Ibland blir jag förbannad. Vet inte folk någonting om det här med a-kassa, Ersättning och arbetsförmedling?

Som timanställd och jobba i perioder är inte nåt himmelrike direkt. jag vet att det finns de som inte vill arbeta, MEN de flesta av oss vill ju ändå också ha en fast punkt, vanliga rutiner och den trygghet det innebär att ha en fast tjänst.

Att jobba som timanställd innebär många gånger att hålla käft och bli trampad på för man är helt enkelt för rädd om de arbetstillfällen man har. Man får svänga om med rutiner för att sova för det är inte alltid så jäkla lätt att stiga upp kl 6- 7 när man är utan jobb. Varför gå upp tidigt till en dag då man inte har något att göra och dessutom känna tomheten av att inte ha jobb?

Man får stå ut med att när man är på en arbetsplats att de sätter ens schema vid helgdagar och själva tar ledigt för att de tar för givet att man är "sååå glad" över att få jobba. Ja, jag är det, men inte alla. En del har familj och det har inte jag så. Jo det är jag och sonen och eftersom vi är själva så desto större anledning att få jobba.

Man får kommentarer de perioder man inte har jobb som " Meeeeen, vad skönt att vara ledig"

och

"Att du inte passar på att resa då"

Vadå ledig???
Vadå resa???

Att vara arbetslös är inte att ledig. Vilka pengar skulle jag resa för?

Då visar det sig att de vet inte hur a-kassa fungerar. DE tror att man förlorar ett par tusen..... OM ÅRET!!!
De tror att man kan resa iväg och ha a-kassa......

Vidare kan man också få höra när man varit på arbetsförmedlingen att" Ja, men ordnade de inget jobb till dig då"

Men, allvarligt. Kan det verkligen finnas människor som lever i denna ovisshet. Att leva på a-kassa innebär att första tiden får man 80 % och maxbeloppet är på 680 kr/dag och efter ett tag har man 65% av sin lön eller max 630kr/dag vilket ofta blir lägre då de räknar om efter en period!!!

Jag har haft min period med akassa i över tio år och får jag en ny period går jag ner just på denna ersättning från mina nuvarande 70.

När jag möts av denna ovisshet om hur människor har det och som breder ut sig i antalet blir jag arg. Tänk ändå att få vara så lyckligt ovetande.

Klart att det ska löna sig att jobba, inget tal om annat. Det ska finnas en skillnad där. MEN, skillnaden kan inte heller bli hur stor som helst. Vi är inga värdelösa människor. Vi är helt vanliga som har som sin största önskan att just ha ett fast jobb. Känna sig behövd.

Samma sak med sjukersättningen och vad som händer.
Om just sjukersättning och dess regler är helt enkelt för mycket att gå in på. Men att driva människor så långt att de inte orkar leva längre är ändå att ha gått för långt.

Fan. Tror jag tar mig en resa nu när jag ändå är ledig......

Inte helt enkelt det där.

För att sänka min boendekostnad och kunna ha pengar till annat än att bara bo funderar jag på att köpa mig en bostadsrätt för 30 000.

På detta skulle jag komma undan med 1600 kr mer i plånboken varje månad.

Gick till banken för att ansöka om ett lånelöfte. Vet att man inte får låna då man är arbetslös och bara har timanställningar som jag har. Att jag har jobbat ganska mycket på det viset vet ju inte de.

Har iaf föräldrar som skulle vara borgenärer med kapital på samma bank.
Det verkar som inte ens det hjälper.

Känns ju lite märkligt.Aldrig fått en betalningsanmärkning i hela mitt liv och ett sånt litet lån och med borgenär.

Känns ju bara helt hopplöst.

Hur orkar man? Hur lever man vidare? En tanke som är en verklighet för en del.
För mig o många andra en tanke som får en att rysa och ruska av sig tanken för att den väcker sånt stort obehag.

Tänk vad ens liv förändrades den dagen man blev förälder. Vad allt blev sårbart.

När jag läser igenom vår lilla lokaltidning sveper jag alltid genom dödsannonserna och igår var denna dikt till en liten pojk som dött i cancer.

Jag avskyr att läsa dessa annonser för jag gråter alltid. Jag kan aldrig låta bli att föreställa mig hur det känns och vilken förtvivlan de lever i som mist.
Och egentligen. Skulle jag vilja vara annorlunda? En som bara läser och inte ägnar det en tanke. Nej, jag lever, Jag känner. Och det skulle kunna hända mig..... Och dig.....

