Åldersskillnaden var stor. Cirka 20 år.
Men Brödernas faster är det, Önskar jag fått lära känna henne.
Hon dog 28 år ung och efterlämnade två barn som då var i mina två yngsta söners ålder,
Måtte jag få leva och uppleva mina söners tonår. Barnbarn mm....
Nu säger jag Godnatt!
Han letar desperat efter sin ficklampa. Är jättearg och beskyller sina bröder för att haft bort den.
Jag lugnar.Berättar - Den har jag lagt i ditt rum.
Han springer upp och ropar ner till mig efter en stund; -Mamma,vad var det jag letade efter?
Efter en turbulent dag både känslomässigt och fysiskt så ska vi strax landa tillsammans vid middagsbordet och be en bordsbön om att tillfriskna och få lugn och ro.
Idag blir det stekt Falukorv och stuvade Makaroner. Kanske aningen fantasilöst,men gott.
Min åsikt är att barn har rätt till båda sina föräldrar.
Att svartmåla den andre föräldern och lovsjunga sig själv inför barnen. Be dem välja sida. Det är ett lågvattenmärke oavsett om man är mamma eller pappa!
Och sedan finns anledningar som t.ex missbruk och misshandel. Tyvärr!
Kära Maken mår dåligt. Ännu en gång tjafsar hans yngsta tonårsdotter och hennes mamma med honom. Denna gång om att byta efternamn. Detta önskemål beror troligen på att mamman efter drygt ett år som gift skiljt sig och ska ta tillbaka sitt efternamn. Varit lugnt ett tag då Makens ex haft ett antal pojkvänner och dessutom varit gift en vända. Men,nu börjar det igen...Elaka SMS,anklagelser och hot,bitterhet,elaka ord mot våra söner(!)....
Min bror varit med om liknande. Blev beskylld för det mest befängda.Försvarade honom med att han faktiskt större delen av döttrarnas uppväxt haft hand om dem. Och deras mamma ibland struntade i att hämta dem. Kommer så väl ihåg hur de påklädda satt och väntade.
Både Maken och min bror är snälla och kärleksfulla,vill så väl. Och har faktiskt inte gjort mer än att ha kontakt med och bry sig om sina barn,vilket retar ett dåligt samvete kanske...
Men,intriganta och själviska mammor får dem att framstå som monster.Och mammor har ju alltid rätt,eller?
Nog är det skrämmande?!
England i vardagsrummet.
Och hallen blivit en flyghangar.
Bröderna Bus vaknat. Hostiga,lite hängiga. Men lust att bygga plan av lego och leka finns.
Storebror står över och lagt sig i soffan.
Sitter och njuter av "lugnet före stormen" med en kopp kaffe och lyssnar på Rix morgonzoo.
Såg på nätet att det skrivits om älskade 8-åringens skola. Var en bild på en tom skolsal,jättemånga sjuka.
Vi la oss före åtta igår. Bröderna Bus sover fortfarande,och de får sova tills de vaknar. Bra mår de inte.
Apropå ingenting. Såg något roligt igår: En liten söt vithårig tant kom mycket sakta och försiktigt gående med sin rollator. På "rullen" satt en "registreringsskylt "där det stod - FARTDÅRE. Det är humor och piggade upp
.












































