Här har vi haft riktig sovmorgon. (jag var uppe med älskade 8-åringen inatt).
Nästan 5 plusgrader och disigt utanför fönstret.
Tänkt försöka övertala Maken bjuda på mat ute idag. Få se om jag lyckas.

Och lyckat blev det.  Lärt mig ännu en gång inte ta något/någon för givet. Älskade 8-åringens två klasskompisar visade sig vara helt tvärtom den uppfattning jag fått av dem i skolan : F,den försiktige (trodde jag) var busig och blev sönernas favorit. J som jag uppfattat som busigast var den som bad de andra hålla tyst och vara lugna(!).

 Så åtta barn som bakade pepparkakor,hade popcornskrig och drack julmust = Lyckat!

Tycker jag iallafall.

Nu blir det middag. Av någon anledning är det bara jag som gillar kålpudding. De andra får äta Korv med Makaroner.

Hosta och nästäppa fick mig gå upp,eftersom det är Lördag.Hade det varit vardag så hade jag legat kvar en stund och troligen somnat om. Har en del att göra idag,men inga tider att passa direkt på morgonen. Och Maken hemma ifall jag behöver sova middag.

Nu myspyser jag och njuter av lugn och ro med en kopp thé.

Här blir det Pepparkaksbakning idag.

Vad ska ni göra?

...men jobbigast har ju älskade 8-åringen.   "Problemen"blivit värre inför förväntningarna för i morgon.

Han stammar,nickar,kontrollerar,vredesutbrott. Försöker förklara för främst Storebror,som blir jättearg på sin bror emellanåt och kallar honom dum i huvet, Att hans bror inte kan hjälpa det,inte själv kan kontrollera. För dum i huvudet är 8-åringen inte.

Fan också...

Men,tror/hoppas jag ändå gjort rätt. Han behöver umgås med flera min älskade,goa lilla pojk.

Nattkram

I vårt lilla kök.

Känns inte ett dugg jobbigt utan det känns kul.  Bröderna Bus är förväntansfulla,och det känns bra ge dem detta.

Vidare blir det saft,andra kakor och popcorn. En del är hundrädda så han får vara på övervåningen med husse eller så går den så kärlekskranke Jocke och Maken ut ett tag .Han följer mig överallt & verkar tro han är en liten dvärghund fast han väger som mig och är mycket tung ha i knäet. Ja,då menar jag förstås hunden.

För att göra alla barn nöjda.

Varför inte göra en jättestor pepparkaksdeg?! Låta även de andra sönernas kompisar komma hit. Blir rörigt i litet kök,men kul hoppas jag.

Då behöver inte 8-åringens syskon bli avundsjuka. Alla får komma och sedan ta med sig lite pepparkakor hem. Trångt lär det bli,men va sjutton spelar det för roll.

Ja.Får bli så!

I stort sett och i sammandrag...

Inte ett jädra dugg. Diskat har jag men inte så mycket mer...

Blir nog bra iallafall = Positivtänk.

Så avundsjuk / Och beundrar er som har energi att städa,adventspyssla med mera.

Personligen är jag glad att jag vaknade i tid och att vi kom iväg till skolorna utan alltför mycket tjafs.

Sen har jag mest småplockat. Och helt själviskt njutit av lugnet,tystnaden.

I morgontidningen står att läsa följande:

Under förra året fick  drygt 20 000 åka till akuten på grund av skador i hemmet.( Försäkringsbolaget IF hade gjort en undersökning 2007 där de kommit fram till att närmare 40 000 hemmafixare skadade sig varje år ).

Av de 20 000 förra året var 17 700 män. Enbart 2 700 kvinnor.

Funderar: Är män klumpigare än kvinnor eller gör kvinnor saker i hemmet som inte är lika riskfyllda eller är de mer försiktiga?

Gulle dej! Tack!

Tittade in innan jag skulle stänga ner.

Så fint det var i kommentarsfältet.

Så glad få hjälp.Och jag behövde inte ens be om den!

Kojiki

Har inte hunnit titta till er här på bloggen,som jag velat.

Men - Läxorna ordentligt gjorda. Middag och kvällsfika gjort,serverat och uppätet.. Fru Inga tar i vanlig ordning hand om disken. Och nu börjar vi (läs jag) bli lite trötta.

Kan för övrigt en hanhund löpa? Han har tydligen "höstkänslor" och föremålet för hans kärlek är främst "moi". Han följer mig överallt,tvättar mig i ansiktet,buffar med nosen.Sitter jag ner sitter han bredvid och "tassar på mig". Får inte ens gå själv på toa.  Och - Nej,jag löper inte .

Gulligt i och för sig...Att få sådan uppmärksamhet...

Nattkram!