Twisted

Det finns inga bra sätt att linda in besked i. Jag uppskattar rakhet, säg det som ska sägas utan över eller underdrifter. Över/underdrifter kan få budskapet att helt gå förlorat.  Ett exempel på raka besked, nästan är när jag i mellandagarna hittade knölar i mitt bröst. Dagen efter på VC sa min läkare, det finns två alternativ, antingen tumörer eller  infektion. Godartat eller elakartat. Det visade sig vara godartade cystor, till allas lättnad. Ett annat rakt besked fick jag av en släkting. Han sa rakt ut, utan över eller underdrift vad som kanske väntade och lämnade det upp till mig vad jag ville göra med informationen. Min syster, som jag inte har varit så kontant med under ett par år, har med stor sannorlikhet cancer i bukspottkörtlen. 

Jag ringde min syster samma dag. Tack vare ett rakt besked fick jag göra ett val som kunde blivit försent om några månader. 

Jag tror att jag vill någonting. Ja, det vill jag. Jag ska skaffa lite grejer och börja, enbart för mitt eget höga nöjes skull. Det känns som om det skulle kunna vara avslappnande. Har egentligen inte plats men vill man så fixar man det. Det gör man om man prioriterar saker, ordnar till det. Har aldrig haft någon ådra för det här men jag vill, har funderat på det till och från genom åren. Kanske ska önska lite inför den kommande födelsedagen. Vem vet vad det blir av det här. Kanske inget men det gör mig ingenting, för jag vill prova.

Jag har nog sagt det förut, men va fan.Fakta, ta reda på fakta. Halvsanningar och direkta osanningar som blir till en egen sanning är "livsfarliga". Hur svårt kan det vara? Jag bara undrar.

Det är tur att jag INTE har en idrottstokig man. Det räcker med all idrott som som sänds i både TV och radio. Sporten tar över det mesta, andra program får stå tillbaka eller utgå om det är sport. Sportreferat har en halveringstid som överstiger uranets halveringstid på 4,5 miljader år. Sporten borde samlas i en radiokanal och TV-kanal.

Ahhh, idag har de varit en bra dag, inget särskilt med den här dagen så tillvida att det skulle ha hänt något speciellt. Det har bara kännts bra i mig. När det gör det blir det bra, man liksom tål mera, till skillnad från de där dagarna när man vaknar med ett ovädersmoln över skallen. Allt går åt helvete, lagen om allting jävlighet slår till med ett baseboll trä i skallen på en. Om jag själv fick välja skulle alla dagar vara som den här, energi och harmoni inbakade i ett litet luddigt moln där inne i min lilla hjärna.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om, det är mer ett inre tvång att hålla bloggeriet vid liv som gör att jag parkerat min rumpa i en stol framför datorn. Sluta blogga då och gnäll inte tänker kanske då en vän av ordningen. Tjaaa eller nej, det är inte så jävla lätt som det är sagt. Fast det är enkelt o lätt att öppna en ny om behovet infinner sig, att blogga alltså. Eller öppna en ny och vara superduperhemlig, vad vet jag? Det är kanske bättre att jag lyfter på arslet från stolen  och gör något annat än att sitta här och vela.

Det dök visst upp en mansgris hos grannen. Som det svin han var gjorde han sig ingen brådska med att gå. Han lunkade iväg så sakteliga, hängde en stund nere vid brevlådorna. Han ville kanske visa upp sig i all sin glans, denna galt med betar och allt. Nu har de vilda svinen hittat hit, oblygt kommer de på visit.

Många gånger kan det vara mer fruktsamt att hålla inne och bita i hop om saker man skulle vilja spy ur sig. Man får ta en tugga av det sura äpplet, svälja och ha magvärk en  stund. Kan hända att man får plåtmage på kuppen.

Tiden går fort när man har roligt. Tiden går även när man har småtråkigt. Tröttheten, orken o lusten som försvann har hittat tillbaka med tiden. Det visade sig att mina strumaprover inte var så värst bra, det borde jag fattat när händerna började skaka. Blev hemma i tre veckor, började jobba idag och faktiskt så kändes det lite gott. Mycket gott kändes det med det varma mottagandet jag fick av mina arbetskamrater. Jag har varit saknad, säger de, under tiden. Underbart att ha vänner på jobbet som tål en kärring som käkar taggtråd, det ges en släng och det tas en släng under tiden vi är på jobbet.

Köket är i stort sett färdig renoverat, ska bara sälja av lite prylar, har med tiden tröttnat på en del grejer. Nu ska det in lite nytt, både här och där. Är bara lite velig med vad jag ska ha, det ger sig med tiden det med.

