La vie fabuleuse de mademoiselle K
Man ska nog inte blogga när man är på dåligt humör. Särskilt inte när det är första gången på en mindre evighet. Evigheten som passerade innehöll följande:
- Tjänsteresor härs och tvärs över Sverige för utbildning av nygamla kunder (aaalldeles på egen hand)
- En inställd Depeche-konsert i London (men desto mer ölande)
- Bortkastad tid med en ny PT
- Total misskötsel av familjerelationer (eventuellt är jag inne i en väldigt försenad frigörelseprocess - igen)
- Jobb, jobb, jobb – på kontoret, hemma och i sömnen
- En ny internkonferens (dock utan ångest denna gång), i Lillehammer
- Farväl till Arkiv X, med efterföljande avgrundsdjup sorg
Apropå frigörelseprocess och andra pubertala idiotier, så kunde jag under en period inte se mig själv i spegeln utan att associera till prickig korv. Det var fantastiskt upplyftande. Jag övervägde allvarligt att börja stoppa i mig giftpillerna igen. För inte nog med att jag såg ut som en levande chorizo – värken en gång i månaden är inte längre hanterlig. Likt förbannat har jag envisats med att sitta kvar på kontoret och stöna kunder i öronen. Jag jobbar i fel bransch för sånt.
Nu när hormonerna har lugnat ner sig (nåja, allt är relativt) är resten av mig på sniskan (och då snackar vi inte promillehalt). Jag vill inte ha tystnad. Jag vill ha distraktion. Jag har vänt och vridit tillräckligt. Här sitter jag och längtar, och avundas en pannbiff, eller vad det nu är han ägnar sin uppmärksamhet åt just ikväll. Jag borde ha kocknappat honom på vägen hem. Skit.
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg
