Spöktiden börjar gå mot sitt slut. Jag känner att du är stark. Du växer dig starkare för varje dag.

Solen lyser över huvudstan och det finns inga anledningar att inte vara lycklig.

Jag älskar dig så mycket.

Jag är förändrad. Jag är starkare.

Jag tackar mig själv för denna förvandlingen.

Jag är starkare.

Du finns. Ljudet av ditt hjärta som slår som små trummor inom mig.

Nytt år. Nytt liv. Samma älskade J.

Inga trasiga drömmar eller brustna hjärtan. Inga tårar.

Jag kan känna ditt hjärta slå. Känna hur du växer inom mig.

Älskade...

Hans kärlek gör mig stark.

Jag känner mig stark även om mina hjärnspöken dansar tango ibland och gör sig påminda om ett föregående liv.

Jag är långt borta från Pojken. På andra sidan. Jag överlevde.

Jag är på toppen av mitt liv istället för kravlandes på botten.

Jag överlevde.

Det som inte dödar härdar ju säger de kloka.

Jag har en sorg i kroppen som inte vill försvinna.

Jag försöker dölja när den börjar sticka upp i kanterna. Hur jag än försöker sy in sorgen i huden sticker den upp.

Skaver i huden. Sticker i hjärtat.

Jag vill bara lägga mig i Js famn. Jag behöver honom nu mer än någonsin när mörkret börjar falla.

Men jag är osäker om han verkligen kommer att förstå. Hur ska han förstå mig om jag inte ens förstår mig själv.

Jag behöver hans varma famn...Jag behöver vara dig nära J.

Jag ska lägga mig i ett varmt bad och tänka på underbara saker. Rabbla rabbla rabbla hur underbart livet faktist är nu.

Jag älskar honom.

Jag överlevde min största kärlek. Jag låg och kravlade på marken länge. Kanske för länge.

Men jag kommer kanske alltid ha en plats för honom i mitt hjärta. På gott och ont.

Men jag kommer inte kunna träffa honom något mer.

Han kom förbi mitt jobb och lämnade tillbaka några saker som var mina. Nu är det inget materielt som binder oss samman.

Det är bara känslorna och minnerna som binder oss samman.

Hon väntade utanför. Jag kunde känna hennes blickar. Men jag låtsades att jag inte såg henne.

Han är fortfarande olycklig.

Jag önskar dig lycka i framtiden. Jag önskar dig allt gott. Jag vill att du ska gå vidare och vara lycklig.

Vi gjorde varandra olyckliga. Jag var inte lycklig med dig samtidigt som jag älskade varje minut med dig.

Du är som en drog. Du berusar mig med ord och kärlek.

Men jag vet bättre nu.

Jag vet bättre nu.

Jag är lycklig nu...

Han söker upp mig i mina drömmar. Låter mig ligga sömnlös om nätterna.

Jag vet inte vad som händer med mig.

Jag saknar honom. Saknad. Förbjuden saknad. Förbjuden kärlek. Jag tillhör någon annan nu. Jag är lycklig.

Han är ensam nu. Han behöver mig nu säger han. Nu när det passar honom. Han att jag ska stå med öppna armar och välkommna honom hem. Som vanligt. Historien fortsätter som vanligt.

Fortfarande september. Ett annat liv. En annan del av Stockholm. En ny kärlek.

Långt borta från Pojken. Långt borta från mig själv.

Det sticker lite under huden som varningsklockor som ringer i öronen. Ringningar som jag hellre vill igonorera än att höra.

Jag trivs med honom. Jag älskar honom tror jag. eller vad vet jag om kärlek.

För korta sekunder kan han påminna mig om Pojken. Jag får nypa mig själv för att se att det är inte Pojken som ligger brevid mig och sover.

Men det är bara för korta sekunder...

Du är kärlek

Jag vill sova i dina drömmar

Värmas i dina andetag

för alltid

Du är kärlek

Jag vill viska kärlek i ditt hallonöra

Du är den jag har väntat på

Du är den jag har väntat på

Jag vill känna ditt hjärta slå

jag vill känna din värme

mot min varma hud

Din röst genomborrar mig

som bubblande champange

Ditt leende har fastnat i mitt hjärta

Du är kärlek

Du är den jag har väntat på

Du är kärlek

September. Jag råkade springa på Pojken och M:et. Inte samtidigt förstås med två skuggot från mitt gamla liv

M:et var ingen som satte några djupa språr. Ingen som jag ens tänker på.

Pojken och mina vägar korsades som hastigast. Och visst får han mig alltid att le. Han är med henne fortfarande.

Han är olycklig säger han. Han är så olycklig.

Jag kan inte hjälpa honom att bli lycklig.

Jag är så lycklig med med J.

Jag älskar att vara med honom.

Jag älskar...

Tydligen finns ett liv efter olycklig kärlek...

Såren läker till slut någon gång...

Man överlever...

  Den som älskat aldrig glömmer, den som glömt ej älskat har,

Den som älskade och glömde,

     Visste ej vad kärlek var.

Sommaren är över för den här gången. Hösten är här och jag välkommnar den med öppna armar.

Hösten öppnar nya dörrar.

För tillfället känns det som jag aldrig mer vill jobba. Jobba har jag ju gjort tillräckligt Jag vill leva.

Jag vill sitta och pussas med Förälskelsen dagarna långa.

Vi är ett par. Ett lyckligt par.

Ibland gör sig skuggorna påminnda.

Jag drömmer mardrömmar om nätterna.

Jag hoppas jag inte kommer förstöra det här nu.

Man vet ju aldrig med mig.

Jag hoppas

jag hoppas

jag hoppas

att vi får vara lyckliga lite till innan verkligheten gör sig påmind

Jag är hemma igen efter en allt för lång semester.

Livet börjar rulla igång igen.

Pojken är hemma igen. För tillfället finns han endast som små framgment i mitt minne.

Jag håller på att falla för förälskelsen. Jag saknar honom när jag inte är med honom.

Jag håller på att falla för honom...

Jag faller ...

Han är faktist underbar. Hans kyssar är lustfyllda och varma. Jag gillar det.

Han säger att han är min. Jag säger att jag ska åka snart. Bort med Fröknarna.

Jag gillar att han är min. Men jag kommer inte bli hans. Inte på ett tag i allfall.

Jag vill inte vara med någon annan för tillfället inte ens Pojken.

Kanske har jag förstått att man inte behöver lida bara för man är vannsinigt kär i någon.

Kärleken är inte bättre bara för den gör ont.

Kärleken till Pojken gjorde ont. Allt för många gånger.

Jag byter min musik i Ipoden.

Inga mer sorgsna kärlekes låtar tillägnade dig.

Jag byter låtar som passar en överlevare.

En som överlevde kärleken.

Iallfall för tillfället...

Han är faktist underbar. Hans kyssar är lustfyllda och varma. Jag gillar det.

Han säger att han är min. Jag säger att jag ska åka snart. Bort med Fröknarna.

Jag gillar att han är min. Men jag kommer inte bli hans. Inte på ett tag i allfall.

Jag vill inte vara med någon annan för tillfället inte ens Pojken.

Kanske har jag förstått att man inte behöver lida bara för man är vannsinigt kär i någon.

Kärleken är inte bättre bara för den gör ont.

Kärleken till Pojken gjorde ont. Allt för många gånger.

Jag byter min musik i Ipoden.

Inga mer sorgsna kärlekes låtar tillägnade dig.

Jag byter låtar som passar en överlevare.

En som överlevde kärleken.

Iallfall för tillfället...