Det händer mycket nu, först och främst är det minsann höstlov och jag får ha hela familjen här en vecka - sån lyx!

Sen har jag skrivit första tentan - hel-ve-te vilken stress! Jag är inte byggd för den typen av stress och älsklingen valde att lämna hemmet mitt under värsta stressen - jag mötte upp för ett glas vin i Gamla Stan sen istället (smart drag bejbi)

Förutom det så är jag tydligen het på marknaden, arbetsmarknaden - det är väldigt härligt för mitt ego och jag ser fram emot ett samtal för diskussion gällande lönen. Om inte annat inser jag ju att jag är värd dubbelt i lön ... härlig information!

Ska kolla på lägenhet i veckan också, om allt flyter på är det bara att börja packa! Fan vad härligt med ny energi och få lämna allt gammalt bakom sig. Ska man börja om ska man göra det från "scratch" känner jag.

Jag hoppas din höst är underbar och att solen letar sig in i ditt sinne också - jag är mest bara lycklig och trött :)

I somras var livet bara frågor och kaos, idag har jag landat och hittat en balans som fungerar.

Veckorna går ut på att jag stiger upp strax efter kl. 05.00, sticker till gymmet och tränar för att sen jobba min vanliga tid 8-16. Kvällarna på vardagarna ägnas sedan åt pluggande, försöker vara färdig när klockan är åtta så jag kan koppla av med dåliga serier eller träffa vänner.

Helgerna är pendling till västkusten fortfarande, ett årskort har införskaffats och numera även två lediga fredagar/månad så att jag kan få ihop både pluggande och familjelivet.

Jag känner mig harmonisk, stark och faktiskt lyckligare än jag varit på länge. Det känns som min älskade J har visat mig det stora i att ha en familj, att jag inte behöver vara ute på after works eller festa på helgerna utan att det är riktigt mysigt med att bara vara.

Jag har hittat min perfekta motpol - hon som lugnar ner mig och som sätter mig på plats.

Denna ko har hittat det bästa grönbetet och hon är precis lika kär idag nästan på året som då, det finns inget grönare gräs, inga spöken, inga skelett ... denna ko är fri.

Livet blir aldrig som man tänkt sig och det svänger snabbt ibland men här stannar jag ett bra tag.

Fick kommentaren av en kollega att jag borde skriva en bok om mitt liv ... jo tack, det var ju det jag försökte göra på Zanzibar hela januari ... vi vet alla hur det gick ;)

Livet ser aldrig ut som man föreställt sig, blir aldrig det man tänkt men jag inser att jag fortfarande är en överlevare. För ett år sedan läkte mina sår både i hjärtat och i ansiktet ... jag står fortfarande kvar med fötterna på jorden och jag vet vem jag är och vad jag vill.

Igår förändrades livet totalt - jag sökte in på skoj till universitetet och kom in. 6 års utbildning - HERRE GUD! Snacka om att livet förändras på en minut eller två :)

Samtidigt så skrev ex:et till mig igår, hon saknade mig och undrade om vi kunde ta en fika som vuxna människor .... Hrm, hur FAN tänker hon då? Vad skulle vi prata om? Tror hon att jag vill sitta där och prata om det som varit? Hennes nya tjej? Livet? Jag är inte ett dugg intresserad av henne idag, hon tillhör mitt förflutna och hon har ingen rätt till varken mig eller hunden längre. Det förbrukade hon i ögonblicket som näsan knäcktes på mig!

Resten är kaos, ingen aaaaaaaaaaaning om vad som händer. Funderar lite på att ta tjänstledigt nu när jag ändå ska plugga - söka studiemedel från termin 2 och flytta till Costa Rica och lära mig spanska samtidigt. Vad tror du? Tjejen på andra sidan landet lär inte komma till skott och flytta hit ändå, lika gärna passa på och leva min dröm innan det är för sent ... eller?

Kan knappt förstå det själv, sex år har gått ...

Livet knallar på och ändå måste jag stanna upp idag och tänka hur det skulle sett ut om idag för sex år sedan aldrig hade hänt. Hade jag hamnat här ändå (antagligen) eller hade jag suttit i en förort med en man olycklig över att något saknades?

Jag kommer så klart aldrig att få veta och jag tror i ärlighetens namn att även om jag inte hoppat den måndagskvällen så hade det kommit senare. Ett sökande som pågått utan att jag visste vad jag sökte, tyvärr skulle sökandet pågå i ytterligare två år innan jag landade i vem jag är - vad jag är.

