Ikväll tar vi influensasprutor. Vägt för och emot. För vann.
Nu ska jag hämta barnen och ha utvecklingssamtal med 6-åringens fröken.
Precis som igår spårade älskade 8-åringen ur när han skulle till skolan. Igår cyklade jag iväg med hans bröder och åkte hem och hämtade honom. I morse fick Storebror cykla i förväg och de andra kom försent. I morgon ska jag väcka 8-åringen före de andra så vi kan mysa tillsammans och han får klä på sig innan de andra så att han vinner,för i hans värld är allt en tävling och orden "skynda dig" ett rött skynke som utlöser världens vredesutbrott.
Kom hem och upptäckte att jag glömt skicka med Storebror hans bibliotekskort.
Satt en stund och kände mig som världens absolut sämsta morsa. Dåligt samvete för att jag blev arg i morse och noll koll på vad barnen ska ha med sig.
Men efter en stunds funderande så kom jag fram till: Vá 17,glömma ett bibliotekskort,spelar väl ingen roll. Jag måste berömma mig själv för att alla tre faktiskt brukar ha med sig det de ska annars. Min ilska/frustration i morse gjorde nog mest mig själv illa. 8-åringen kommer glatt berätta om hur kul det varit i skolan när jag hämtar honom och morgonen är glömd.
Jag vill inte ha det annorlunda. Men inte är det lätt vara förälder alla gånger!












































