Så är det faktiskt när man "bara går hemma".
När jag väntade på Lillebror stannade en lärare. Hon frågade mig om inte jag var från "Ö". Hon var jämngammal med min syster och de hade gått i samma klass. Hon hade funderat över det ett tag,och jag hade också tyckt hon verkat bekant.
När jag väntade på 8-åringen som var försenad från utflykten började jag prata med sonens bästis pappa. Upplevt honom som antingen dryg eller blyg,men visade sig att han inte var någotdera (man ska inte döma när man inte känner någon). Han hade humor och verkade glad att jag började prata. På hemvägen pratade jag med en förälder som har barn i samma skola som två av killarna om väder och annat.
Så. Min läxa blir att vara mer öppen och inte vara rädd för att ta kontakt.
För sjutton vad glad man blir!













































Förutfattade meningar kan hämma mycket trevliga meningsutbyte. Bra att du kunde ändra uppfattning. Fortsätt ha en bra dag.
Skrivet av liberum-weto den 25 november, 2009 kl. 15:50 #
Folk är oftast mycket trevligare än man tror..
Skrivet av carola den 25 november, 2009 kl. 17:38 #
Liberum!
Ja,man ska inte vara för snar att döma någon.
Trevlig kväll.
Puss / Suss
Skrivet av fuschia den 25 november, 2009 kl. 17:41 #
Tänk va...att så lite kan göra så mycket. Visst är det härligt...
/Susanne
Skrivet av Quila o Ronja den 25 november, 2009 kl. 18:10 #
Carola!
Visst är det så. Och man ska ge alla en chans.
Skrivet av fuschia den 25 november, 2009 kl. 18:37 #
Susanne!
Det förgyllde min dag.
Skrivet av fuschia den 25 november, 2009 kl. 18:39 #
Ja, mitt problem är att jag pratar med för många jag inte känner, det kan bli en uppskrämd dam eller herre t.ex (skratt). Men, för det mesta kan man få sig några visdomsord, lite historia, anekdoter eller annat när man pratar med folk bara "så där".
Skrivet av Tigris Predikantan den 25 november, 2009 kl. 21:08 #
Visst är det härligt när man upptäcker att man kan omvärdera sin åsikt om en annan människa.
Ivf. när det är från negativum till positvum.
Ibland är jag öppen som en bok andra gånger kan jag verka helt stum mest beroende på mig själv antagligen men ibland även beronde på den/de jag pratar med.
Kram
Skrivet av Ninasol den 26 november, 2009 kl. 01:36 #
Tigris!
Personligen uppskattar jag människor som dig. Lite småprat är alltid kul. Ibland räcker det med ett leende för att göra mig jätteglad.
Fortsätt prata.
Kram / Suss
Skrivet av fuschia den 26 november, 2009 kl. 16:11 #
Ninasol!
(påminner mig själv-MÅSTE ändra i mina bokmärken!).
T ex sonens bästis föräldrar har jag uppfattat som dryga. Och så visade det sig att jag bara behövde säga några ord,och få gensvar...Jag hade totalt fel!
Jag har inte jättelätt för att börja ett samtal (men försöker). Ibland blir man tyst för man känner att kemin inte stämmer. Kan t ex reagera negativt vid första "handhälsningen" består av ett nuddande vid min hand,det tolkar jag som ett avståndstagande.
Kram / Suss
Skrivet av fuschia den 26 november, 2009 kl. 16:18 #