Vad är jag egentligen? Vad ska man kalla sig, jag står fast vid sexuell människa. Spöket hänger sig kvar krampaktigt i någon förvirrad tro om att han nuförtiden skulle få en trekant ... hur tänker han då? Idag kan jag stå emot honom även om senaste uppbrottet slutade med ett "möte" ... Hur tänkte jag då?

Jagar jag fortfarande önskan om att vara som alla andra? Varför gör jag det? Jag är inte, har aldrig varit och kommer heller aldrig att bli som alla andra så varför ens försöka?

Jag står rakryggad, stolt som den jag är idag och det finns ingen annan jag skulle vilja vara utom möjligtvis någon som kunde sluta träffa partners på andra sidan landet ;)

Jag ifrågasätts inte längre på samma sätt, jag lever mitt liv men fortfarande med lika mycket drama så klart. En balans av förtvivlan med glitter och glamour ska det vara men jag känner att jag vill längre nu. Jag klarar mig utan champagne och mingel nu, jag har fått uppmärksamhet från andra så det räcker.

Här är jag - sex år senare och jag står för det. Sex år sedan jag startade bloggen, herre gud!

Jag hoppas att livet ser annorlunda ut om ett år, hur vet jag inte riktigt än dock :)

Visst är det så att nytt år innebär att man avslutar förra årets kapitel och sen börjar på ett nytt. Jag känner att jag började en ny bok redan långt tidigare.

Ingen hade väl trott när sommaren började att det skulle se ut som det gör nu, men det är väl det som är tjusningen med livet ??

Detta året började jag med att åka till Zanzibar tre veckor ensam, min "sista" resa innan livet med Blue Village och vab:ande ... borde kanske skrämma mig men faktiskt inte. Börjar man bli vuxen då ?

Min bungalow låg på östra sidan ön i Bwejuu, dagarna gick åt till att läsa i skuggan och jag lyckades få till en jävligt schysst solbränna även om jag höll mig från solen :)

Började skriva på min bok och det kommer bli riktigt bra, väntar bara på att få en dom så kan jag skriva hela sanningen om livet - då blir det verkligen ett avslut som behövs.

Helgerna tillbringas i Alingsås hos kärleken och livet som "mamma" växer på mig, resan har fått mig ifrågasätta mycket och meningen med livet. Jag frågar mycket om mina val jag gjort tidigare och det är ganska befriande när poletten ramlar ner även om det gör lite ont och erkänna att man umgåtts med någon för sin egna personliga vinnings skull.

Kom hem från Skåne igår kväll sent efter att ha tillbringat helgen med föräldrar, syskon, syskonbarn och hund. Herre gud vad lycklig hon blev när jag klev in genom dörren i fredags - tror hon pussade mig i flera minuter. Hon har blivit mer hund och rundare, leker med vildkatten som flyttat in och älskar livet med pappa på jobbet. Det var ett bra beslut och flytta henne dit, märker tydligt på hennes psyke hur jävla dåligt hon mådde tillsammans med mitt ex i huset. Något gott kom alltså ur misären :)

Jag undrar vart detta året tar mig :)

Sitter på Söder och blickar ut över hustaken, idag lyser solen på klarblå himmel och hjärtat slår extra slag.

Mycket har hänt sen den där dagen i april - faktiskt nästan enbart till det bättre.

En katastrof påverkar alla delar av livet, både psykiskt, fysiskt och det praktiska. Att på en dag lämna det gamla livet bakom sig och försöka hitta gnistan att fortsätta med alla frågor som finns.

Ödet förde samman mig med en fantastisk kvinna redan dag nummer två i mitt nya liv. Ett samtal när jag befann mig nere i Skåne som kom att förändra hela världsbilden - hela mitt liv att se på mig själv.

Idag när jag ser mig i spegeln ser jag en helt annan person, en starkare mer självsäker ko som ställer krav för att hennes liv ska passa henne och inte för att passa in och göra alla andra glada. Idag har jag en annan syn på min kropp och låter mig till och med beröras både på mage och bröst. Det är nästan det största framsteget då jag ju kämpat i väldigt många år för att acceptera den kropp jag har.

Min vänkrets har minskat drastiskt, flyttat vänner till bekanta och bekanta till ingenting.... en del i urvalsprocessen för att äntligen skapa det livet som jag vill ha.

Det har varit tufft med det gamla, tvingades lämna bort älskade hunden som idag bor hos mina föräldrar... ett ex som valt att bo i huset mittemot och dessutom skiter i mina önskemål om att inte ha kontakt. Allt detta stärker också och har tvingat mig tänka efter och inse att vi inte borde skaffat hund, att jag inte skulle friat men framför allt skulle jag sett mitt värde redan under förra året och avslutat relationen när första slaget kom. Lätt att vara efterklok men du kan inte förändra det förflutna, bara din framtid.

