så kan jag väl sammanfatta kon idag

som jag har kämpat, som jag har jobbat med mig själv för att inte låta min personlighet och mitt sätt att må ska vara avhängt på hur det går på jobbet .... fan helvete vad jag har misslyckats !!

hamnat i en total livskris, skillnaden mot krisen idag och förr är att jag inte tar enklaste vägen mot lösning. jag inser att jag inte mår bättre genom att agera på alla inviter som helt plötsligt kommer överallt ifrån - jag mår bara sämre sen dessutom vill jag ju inte ha någon annan än caroline ... konstig känsla ;)

nytt år är det också, ett år med nya möjligheter. sjukt intressant hur månader flyger förbi, vi firar snart 1 år som förlovade (damn) och jag är avundsjuk på C som lyckas vara precis lika kär än. jag är kär men för upptagen med min egen kris - kan man på något vis lyfta bort den för en stund tro ???

jag vet inte vad mitt problem egentligen är, eller jo det vet jag men jag känner mig liksom inte som mig själv.

jag befinner mig på semester nere i skåne några dagar till, lämnat vovve med flickan i stockholm och det är fullständig kaos. vår första hundvakt lämnade henne ensam två nätter (utan att säga) och sen dess ylar hon bara man lämnar lägenheten .... suck - totalt börja om från början igen som när vi tog henne. gamla jag hade åkt hem för att lösa det och finnas där men inte idag, jag ordnade bra hundvakt och jag måste ha ledigt. bra för C att lösa problem tror jag, jag har nog löst alla åt henne/oss utan att tänka på det.

hon var i alla fall nere i lördags och vi var på Wonk. shit vad kul det var och HERREGUD vad poppis man var då. gym varje dag har satt sina spår tydligen ... skrattar ... kroppen eller min utstrålning, jag skulle tippa på båda. att sen min älskade var poppis gör mig mest stolt, alla måste få känna sig uppskattade inte bara av sin partner utan även av andra.

vi hade apsköj och dansade järnet, mitt kära ex var också med - han och C är typ bästa vänner (kockar emellan). timmarna rusade iväg och vi fick skjuts hem av båda mingelfotograferna - gött ...

frun lämnade mig och for till norr och nu är jag alltså kvar i skåne hos mamma och pappa. besöker gamla vänner och gymmar, tar hand om mig och idag har jag även varit moster åt syrrans katt på heltid ....

ikväll står jag för maten, hälften är färdigt - nu sipper jag på ett glas vin och läser en ny McCall Smith bok .... livet är egentligen bra, det är lugnet före stormen. varför är jag då inte nöjd med mig själv ??? varför kan jag inte ta åt mig av vad konsulter, C och alla andra säger. varför tror jag inte på mig själv längre ??