"Det finns en plats, strax till höger om den tredje stjärnan från månen räknat, där luften är fylld med fladdret av flortunna fjärilsvingar.
Där leker de små änglabarnen tafatt bland molntussarna. Barfotabarn med brunbrända ben, glittrande ögon, lortiga tår, skrapade knän och håret på ända.
På en sten vid stranden sitter en liten pojke och plaskar med tårna i vattnet. Han vinkar glatt och säger “Jag möter er här sedan!”, tar ett skutt ner från stenen och ansluter till de andra änglabarnen.

/okänd

Eftersom passagen inte svarar när man skickar dem en fråga så frågar jag här. Är det någon som vet hur man gör om man vill ha en blogg till? När man ska registrera sig så stoppas man vid epostadressen eller mobilnummer att den redan finns registrerad till en annan blogg och med en fråga om man har glömt sitt lösenord.

Igårkväll hände en sak som var riktigt otäck. Helt plötsligt fick jag som en stor taggig bubbla i synfältet. Den var såpass stor så att den tog upp en tredjedel av synfältet. Taggarna som omgav bubblan blixtrade och inuti bbblan var allt väldigt suddigt. Var på bägge ögonen och jag fick verkligen panik.

Det hela varade i 20 -30 min. Väldigt långa minuter.

Ringde faktiskt sjukvårdsupplysningen som trodde det var ögonmigrän. Hornhinneavlossning yttrar sig inte så och kommer ju inte på båda ögonen samtidigt.
Jag har aldrig hört talas om det. Visst att det kan blixtra lite innan ett migränanfall, det vet jag, men så här. Usch!

Men antagligen har hon haft rätt. Efter en halvtimme kom huvudvärken, inte så kraftig som migrän men en lätt svag molande som den klassiska i halva huvudet.

Kan ha att göra med nya medicinen sertralin som i sig har migrän som en biverkning

Hoppas verkligen jag slipper det en gång till.

Skriver på ett annat ställe också.
Den som vill är välkommen dit

Frågan helt kort är om det är okej att slå ihop två halvdagar till en på kassakorten och skriva förhindrad för att spara dagar. Veckoarbetstiden blir ju densamma.

Någon som vet vad som gäller om jag vill spara mina dagar jag har kvar.
Pratade med akassan i fredags och fick rådet att dra ut på mina dagar tills sonen fyllt 18 för då uppfyller jag en helt ny period med nya deltidsdagar.

Att spara på dagar skulle jag göra genom att de veckor jag jobbar och ändå inte fyller ut min tid och måste blanda jobb och stämpla så kunde jag skriva förhindrad den dag eller de dagar då jag inte har jobb.

Fyllde i kassakort idag och då jag jobbat halvdagar och två 5 timmarsdagar och sedan kryssade i förhindrad på helgen stod det ändå att 1 dag skulle utbetalas med akassa.
Om jag då slog ihop två dagars jobb till en så istället för att skriva två 4 timmars dagar skrev jag en med 8 timmar och en förhindrad så blev det ingen utbetalning och ingen akassedag gick alltså åt. Men det jag undrar är om det är okej att sätta timmarna så? Är det okej bara så länge det stämmer med veckoarbetstiden?

Tar dagarna slut innan han fyller 18 får jag 150 dagar förlängt men missar också möjligheten att stämpla OCH jobba utan tvingas att gå hemma vilket ju är hemskt.

har beställt paket hos Telia. 339 kr/mån och då ingår fiberlan internet8-10mb. tv mini och telefoni.

Slipper ju nu abonemangsavg varje mån för telefonin.

Blir helt vilsen i denna djungel

Idag ger jag 259 kr/mån för bredband small hos comhem.

vad tycker ni? verkar det vara ett bra erbjudande?

Har alltid samma känsla på freedagar. Iaf nu när jag jobbar. samma känsla som jag hade då när jag alltid jobbade och hade familjen.

De sista åren vi levde ihop så visste jag iofs att helgerna var jobbiga och inte var något att se fram emot.

Nu. Ja, jag har samma känsla på de här fredagarna som så många andra människor verkar ha.

Men. helgerna är inget bra. De är fyllda av ensamhet och en vilja att tiden bara ska gå så de är över. De är fyllda med timmar i soffan framför tv;n. jag som aldrig ens varit direkt intresserad av att se på tv om det inte varit någon riktigt bra film.
Helgerna är två mornar att vakna med tårar för att känslan av ensamhet är så stark och det är en hel dag framför att ta sig igenom.En känsla av overklighet o tomhet.

som jag skulle vilja skriva. Så mycket där inne i mitt bröst som trycker på för att komma ut.Och ändå en tomhet som ibalnd får mig att gråta det första jag gör när jag vaknar.

Jag vill ha kärlek i mitt liv....och ändå inte. Hur skulle jag själv kunna älska när jag inte ens vill ha nån i min närhet.Vilsen.

Så Han. Han som säger han älskar mig och som vet att hans känslor inte är besvarade. Som ibland försöker famna mig och jag....ibland kan tycka om det och ibland känner hur det rasar inom mig och jag skulle vilja ställa mig upp o skrika att " Ta fan inte i mig" Kan jag inte bara få vara.

Han....med de ledsna ögonen när han ser att jag inte delar hans känslor. han som valt att träffa mig fastän han vet vart jag står. Och som jag sagt till att gå vidare. Att han förtjänar någon som älskar tillbaka. Som inte bara vill vara hans vän. Jag vill verkligen inte att han ska såra sig själv så.

Och när jag ser hans omtanke och känner innerligheten i hans kram blir hans sorg till min.

De senaste människor jag träffat och det är jävligt märkligt att när man inte vill ha någon så finns de där, har sagt att "Du får mig att må så bra. Jag har aldrig varit och känt mig så glad med någon. Som fått mig att skratta så"

Tänk om jag kunde gåtan att kunna ge mig själv den känslan.

Jag vill sluta. Ibland kan jag få riktig ångest över vad jag håller på med.

Var ute o åt igår med ett gäng och efteråt gick vi hem till ett par vänner och jag fick mig en åthutning som hette duga.

Gör det saken lättare att sluta för att folk håller predikningar? Nej. Absolut inte. Jag tror att många rökare brottas med sig själva och inser att det är ingenting de vill fortsätta med. Alla vet vi att det är farligt. Alla vet vi riskerna.

och en lördagskväll när man sitter o sak ha trevligt och i samma tal få höra av sin bäste vän att om man blir sjuk är inget de skulle bry sig om.

Tog illa vid mig och tycker väl kanske att tillfället var lite dålig tajming.

Fick gåshud och tårar i ögonen.....

Gick ut och dansade igår.....själv. Löste sig då man träffade en del som gått samma kurs som jag.
Idag känner jag mig tom. Jag vet inte. Det roade mig inte nåt vidare.

Känns som jag blivit en jäkla enstöring. Vill bara ha lugn och ro. Orkar inte med folk mer än de närmsta.

Känner mig trött och dras med den här jäkla envetna förkylningen.

Är håglös och har ingen riktig lust med någonting. har varit sådan här en bra tid nu. Drar mig undan för mig själv. Tänker. Läser. Sitter vid datorn.

Män? nej. Finns inte plats för dem. Orkar inte. Blir irriterad o vill bara vara ifred.

Tänk om man kunde gå i ide nu och vakna upp en strålande vårdag i april. hade inte varit fel.

NU har det börjat igen. Från att ha haft en period då det varit lite lugnare är det åter igång.

Hade tänkt få sova ett par timmar innan vi åker kl 2 nu inatt. Jag vet inte hur många gånger hon ringt idag. har tappat räkningen.

Honlät konstig på rösten igen. Kanske tagit nån tablett. Jag låter väl avmätt och trött. Det tar mycket energi att höra på henne om och om igen.

- Är du ledsen frågade hon. Nej, svarade jag.......men egentligen blir jag det. Jag vill vara fri. Inte vara påpassad. Tvungen att lyssna på henne som pratar om egentligen ingenting.

Jag vet att hon är nervklen. Men jag kan inte hjälpa henne. Jag kan inte hålla henne under armarna så att hon kan stå upp.

Hela min uppväxt var sådan. Hela min tonårsperiod då hon levde själv fick jag passa henne. Laga mat. Stoppa fingrarna i halsen så alla tabletter kom upp för att sedan vaka.

Jag vet. jag har säkert skrivit om detta förut. Men jag är trött. Jag vill kunna göra vad jag vill utan att hon ska gräva i mitt liv. Veta vart jag varit. Vem jag träffat. Som vill bli stöttad samtidigt som hon ska kväva mig.Alltid finnas tillgänglig för henne.

Tänk att själv få ha haft en mamma. Som gav tröst. Som sa att man var älskad. Som fanns där. Som kunde vara stark för en de gånger man behövde det.Som någon enda jävla gång frågade hur jag mår och lyssnade på svaret.

En saknad som jag tror följer en även om man inte går och tänker på det så.

Blir skönt med en vecka borta och mobilen avstängd......

Tänk om ä