Men egentligen inte. Eller kanske båda delarna, det blir både en del gjort och så står det still ett tag. Det nya golvet är på plats, en gammal murstock håller på att fixas till. Listerna är uppfräschade med ny färg. Å så väntar vi på tapeterna och väntat har vi gjort i två veckor nu. Hela det lilla huset är upp och nervänt av alla saker som vi inte kan ställa på plats innan de fördömda tapeterna är uppåt väggarna. Det ena hänger på det andra, förutom tapeterna, de hänger definitivt inte på mina väggar. Sen har vi det där med tiden, det kommer arbete emellan också. Mannen har jobbat hela helgen, jag har flyttat saker o diverse prylar från ett hörn till ett annat. Fördelen med det hela är att det blivit en del utrensat, vilket inte var av ondo. Otroligt vilken massa prylar det hinns med att få ihop och gömmas undan.

Vi håller som sagt på att förnya lite i köket, nytt golv och nya tapeter ska in och upp. Det stannar aldrig vid det tänkta, det är bara så att det ena drar det andra med sig. Listerna ska målas, bla, bla, bla och så vidare. Det tillkom i alla fall lite smått och gott, bara så där liksom. Jag trodde att jag skulle bli kökslös några dagar, tjoho vad jag bedrog mig där. Köket är inte färdigt på någotvis än men det är fullt fungerade. Det är inte resten av huset. I resten av huset står allt som är borttaget från köket, köket är renrakat från prylar och grejer. I övriga huset får jag ha en snitslat bana. Ett mer eller mindre organiserat kaos, nästan husvill men ej kökslös.

Så hann tiden i kapp mig tillslut. Tröttheten har smugit sig på, legat i försåt, faktiskt så vet jag inte om den har slagit till med full kraft eller ej. Jag vet bara att efter den långdragna förkylningen känner jag mig slut, trött och lite ohågad. Det är svårt att, eller, jag har svårt att erkänna att JAG inte riktigt orkar. Jag har tagit ledigt från jobbet ett par tre veckor. känner att jag behöver få vara ledig. Vara ledig, hemma och frisk.

Förra sommaren blev det ingen semester, då jobbade jag för att slippa tänka. Jag flyttade och året som följde blev hektiskt och lite smått hysteriskt. I april flyttade jag igen, tillbaka och nystartade med sambon. I somras blev det ingen semester, vi har slitit som fan med olika projekt. När jag äntligen skulle vara ledig slog ett elakt litet virus till och höll ut i nästan fem veckor. Nej, jag tror inte att jag är utbränd, kanske en varningssignal möjligtvis, att hallå där ta det lite lugnt här ett tag. Jag brukar inte vara så bra på att lyssna på mig själv, men nu känns det som jag måste ta det här på allvar.

Att jag har tagit ledigt, bara det  känns som en befrielse. Det ska bli så gott att bara få gå här hemma och lulla.

Dagen har och kommer fortsättningsvis att ägnas åt att tömma köket. Det ska in ett nytt golv och nya tapeter. Det är väl bra att få lite utrensat mitt i röran, men det är dödstrist. Det konstiga är att desto mindre det blir över, ju svårare är det att få in prylarna i skåpet igen. Stoppa tillbaka grejer görat, får vänta ett par dagar tills köket blir ett kök igen. Just det där att plocka ner är trist, lite destruktivt, medans att plocka upp och ställa i ordning är konstruktivt och roligt. Men fan vilka infall och ideér jag får under tiden jag rensar, plockar o grejar. Helt plötsligt vill jag ändra på ALLT och helst igår. Ja, ja en sak i sänder om jag inte kan klona mig och sambon, särskilt sambon, vore bra att ha flera som jobbade på under piskan.

Det går trögt för tillfället med det mesta. Förkylningen vill inte riktigt släppa greppet om min kropp. Visst är jag lite piggare men orkar inte fullt ut. Skulle önska att jag orkade mer här hemma, men om jag orkade mer skulle jag jobbat och inte fått något gjort hemma i lalla fall.

Morgon bjöd på +2 grader, rejält kallt och en försmak av det som komma skall. Nu håller solen på att sakta men säkert höja temeraturen igen. Snart dags att gå ut och blänga på det som jag vill men inte orkar göra. Blir jag tillräckligt tjurig kan det hända att jag gör det ändå. Tankens kraft....eller är det ren o skär dumhet?

Om man nätdejtar, dejtar är ett lite märkligt ord i sammanhanget, och aldrig träffas i IRL, blir kär, vem/vad bli man kär i? Man lämnar information som ibland inte riktigt stämmer med verkligheten. Man letar efter det som man vill att den andre ska vara, den bild man gör sig/vill att den andre ska vara. Man blir kär i den bilden som man skapat utan att någonsin ha träffat personen. Kontakten tar slut och en part känner sig kanske sviken, ratad, på vad? Summan av det hela är väl att det inte finns en hel bild innan man träffats, att man själv får ligga lågt men den bilden som man skapar. Den kan vara långt ifrån sanningen, den kan redigeras och omarbetas efter de egna behoven, just då.