Lever tillsammans med den underbara kvinnan som ringde mig den där dagen, dagen då livet var i fullständig kaos och jag tvingats fly min egen lägenhet och stad. Hon har sett mig från början, pratat med mig och hjälpt mig med frågorna så att jag hittat vägen jag vill gå på. Hon såg förbi blåtiror och krossad näsa, hon såg förbi att jag var "skadat gods" och tog mig till sig. Hon lät mig klampa in i hennes nya liv och hon stal mitt hjärta natten då jag grät ... natten den 20 maj när alla mina hämningar brast och sorgen behövde komma ut. Sen den natten har hon varit fullständigt och totalt min.

Vi pratar om att kolla på lägenhet tillsammans, en större - det tar tid och hitta och jag skulle kunna tänka mig att vi med denna fart kanske flyttar in någonstans i vinter alternativt 1 februari efter vår långresa i januari. Jag känner mig säker på fötterna, vi har inte rusat in i något utan vi håller på och bygger en grund (frustrerande ibland med tanke på vem jag är) som jag ärligt tror varar livet ut. Det hon tar fram hos mig är de egenskaperna som jag vill ha och jag vill tro att jag plockar fram hennes finaste sidor också. Tillsammans blir vi något större än det vi varit som bara jag och hon.

Livet knallar på och jag skriver inte längre här, jag har en ny blogg för det livet jag lever idag. En vis person har sagt att det livet jag har i denna är det gamla jag - det var dags att börja en ny bok utan att dömmas av det gamla. Jag höjer mitt glas och skålar för hur underbart livet är. Det kommer verkligen något gott från något ont - Hallelujah !!

Lugnet har lagt sig, jag och hunden har hittat harmoni och dagarna passerar.

Det känns fortfarande konstigt utan ring på fingret, jag tänker ofta på det vi hade men på ett annat sätt.

Jag analyserade mycket de första dagarna, tiden i skåne blev som ett uppvaknande - ett slag i ansiktet (metaforiskt) för mig att vakna ur min förnekelse.

Att Grodan flyttat och bor i huset mitt över eller jobbar i mitt hus har jag inte sett som ett direkt problem eftersom hon hjälper till med hunden men då vovven lämnas bort 5 juli inser jag problematiken som kan uppkomma.

Jag har gått vidare, jag vägrar se mig om - nu blickar jag framåt.

Inser jag lärt mig något av vår historia, jag vågade "hoppa". Jag vågade känna och sätta samman sexet med känslor. idag är det nästan ett problem, jag ville ju vara "player" i sommar men då dök "någon" upp.

Denna "någon" tar upp mina tankar och mitt hjärta. det jag inte planerat hände, jag tror bannimej jag börjar bli kär. en vuxen kärlek som känns djupare än en förälskelse eller attraktion. jag var rädd, jag ÄR rädd att hon ska säga att jag missuppfattat allt. livrädd att öppna upp mig och sen bli lämnad.

Jag kan inte göra annat än att vara nu, ta varje dag som den kommer och njuta av känslan.

Jag känner mig vuxen, lycklig och med fötterna på jorden.

Empty spaces - what are we living for?
Abandoned places - I guess we know the score..
On and on!
Does anybody know what we are looking for?

Another hero - another mindless crime.
Behind the curtain, in the pantomime.
Hold the line!
Does anybody want to take it anymore?
The Show must go on!
The Show must go on!Yeah!
Inside my heart is breaking,
My make-up may be flaking,
But my smile, still, stays on!

Whatever happens, I'll leave it all to chance.
Another heartache - another failed romance.
On and on...
Does anybody know what we are living for?
I guess i'm learning
I must be warmer now..
I'll soon be turning, round the corner now.
Outside the dawn is breaking,
But inside in the dark I'm aching to be free!

The Show must go on!
The Show must go on! Yeah,yeah!
Ooh! Inside my heart is breaking!
My make-up may be flaking...
But my smile, still, stays on!
Yeah! oh oh oh

My soul is painted like the wings of butterflies,
Fairy tales of yesterday, will grow but never die,
I can fly, my friends!

The Show must go on! Yeah!
The Show must go on!
I'll face it with a grin!
I'm never giving in!
On with the show!

I'll top the bill!
I'll overkill!
I have to find the will to carry on!
On with the,
On with the show!

