La vie fabuleuse de mademoiselle K
Det är knappt att jag har fattat det själv, men för två veckor sedan bokade jag in en tid med en PT och fick ett styrketräningsschema som jag ska kämpa mig igenom var tredje dag. Vilket jag pliktskyldigast också har gjort. Hittills i alla fall. För att jag känner att det är bra för mig. Det vet jag för att:
- Jag har inte längre hållning som en säck potatis. Okej, jag ska inte påstå att min hållning har blivit mycket bättre, men jag känner i alla fall skillnad.
- Jag blir inte längre åksjuk när jag vrider på nacken. (Det var ju annars en ganska käck egenskap…)
- Jag har inte haft så förbannat ont i nacke och axlar sen jag började. (Däremot hade jag en djävulsk träningsvärk i armarna två dagar efter första passet.)
- Jag har känt mig vansinnigt duktig, hurtig och hälsosam sen jag började, plus att jag känner mig vansinnigt cool när jag säger att jag tränar på gym.
Men, jag känner mig fortfarande ganska malplacerad och smått panikslagen när jag besöker träningslokalerna. Särskilt när jag kommer mitt i rusningstid. Då känns det lite som en sån där dröm då man går omkring spritt språngande och alla glor ögonen ur sina hålor. Fast jag vet ju att det bara är i mitt huvud. Och det går lite lättare för varje gång.
Pilates-bollen och jag är osams. Varför PT:n envisades med den vill jag inte förstå. Jag känner mig dum och klumpig som en elefant där jag ligger och sprattlar på rygg (allt för att hålla balansen i mina situps) på den sabla bollen och hoppas att ingen ser mig. Förrförra passet fick jag äntligen till det, och trodde att jag äntligen fått in snitsen och därmed skulle smälta in lite bland alla hippa aerobictjejer och muskelberg. Ha! Det måste ha varit nybörjartur, för igår låg jag där och vinglade igen. Och PT:n var förstås tvungen att gå förbi precis just då, och inte när jag världsvant svettades i benpressen. Bah…
Så till något mycket roligare. Igår fick B sin bebbe. Jag har fortfarande inte pumpat henne på detaljer, men jag tror att den bara ramlade ut. Så hade jag i alla fall tänkt mig det hela om jag själv blir gravid någon gång. Och apropå det, hur fungerar det egentligen när folk bestämmer sig för att starta produktionen? Har man slutat vara tveksam och småskraj då, eller räknar man med att det liksom ska ordna upp sig under graviditetens gång?
Någon annan som födde sin bebis igår, är Scully (under hot från diverse aliens – var glad för att du slapp det, B!). Mulder kom tillbaka i förra veckan, och sedan dess har jag lyckligt tjatat på kocken om att se fler avsnitt varje ledig stund. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när vi har avverkat den sista säsongen. Pusta i roddmaskinen troligtvis…
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
haha "Kors I taket" det trodde jag du alltid haft "Fysiska Övningar"för dig jaja Jävliga Busande kank ju vara Många Vänner o Väninnor som Trainees så Lycka till med Fysiken som Ökar Psykiek OCKSÅ oftast ju vad BETYDDE "Sista PälsPinket"? jag har i Flera ÅR Gissat på Vad fan Menar Tösen i sin blogg DU? då skrev
Skrivet av ThunderFOOL;)RaoulPETEJoacimParfalkEldRödVNejlikaJEDI den 05 mars, 2009 kl. 20:36 #
Men Parfalk... har du inte släppt det där än? :) När jag pratade om pälsen var det ju min älskade vovve som jag refererade till, och med pälspink menade jag ju (följdaktligen) att jag rastade vovven (och alltså inget snuskigt, som din livliga fantasi verkar vilja få det till, hehe). Och jag är fortfarande jag. I en lite gladare tappning.
Skrivet av Fröken K den 06 mars, 2009 kl. 07:59 #
Wow, en PT! Jag har bara träffat en elektronisk sådan, på Wii fit.
Akta dig så du inte trillar dit:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1477903/en-kronprinsessa-och-en-gymkille
Skrivet av kartan den 06 mars, 2009 kl. 10:16 #
Kartan: En elektronisk PT? Öh? Det låter fyrkantigt. Men det är ju å andra sidan de i kött och blod också... =)
Skrivet av Fröken K den 07 mars, 2009 kl. 16:51 #
Åh, han är den bästa tänkbara PTn! Artig, trevlig, professionell...Dessvärre träffar jag honom inte så ofta.
Skrivet av Kartan den 09 mars, 2009 kl. 10:18 #
Ha ha ja det var ju tur att jag slapp aliens ;)
Tveksam är man när man startar produktionen och under graviditeten också, iaf så var jag det! Men nu känns det ju helt underbart att bli mamma. Även om hormonerna svänger rejält och stackars Fredrik undrar varför jag sitter och gråter ibland och jag inte kan svara på varför.
Skrivet av Bettan den 10 mars, 2009 kl. 15:15 #