Fröken frodis

"Nej, jag skall inte ta din musik, jag bara lyssnar på den lite. Jag tycker att du har så bra musiksmak." Han var yngre då och orolig för att han inte skulle få ha sin musik i fred.

man kunde nästan "höra en knappnål falla", så tyst blev det. Det blev lugnt (ur vissa synvinklar), ovant lugnt.

Den yngste i familjen stormade in i går efter en längre tids vistelse utomlands. Han var så glad att han nästan ville gråta, så uttryckte han själv sin glädje. Det är inte så lätt att vara borta från hemmet en längre tid om man är lite yngre, man längtar alltid hem, hur roligt man än har det och oavsett var man befinner sig.

3 (!) resväskor skulle absolut packas upp genast och allt nytt som fanns där i skulle visas och demonstreras. Samtliga klädesplagg skulle mannekängas och mamma fick present hon också; "Jalapeno Cheddar cheese dip" som hon bokstavligen "drägglade" över, så gott är det! Jag har faktiskt hållit mig från att öppna en burk fram till nu men nu går det inte längre. Sonen har lovat att köpa majschips på vägen hem (jag ringde honom just), här skall dippas lite senare! :) Efter att ha packat upp sina väskor och kramats femton gånger hade han återacklimatiserat sig, ringde till sin kompis och ut försvann han.

Ett lugn var det ja, det var endast en son som kom hem, inte två som jag är van vid. Stora beslut fattades under sommaren och nu skall den äldre få testa om det han vill testa är något som fungerar för honom. Att gå i skola i det stora landet U.S.A. är långt hemifrån och inget lätt beslut men han är tillräckligt gammal för att få prova sina vingar. Det blir en omställning som kommer att ta tid känner jag, man får vänja sig in i den nya situationen, det får vi alla tre i familjen. Förhoppningen är naturligtvis att (och) för hans skull att det både skall kännas och fungera bra. Fallskärm finns alltid, naturligtvis.

Jag frågade den yngre vad han tyckte om att vara ensam tonåring hemma och han sade att det känns jätteskönt mamma! Som den yngre av två är han ju van vid lite "tuffa tag" och det känns naturigtvis skönt att få slippa det men visst saknar eller i.a.f. kommer han att sakna han också, det vet jag. Det är skönt med med just honom att han är så äkta, han menar verkligen det han säger, så skönt spontan. Han brukar "gå hem" hos de flesta han möter.

Med en son långt borta gäller det att få till en väl fungerande kontakt mor son emellan, det är så otroligt viktigt när man är så långt i från varandra som vi är. Jag är ju van att kunna ingripa direkt, "rakt in i tonårshögen" bara, det har jag gjort många gånger men nu går inte det. Det blir för mig till att "ligga på" i stället, på flera olika sätt och via olika kontaktvägar men det ingår för mig som "långdistansmamma", det har jag räknat med. En sextonåring är som en sextonåring är, lite slö så där och tänker inte som en vuxen gör. "Det kan jag väl göra i morgon?" "Ligger på" gör jag!

Nej, nu får han komma med chipsen snart så att vi kan frossa här i vårt nya och ovana "lugn", annars ringer jag igen! ;)