Fröken frodis

Det är väl klart att du får, det ingår i din ålder.

Lite svårt att agera bara, när det behövs. "Avstånd är inget hinder"? Det är det faktiskt, i bland.

Jag är inte ett dugg orolig för dig, du växer med det du gör just nu. Snart är du vuxen i och med det. Du har back up.

Men saknar dig, det gör vi här i Skandinavien och det vet du. Det kommer en sommar.

Vad önskar du dig i julklapp?

"Det har ar min kompis "Simon" och nu skall vi farga mitt har, svart."

"Simon" ar sjalv svartharig och har haft alla regnbagens farger i sitt eget har, fick jag reda pa, han skulle hjalpa till.

Det blev overvakning.

20 - 30 minuter skulle fargen verka och svartharig blev fjorton och ett halvtaringen efter att ha varit blond minuterna innan.

Mamma tog over skoljningen for sadant kraver bade tid och talamod.. (Jag ville inte se det vita duschdraperiet helt forstort.)

Det ar nyttigt att bli mamma for andra gangen vid en alder av nastan trettiotre, det piggar upp under en lite senare del utav livet bara.

Utvaxtrand? Ja visst men skyll dig sjalv och det visste du redan innan vi borjade.

Jag haller tummarna for att "Simon" hittade ratt vag till taget och hem nar vi var klara, fem mil hemifran ar ju en bit men tack for att du ville hjalpa till! :)

(Vilken tur att porslin ar lattstadat.)

"Jane Hellen, MOOD no. 26, black"

man kunde nästan "höra en knappnål falla", så tyst blev det. Det blev lugnt (ur vissa synvinklar), ovant lugnt.

Den yngste i familjen stormade in i går efter en längre tids vistelse utomlands. Han var så glad att han nästan ville gråta, så uttryckte han själv sin glädje. Det är inte så lätt att vara borta från hemmet en längre tid om man är lite yngre, man längtar alltid hem, hur roligt man än har det och oavsett var man befinner sig.

3 (!) resväskor skulle absolut packas upp genast och allt nytt som fanns där i skulle visas och demonstreras. Samtliga klädesplagg skulle mannekängas och mamma fick present hon också; "Jalapeno Cheddar cheese dip" som hon bokstavligen "drägglade" över, så gott är det! Jag har faktiskt hållit mig från att öppna en burk fram till nu men nu går det inte längre. Sonen har lovat att köpa majschips på vägen hem (jag ringde honom just), här skall dippas lite senare! :) Efter att ha packat upp sina väskor och kramats femton gånger hade han återacklimatiserat sig, ringde till sin kompis och ut försvann han.

Ett lugn var det ja, det var endast en son som kom hem, inte två som jag är van vid. Stora beslut fattades under sommaren och nu skall den äldre få testa om det han vill testa är något som fungerar för honom. Att gå i skola i det stora landet U.S.A. är långt hemifrån och inget lätt beslut men han är tillräckligt gammal för att få prova sina vingar. Det blir en omställning som kommer att ta tid känner jag, man får vänja sig in i den nya situationen, det får vi alla tre i familjen. Förhoppningen är naturligtvis att (och) för hans skull att det både skall kännas och fungera bra. Fallskärm finns alltid, naturligtvis.

Jag frågade den yngre vad han tyckte om att vara ensam tonåring hemma och han sade att det känns jätteskönt mamma! Som den yngre av två är han ju van vid lite "tuffa tag" och det känns naturigtvis skönt att få slippa det men visst saknar eller i.a.f. kommer han att sakna han också, det vet jag. Det är skönt med med just honom att han är så äkta, han menar verkligen det han säger, så skönt spontan. Han brukar "gå hem" hos de flesta han möter.

Med en son långt borta gäller det att få till en väl fungerande kontakt mor son emellan, det är så otroligt viktigt när man är så långt i från varandra som vi är. Jag är ju van att kunna ingripa direkt, "rakt in i tonårshögen" bara, det har jag gjort många gånger men nu går inte det. Det blir för mig till att "ligga på" i stället, på flera olika sätt och via olika kontaktvägar men det ingår för mig som "långdistansmamma", det har jag räknat med. En sextonåring är som en sextonåring är, lite slö så där och tänker inte som en vuxen gör. "Det kan jag väl göra i morgon?" "Ligger på" gör jag!

Nej, nu får han komma med chipsen snart så att vi kan frossa här i vårt nya och ovana "lugn", annars ringer jag igen! ;)

to think about the coming "semester".

It´s one thing to practice indoors, dangerous enough for a fourteen year old.

Det var inte så farligt, inte över ännu men långt ifrån så hemskt som han trodde att det skulle bli.

Ja, nu vet man hur det nya polishuset i min stad ser ut, från insidan vill säga. Som vilket kontor som helst! Men.. det är inte var dag man sitter framför en kriminalkommissarie och förhoppningsvis den första och enda gången..

Tvärvägran!! Hot om att avvika, vägra infinna sig och till och med; ”de får komma och hämta mig”, vad som helst utom ”det där”.. Gud vad nervös han var men fram kom vi i alla fall efter lite assist av snäll morbror. Tänk att man som förälder tar över sitt barns nervositet, lägger det på mig istället för att han skall slippa det värsta. (Jag var lite spänd) Det är säkerligen något som de flesta föräldrar gör för att bespara eller iaf lindra sitt eget barns oro, anar att det kommer naturligt.

En lugn kontorsmiljö underlättar. Underlättar för både anklagad och förhörsman (en kvinna i det här fallet) förmodar jag, avspända kallade samarbetar gissningsvis bättre. Sonen var dock lite besviken över att han inte fick se cellerna (häktet) men det kom när vi gick därifrån. Gissar att det var någon slags efterreaktion, han var glad som en lärka och munnen gick därefter.

Men.. inte helt över ännu då.. Frågan är nu vad konsekvensen av det som hände blir? Böter är ett alternativ (som jag inte gärna vill se) eller så blir det ett möte med en åklagare (samtal) samt att be berörda personer om ursäkt ”in person”. Hoppas på det senare och det är ju jättebra att de tar tag i det ordentligt, det skall inte vara lätt att göra fel för då händer det lätt igen.. Kompisen kommer att få det tuffare, det kunde jag utläsa av den rapport jag ögnade igenom vid förhöret. Känner med föräldrarna och hoppas att de skall få lite ”rätsida” på honom också, han är en snäll kille ju!

Tonåringar är inte alltid där man tror (hoppas) att de är utan ibland där de inte skall vara men man lär sig. Vänjer mig in i rollen som tonåringsmorsa gånger två så sakteliga här..

Har just återupptäckt Scorpions förresten, det var jäättelänge sedan jag lyssnade på dem sist. Är lite mallig nu att jag har börjat fatta hur man lägger in länkar o.dyl. i blogginlägg så därför gör jag det. (Håller två tummar för att det funkar också! :)

*Paa gensyn!*