Livet känns trögt och allt verkar stå stilla. Jag blir så illa berörd av allt elände som pågår runt omkring mig, att egentligen är det märkligt om man inte är deprimerad. Jag hör nämligen till dem som skapar mest och bäst om jag är glad. Så har det alltid varit. Det är då inspirationen flödar. Hur kan jag koppla av allt och bara tänka på lyckliga stunder?
Vad är det som gör att somliga av oss människor klarar av att skjuta åt sidan allt som de inte anser rör just dem och andra kan det inte. Fråga inte mig, svarar kanske du. Antagligen är det en läggningsfråga, kanske en åldersgrej. Visst behöver vi, för att må bra, unna oss själva att vara glada trots att världen upplever så många fasor. När vi inte klarar av det undrar jag om vi vill veta mer än vad som är mentalt nyttigt och känner oss tvungna att engagera oss eller istället få ett dåligt samvete som skapar ångest. Blir inte det som en slags lång "martyrdöd"? "Smile when your hart is aching..."
De gamla grekerna var mycket smarta. De uppfann en gud som kunde bära mänsklighetens bekymmer på sina axlar. Den gudens namn var Atlas. På honom kunde man lasta av sin oro. Jag längtar efter Atlas.
Det här är en redigerad repris av ett inlägg jag gjorde för ett par år sedan. Väldigt litet har förändrats sedan dess.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [38]
Dags för en bloggningspaus... Ja någon större nyhet är det väl inte för ni har förståss lagt märke till att den egentligen har pågått rätt länge. Sköt om er och välkomna att mejla mig om det är något särskilt.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [14]
Först och främst ett stort grattis till Sveriges idrottsmän och kvinnor. Ni är alla verkligen guld värda. Medaljerna kanske inte blev fullt så många som önskat. Generösa som svenskar är, tillät vi förståss vårt syskonland Norge att få så många som möjligt för att få behålla sina rekord för att sedan se till att syskonlandet Finland i öster inte skulle hamna för mycket på efterkälken. Så även om de framgångarna blev på "vår" bekostnad anser jag att "vi" gjorde mycket bra ifrån oss. Jo, det var väl "vi" som vanligt. Och i "vi" ingår förståss jag också eftersom Sverige är mitt första hemland oavasett hur många medaljer eller förluster våra otroligt duktiga idrottsmän- och kvinnor lyckas skrapa ihop i världskampen. Skämt åsido; Otur och besvikelser hör också hemma i spelen. Allt går inte som väntat och det har inget att göra med hur duktig idrotsmannen/kvinnan är. Så mycket spelar in som ingen rår över. Istället kan någon som inte är riktigt lika duktig ha en enorm tur och ibland kan det vara frågan om en odisskutablel bråkdel av en sekund. Idag undrar jag något över om man skulle behöva se över reglerna inom hastighetsåkning på skridskor. Kanske jag också är lite för formell när det gäller klädseln när det gäller konståkning? Förr blev det oväntat roligt att titta på uppvisningen efter själva tävlingen. Vi, publiken, fick i år också lära oss att idrottsmän kan vilseledas och så är det här i livet. Misstag görs och gjort är gjort, men det känns mycket tragiskt. Det måste vara förfärligt för den som gjort misstaget att behöva leva med det efteråt. Roligast tycker jag det är när det oväntat bra inträffar. Det är mest då "vi"också slipper känslan av besvikelse, "vi" som aldrig kvalificerat oss.... Lyckan är gjord! Mest stolt känner jag mig över damlaget i curling. Jag vågade inte ens titta hela tiden, för så spännande var det. Eftersom det här laget inte kommer att delta i nästa OS, hoppas jag att de inpirerat till nya krafttag inom curling. För mig har damerna onekligen gjort sporten mer intressant och spännande. Herrarna "kommer förståss igen" i turneringen nästa olympiad och sedan nästa. Det ser jag fram emot. Det här var bara en träningsomgång. Eller hur? Appropå rolig... eller roliga byxor, väckte det norska curlinglagets byxor stor sensation. Reportrarna på TVn här hos mig kunde inte ta ögonen ifrån dem. Vad gör man inte för lite uppmärksamhet (kan inte låta bli att retas). I övigt tycker jag att "Snow-boarding" var den roligaste sporten att titta på. Hur i hela friden törs de! Man måste nog vara lite "crazy". Och i kväll hejar jag på mitt andra hemland som är Kanada. Jag får förståss lov att be mitt tredje hemland USA om ursäkt för den detaljen, men ... " That's life...", men först skall svenska män åka 5-milen, som börjar 12.30 min tid.
P.S. För att kunna se det verkliga slutresultatet behöver du gå in på den här utomordentligt fina och bra sajten där det finns färska uppgifter om precis allt som haft med själva spelen att göra (http://www.vancouver2010.com/).
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [42]
Sannolikt eller ej, så är ämnet fortfarande också lika aktuellt som det var då, eller är det verkligen ett osannolikt resonemang. Detta med en paus, menar jag:
Nu är den här igen! Pausen jag väntat med tills valentindagen skulle vara över.