The Show must go on.

Jag har beslutat mig för att inte skriva här längre - inte just nu i alla fall.

Jag begick ett stort misstag igår och måste lägga full fokus på att ordna upp och reparera....

Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.

Oavsett så känns det lite vemodigt ... jag har hela mitt liv, min komma ut process här.

Tack för nu

Kon

men ändå inte

klockan ringde som vanligt 06.01 och vi vaknade alla tre utvilade ... det ovanliga var att jag tog mig tid och ha sex. kan knappt minnas när vi hade morgonsex senast ... kanske börjar jag landa fullt ut i det som är jag eller så har jag kommit in i förnekelsestadie ..

oavsett så är jag på ett strålande humör, Grodis lika så. hann käka havregrynsgröt, färskpressad apelsinjuice och komma iväg med rätt tåg ;)

igår var hon hos läkaren igen, han har förstått allvaret och hon kommer genomgå en större undersökning och han övervägde t.o.m. medicinering. det gjorde mig förvisso lite irriterad, hennes lösning är inte bara att stickas till piller - hon måste få prata med någon också. upp till 3 veckor skulle det ta innan hon får träffa kurator och annan. det rullar ju på men ibland känns det som jag redan gett upp, som om jag inte orkar ta mig an en trasig vas ... en still undran över varför inte jag bara kan få köpa en hel vas och njuta av den. alltid ska det vara trasigt och i behov av lagning ...

min lagning känns som den nästan är helt klar, dieten var det bästa jag kunde gjort eller det faktum att en 21-åring vill ha mig. vet det är ytligt men det som hjälper hjälper ...

på tal om 21:an, hon valde att gå tillbaka till sin gamla tjej i fredags. en 43-årig tant, kommer aldrig förstå det och jag äcklas nästan lite - åldersskillnaden är för påtaglig. jag hade dåligt samvete att jag valde C 7 år yngre än jag ... här pratar vi mer än dubbel åldersskillnad. jaja, det har jag inte med att göra, jag har nog med allt funderande. jag konstaterade bara att en del av mig blev ledsen över att hon "valde" gå tillbaka till ex:et samtidigt som hon sa att hon gör det för att jag inte lämnat C, den andra delen tycker det är skönt för nu kan jag fokusera på vad jag vill utan yttre påverkan.

jag känner inte igen mig, jag är nog rädd för vissa signaler men vägrar ge upp.

Måndagar brukar inte vara så bra, ej heller denna men det får fungera ändå ...

Helgen var näst intill perfekt, funderade mycket under fredag och lördag men insåg att livet är här och nu. ryckte upp mig, bjöd min andra hälft på lyxdejt på lördag kväll och lyckades hitta tillbaka.

jag behövde nog fredagens händelse för att landa, för att rycka upp mig och leva i verklighet istället för fiction... sen behövde jag sex ännu mer - förstår inte varför jag inte ryckt upp mig tidigare *asg* ...

dieten är slut, fortsätter äta nyttigt och drar igång värsting-träningsperioden så jag kan vara skitläcker inför Kroatien och Venedig till midsommar.

jag är nöjd och längtar hem, tigern har vaknat ;)

och alla tankar far åt olika håll

jag är på sprudlande gott humör ! dieten är slut och min äldsta väninna kommer och bor hos oss över helgen.

avtalet som jag jobbat på sen jag började här i januari ska färdigställas och mitt uppdrag är utfört. champagne ??

två andra avtal är klara och jag har lyckats rensa bland vårt största kontrakt Sverige så vi får samma slutdatum på alla 18 underkontrakt - way to go !!!

jag är en nöjd och bra ko idagk, kanske t.o.m. känner för wild and crazy sex inatt ???

tänk hur påverkad man kan bli av en dröm

jag vaknade i natt i panik, jag drömde att min älskade lillasyster gick bort, drunknade i mina armar. ingenting kunde jag göra och allting verkade så meningslöst.

vaknade med tårar som rann, tittade på C och bestämde mig för att väcka henne. frågade om det inte är så att en dröm om död faktiskt inte betyder att något hemskt ska hända .. C log och kröp intill mig så jag kunde somna om, försäkrade mig om att det bara var en dröm och att allt är bra.

jag är så påverkad känslomässigt att jag fått två munsår under natten och morgonen, försöker och försöker med anti men jag är rädd det är för sent.... bara att acceptera :(

annars flyter det på, C har träffat en läkare som tog henne på allvar och hon har tid igen på måndag för att reda ut om hon behöver medicinsk hjälp eller om terapi hjälper. hon verkar lugnare, mer betänksam över sina utbrott och det fungerar faktiskt bra hemma.

