...är att veta om det jag känner är en konsekvens av det jag tänker, eller tvärtom. Så jag kan släppa analyserandet (som eventuellt bara förvärrar) och slappna av. Så att jag kan njuta av tystnad, ensamhet och sysslolöshet igen. Vad hände egentligen? Från vilket håll kom ångvälten?

Nåt måste göras:

 

  • sova lite kanske
  • överdosera rosenrot (låt oss hoppas att det höjer humöret mer än sexlusten, annars kan det bli kämpigt för kocken)
  • äta vitaminer
  • uppsöka en hjärnskrynklare
  • börja (om) med äckligt positiva mantran
  • chocka mig med en riktigt lat semester 

Punkt ett känns som en bra början. Punkt tre känns en aning mesig, medan punkt 2 kan vara lite för riskabel för min smak. Om någon annan än jag föreslår punkt fyra åker han på en snyting (varning!). Punkt fem känns överdrivet ambitiös, men är vid närmare eftertanke kanske den mest effektiva boten? Semester orkar jag knappt ens tänka på. 

 
( 17 jun 2009, 09:19:19 PM CEST ) Kategori: Blandat Permalink |   
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg