Var på möte med Storebrors klasslärare idag. De bekräftade det jag befarat och som vi även pratat om tidigare. Han har inlärningssvårigheter (duktig på att lära in men tappar mycket av det han lärt sig efter ett tag). Han kan läsa skriva,räkna det grundläggande men har svårt lära in mycket av de ämnen som man har när man går i 4:an. Dessutom har han koncentrationssvårigheter. Tappar lätt bort sig och börjar ofta tänka på annat. Detta har jag ju märkt hemma också. Både med läxor och när han ska göra andra saker,han avslutar sällan saker utan börjar istället på något annat. Han har gått på scouterna,innebandy och biljard men bara 3-4 ggr vid varje aktivitet sen har han ledsnat. han tar lång tid på sig och har jättesvårt bestämma sig. Ostabil i humöret. mm Jag är ingen specialist men jättemycket stämmer in på ADD som jag fått berättat för mig och läst om eftersom 9-åringen har det som underliggande Tourettes som "de" säger. Det har jag kommit på först nu när jag tänker på hur han/det är. Varför har jag inte tänkt på det tidigare??
Han är ju äldst så jag har inget att jämföra med utan tolkat det som att han kommit i förpuberteten och väntat på att det helt plötsligt ska lossna för honom med skolarbetet.
Men har ju anat...Som t ex när jag pratade på BUP om 9-åringen och de frågade om något syskon har problem. Nej,sa jag men tänkte för mig själv: Undrar hur det är med Storebror.
Hur som haver. Lärarna frågade om jag ville att det skulle göras en utredning. Naturligtvis sa jag. Vill den ska starta omgående för jag vet att det tar tid. De började förklara proceduren med undersökning av skolläkare,psykologens kontroll,EVK,VITS och BUP. Jag vet sa jag. Precis gått igenom detta.
Så. Nu börjar Vägen mot en diagnos ännu en gång. Och jag känner mig så ledsen och trött och känner helt själviskt att -Nej,inte Storebror också,inte allt en gång till.Jag är redan på BUP nästan en gång i veckan och det är möten,samtal mm. Och så har jag dåligt samvete för att jag tydligen försummat Storebror och varit så "inne i" 9-åringens problem,för att jag borde gått på min känsla och agerat tidigare. Men gjort är gjort.
Sa att jag ville berätta för Storebror. Började ikväll,men kunde inte för då hade jag börjat gråta. Han kommer INTE att ta det bra.
Lillebror däremot är kvick i tanken. Om man ska jämföra så är han tidigare hans syskon varit och han hänger med bra i skolan Men,oron kommer finnas där.
Känns som jag gått sönder lite,men ska spotta upp mig och fokusera på det som behöver göras och ska hända.
Har mina teorier om varför just 9-åringen och Storebror har problem men det tar jag nästa gång.
Fuschia