det fungerar bra när inte jag känner mig låg och otillräcklig, jag kan liksom inte slå alla tankar från mig. undrar om jag älskar henne tillräckligt för att stötta henne genom detta. vill inte vara egoist men jag undrar om jag borde göra ett val för mig ... samtidigt kan jag ju inte se mig själv utan C bredvid mig.

jag har haft mina funderingar förr, det är aldrig lätt men det har nog aldrig varit som nu. känns som hela framtiden hänger på mitt beslut. C kämpar, skriver söta kärlekslappar och tar mycket mer ansvar för hunden och hushållet än tidigare. jag vet inte, jag har bara känslan att jag kunde vara lyckligare ?

shit vad jag fryser ...

sitter här med hoody och kavaj inomhus och huttrar ändå, snoret rinner pga allergi och jag kunde inte duscha tillräckligt länge imorse för att varken tina upp eller få rätt på mitt hår ....

räknar snart timmar innan min diet är klar, satt upp tydliga mål men framför allt är jag nöjd med resultatet och det faktum att de muskler jag försökt få fram under 1 år nu är framme och jag kan bibehålla och trimma till ytterligare i god tid för sommarsemestern :)

mitt humör är relativt bra - värre med hon där hemma. jag VET inte vad hennes problem är, jag har svårt att kommunicera med en schitzo som säger en sak en minut sen motsatt minuten efter. en som godtar ursäkter men sen slänger det i ansiktet på dig ...

om några timmar är hon i alla fall hos läkare, det slutade med att jag fick lägga ut i alla fall eftersom hennes visakort fick spärras i helgen. vad hade man gjort om inte kassa-kon funnits ??

i alla fall, över lag måste jag säga att vi hittat en balans - JAG har hittat min balans där jag inte behöver bry mig om sånt jag gjort tidigare eftersom vi "inte är tillsammans". för mig har massor av ångest och en börda släppt på ett sätt jag aldrig trott. jag kan välja att bara njuta av de sidor hos henne jag vill.

så var det då måndag igen ...

endast 5 dagar kvar på den sablans dieten men nu är det nedförsbacke ;)

helgen har gått över förväntan bra, "bara" en diskussion igår söndag då J ringde mig. det utlöste Cs svartsjuka men den lugnade jag efter någon minut. bara onödigt utbrott och onödig ilska.

vi har haft det så jävla bra hela helgen, farligt med en sån helg då jag sänker garden och tror hon är okej. imorgon träffar hon läkaren och hon har läst på om Borderline hela helgen. känns som hon själv insett allvaret och verkligen VILL hitta sig själv. får väl se hur det går.

lördagen hade vi en dejt, du vet bio och shit ... hade nästan blivit sex efteråt också om vi inte somnat båda två av utmattning efter att ha vaknat 08, tränat, vårstädat, promenerat och jag då som bara fick äta ett mål mat ... vi såg Alice i Underlandet 3D och det var coolt, inte lika bra som Avatar men shit vad kul. jag skrattar dock mest åt hur man ser ut i glasögonen ...

söndagen sov jag till elva, totalt utvilad och nöjd åkte jag hem till Nic. timmarna bara flög iväg och jag inser hur jävla mycket jag saknat honom !! han var grymt imponerad av magen jag visade upp och funderade nu starkt på att hoppa på denna mirakelkur ... skrattar ...

vårstädade klart, kollade serier och tog hundrunda innan vi la oss för att kolla film i sängen. vet inte vad som flög i mig men plötsligt ville jag inget hellre än att bara vara med C ... hon låg och sov så tajmingen blev katastrofal. första gången jag känt mig avspisad och jag behövde nog det.... eller ?? varför säger jag så egentligen ... jaja ...

i vilket fall, under helgen spatserade jag förbi ett antal speglar (jag har såna i lägenheten nuförtiden) och såg en helt annan kropp, hjärtat bankade och jag kickar på denna förvandling. jag tror att jag är på väg, väl medveten om att det sitter på insidan så försöker jag. det jag längtat efter är plötsligt inom räckhåll och jag känner ett lugn inom mig ... rätt eller fel ...

är det fel att jag älskar det faktum att min mage är stenhård och endast har ca 500g fett kvar istället för 1,5 kg ... att jag älskar se muskelkonturerna bak på ryggen eller armarna. att jag blir glad när jag kan urskilja mina muskler på benen ... jag kickar och nu är det plötsligt kul och träna. får bara se till så det inte går över styr.