till en man....för er bådas skull..eller för hans egen skull. Jag vet förstås inget om dig så detta är ingen sanning, bara en tanke som kom upp p g a igenkänning....Jag tror du är en mycket varm och medkännande kvinna, men också väldigt medveten om det...STOR KRAM iallafall!!!

Skrivet av SOL den 26 februari, 2006 kl. 02:07 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten