La vie fabuleuse de mademoiselle K
Varför går människor inte i ide? Hur skönt hade det inte varit att krypa ihop bakom kocken i ett litet, varmt och mjukt utrymme, för att vakna upp pigg och förhoppningsvis lite mindre knäpp, sisådär ett halvår senare?
Att Han vill leva med mig kan bara innebära något av följande:
- att jag är snuskigt rik
- att jag har förhäxat honom
- att jag är en sjujäkla sympatisk person
Eftersom magi inte är min starka sida (i så fall hade jag trollat bort mina hjärnspöken), och jag har en mindre förmögenhet i studieskulder, kan det kanske vara läge att inse. Klarar jag inte det, kan jag lika gärna självdö med en gång, och det känns ju en aning boring. Vad jag avundas er som aldrig har haft detta problem. Faktum är att jag är så sjukt avis, att jag är beredd att slå ner vem som helst av er!
Blommor och choklad senast, och jag svarar med att tacksamt dränka honom i ungefär ett ton snor. Najs. Jag tänkte mig att jävlar anamma-stadiet skulle träda in snart. Jag är rätt pissed redan, så det finns absolut hopp.
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