Behöver pyssla med lite annat, men jag kommer förståss att kika runt bland bloggarna som jag brukar.
Må så gott och sköt om er. Hej så länge!
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [9]
Reflektioner över kommunikationer. Jo, jag kan inte komma på något särskilt att berätta utan suttit och funderat över hur vi håller kontakt via internet i jämförelse med hur det var förr då telefon med dyra avgifter var den snabbaste kontakten. Jag minns hur jag satt uppe långt in på nätterna och väntade på att klockan skulle bli åtminstonne 8 på morgonen då föräldrarna borde ha vaknat. Samtalstaxan skulle bli 1 dollar mindre per minut vid den tiden (ordinarie taxa var $ 2.85 under 70-talet plus). Idag betalar jag 0.07 dollar per minut och det gäller hela dygnet. Helt otroligt! Fast det är klart att nu går mellanskillnaden till annat istället. Jag ringer mycket oftare och längre samtal. Då samtalen var dyra gick det inte att se vem som ringde, det gick inte att lämna ett meddelande och ingen internetanslutning. Man tar in på gungorna vad man förlorar på karusellen och tvärt om.
E-mejl, som är så bekvämt, kan också innebära ett litet problem. Jag tänker på det som kommer inramlande och vad mejlet egentligen innehåller. Ett kuvert avslöjar mer om innehållet. Oftast och mestadels får jag e-mejl från främmande håll. De är svårast att gallra. Kanske jag kastar något av intresse? Några skickar vidare varenda lustighet de själva får till varenda kotte på deras adresslista. Välmenande men mycket tröttsamt! Sådant slapp vi förr. Det har också hänt att mejl jag önskat få, hamnat i spamfilen och "strukit med på kuppen". När skall folk börja förstå "välmeningen" bakom kedjebrev där du ombeds att sända ett mejl till minst 10 vänner? Det är ju distribution och spridning av e-mejladresser. I min 10 år gamla välkända "hotmail" hamnar all mejl, som inte finns med på adresslistan i spamlådan. Det är på både gott och ont. Snigelpost var roligare att sortera, men mycket mer tidskrävande i alla avseenden. Idag är det praktiskt taget bara räkningar och reklam.
I Kanada, där jag bodde innan jag var ansluten till internet, tillbringade jag många timmar med pennan i hand. Måste erkänna att min handstil idag är inte vad den har varit. När brevbäraren kom var det fest. Missförstå mig rätt. Det var så roligt att höra posten ramla in genom dörren (så hade vi det i Montreal). I vilket fall, känns det idag alltid lite spännande att öppna en e-mejllåda (eller vad det heter). Har jag fått 50 eller 100 spam? Skämt åsido, är det alltid roligt när en långväga vän hör av sig.
Nu för tiden hinner det aldrig hinner hända särskilt mycket mellan varven att skriva om. - Hej hur mår du? -Tack jag mår bra. Var till tandläkaren och allt var ok. Shoppade på hemvägen. Och därmed är allt är sagt för den här veckan. Vem vill veta att jag kör diskmaskin, tvättmaskin eller sitter här och väntar på att dammsugaren skall börja gå av sig självt? Ja, du vet nog vad jag menar. Våra vardagar är vardagar överallt i världen och händer det något är det oftast något tråkigt, eller kanske någon fadäs jag helst vill glömma. Eller också är det något jag "måste berätta", men inte får. Jag får känslan att jag kanske betraktas som en skrytmaja när allt känns bra, solen skiner, palmerna vajar och allt är positivt medan de mörka vintermånaderna och förkylningar härjar i Sverige. I så fall är det bäst att försöka vara någorlunda neutral. Men vad skall jag då skriva om? Jag vill gärna dela med mig av väder och natur, men det går ju inte. Själv längtar jag norrut. Jag saknar de 4 årstiderna. Nåja, i alla fall tre. Är det ingen "riktig" vinter kan jag vara utan november, december och januari. En sak är i alla fall säker; jag vill inte vara en tråkig människa, men det blir som det blir.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [13]
Nu har jag varit inne bland mina filer och tagit bort bilder som inte är med i bloggarna. Jag kommer nog att få upptäcka att det följt med något som skulle varit kvar, men mappen var så full att jag överskridit mitt utrymme. Om jag inte räknat fel.
Hur som helst, gick jag tillväga så här:
- tittade igenom bloggen och högerklickade på bilderna för att läsa "property".
- Där såg jag bildnamnet och skrev ner det.
- När jag gått igenom alla sidor,
- gick jag in bland mina filer och tog bort allt som inte fanns med på listan.
Jag sparade 1 MB på det här viset och får plats med ett par Valentine-hälsningar som det går bra att få kopiera och skicka vidare till någon du tycker om.
En bild vet jag saknas. Den har jag tagit bort med flit. Nu spörs det med resten.
Det är en god idé att göra detta, jag såg nämligen att betaversionen bara kommer att tillåta 4 MB. I alla fall just nu.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]