Gästrummet blev klart i lagom tid innan vi for på semester och min systerdotters ankomst i mitten av oktober. Sedan var det bara resten kvar. Det gick lite trögt att komma igång igen när vår gäst rest hem, men bara nästa rum blev tömt gick det rättså raskt undan. Övning ger färdighet och innan jag visste ordet av var mitt lilla kontor/ateljé klart det också.

Det är i mitt lilla rum jag bor just nu. Det är riktigt mysigt här inne, även om turistsängen inte är lika bekväm. Jag tror faktiskt att jag stannar kvar.

Nu är sängkammaren nästan klar den också och det känns verkligen skönt. Den kändes som något oöverstigligt. Hur det blivit där inne får jag visa dig i en särskild blogg efter nyår, för inte nästa vecka men veckan därpå tar vi husbilen, katten och julskinkan och rymmer från röran här hemma. Så här julfint har vi det i år.

Det blev många tunga förpackningar med plankor att trava upp i garaget. För att inte bilen skulle gå på knäna fick maken göra två turer till lagret. I övrigt hade vi en sådan tur att längden passade precis in i bakändan på bilen. När vi kom hem upptäckte vi att de var tillverkade i Kanada, men av ett australiensiskt företag. Det blir väldigt internationella golv.

Idag blev det första rummet nästan helt klart. Det är gästrummet. Nu är plankorna är på plats likaså golvlister och tröskel. Maken älskar att jobba med trä. Han är en lycklig ägare till en radial armsåg (eller vad den kan tänkas heta på svenska). Det underlättar förståss sågandet betydligt. Det är varmt där ute i garaget, så det behöver gå snabbt och smärtfritt. Nu är det 3 rum och 3+ garderober kvar, förutom att den stora väggen i gästrumet skall målas i samma gröna nyans som finns i gardinkappan.

Skulle det vara så att du undrat över vad som tagit så lång tid för att sätta igång med de nya golven i sovrummen, så finns förklaringen här.

En sak är säkert; man skall aldrig börja röra om i välstuvad smörja. Det är vad som börjat hända här nu när maken är pensionär. Och ve och fasa! Var stod det där? Hur fick det plats? Vad är det där? Var det inte illa tidigare så är det det nu. Röran är enorm. -Skall du spara på det här? -Är det här något att ha. -Kommer du ihåg när vi gjorde den här resan? Beslut och frågor som är svåra och det tar tid. Det är frågan om att snygga till i ett garage menat för två bilar. Det var då det. Det vill säga när huset var nybyggt och vi inte flyttat in än.

Nu har bumerang-effekten trätt ikraft och nu är mitt ganska välstädade kök inte särskilt välstädat längre. Det har lagts saker från garaget över både högt och lågt , men i garaget är ännu värre. Det är därför jag sitter här. Jag vill inte se eländet och jag vill inte ångra något som är bestämt att kastas. Och mitt i alltsammans står en dragkärra och på en tom plätt skymtar jag kattlådan som skall vara i husbilen. Undrar om han kommer att slänga ut våra slalomskidor? Jag frågade just nu och fick till svar att "i det här vädret vi har just nu kanske vi kan använda dom som vattenskidor". Det har nämligen regnat rätt rejält hela dagen. Ut med dem! Det är försent i livet att lära sig åka vattenskidor och förresten har vi ingen båt. För en stund sedan gick jag ut och fick se skidorna ligga där vid vägkanten. Det kändes verkligen vemodigt att se dem försvinna. Det fastar en klump i bröstet. Så mycket roligt vi haft på dem i vinterbackarna i norr. Det kan inte hjälpas. Vår skidsäsong är över för gott. Resten av skräp åker ut i morgon bitti. Kartongerna blir blöta.

En av anledningarna till att vi tagit oss i kragen för att göra det här just nu, beror på att komunen kommer och hämtar upp stort skräp i morgon (som är idag i Sverige). Den tjänsten utför komunen invånarna en gång i månaden. Vi har nästan alltid glömt bort den här dagen. Det är en sådan där "javisst-ja!-dag". En dag som kommer som en överraskning när det är försent att göra något. Den här gången är det bara frågan om en första grovrensning och trädgårdsskräp. Annat som finns kvar när garaget är översiktligt kan skänkas till någon välgörenhetsorganisation. Det gäller bara att kunna övertala maken. Funderar lite över den gamla snickarbänken och träsvarven... Den har ju inte använts på minst 15 år. Vilket ramaskri det kommer att bli. Hur som helst kommer vi att få plats att lagra allt golvmaterial till nästa etapp.

I söndags var vi ute och köpte gardinerna. Det var lite oväntat att maken skulle ha lust att sätta upp den nya gardinstången och gardinerna samma dag, jag hann inte ens stryka. Det gör inget eftersom undrens tid inte är förbi. Finns det någon karl som tycker om att sätta upp gardinstänger eller tavlor? Nu var maken lika nyfiken som jag och det var roligt att se hur det skulle bli. Och så kunde vi upptäcka att stången satt för högt. Vilken dag som helst skall alltsamman ner igen. Jakten på något som skulle passa bättre istället för "trasorna" som satt där tidigare, blev enklare än jag trodde. Dessutom var det sommar-realisation i flera affärer. Vi gjorde ett fynd.

Gardinköpet blev dyrare än tänkt från början. Det ena ger det andra. Samma design och färgsammansättning blev perfekt för att byta ut den gamla nödlösningen vid de höga altandörrarna. Den rätta längden fanns. Det var bäst att passa på att köpa medan sortimentet fanns kvar. Det projectet blir betydligt enklare.

Har jag berättat att en av katterna när hon var kattunge klättrade i allt som hängde för fönstren? Jag tror jag nämnt det. Nu ligger syndaren där och tror att det skall serveras något gott att äta. Skämt åsido så har det blivit intressant för katten att spana ut genom de skira gardinerna. När de rör sig kanske det ser ut som något extra spännande. Hur som helst kan jag tänka mig att katterna, precis som jag själv, tycker det är skönt att ha möblerna tillbaka där de skall stå vare sig det finns gardiner eller ej.

So far so good! Nu är det bara de nya fogarna mellan plattorna som skall matcha resten av fogarna där det finns klinkergolv. Det kan bli lite kinkigt med tanke på missfärgningar i cementen. Nu när maken lever en pensionärs glada dagar får det förståss ta den tid det tar. Tidigare hade han varken tid eller ork med någon ting här hemma.

 /p>

Golvprojectet börjar se ljuset i tunneln. Anledningen till att det går så långsamt är, att förutom att makens knän behöver vila mellan varven och nu när han precis slutat och gått i pension, har den första månaden gått åt till att ha semester. Det vill säga, koppla av och göra vad som faller in. Det är förståss lite trist att ha det så här bökigt och dammigt som det blivit, men det blir desto roligare att få allt tillbaka på sina platser.

Idag har inte grannarna sovmorgon. Det ser maken till. Klockan är bara 8:30 här hos oss. Den tjusiga klinker-skär-maskinen har flyttats ut på altan och alldeles nyss hörde jag ljudet av att någon skar i en klinker. Maskinen ljuder inte så illa som jag befarat, men när man står därute i utrymmet under taket blir det som en megafon. Jag har inte hört några svordommar än, och kommer de, eller rättare sagt när de kommer, så är det bra att de blir på svenska. Förresten, var kommer ordet klinker ifrån och vad betyder ordet?

Under söndagen stördes inte friden nämnvärt, men jag kan berätta att maskinen behövde en ny slipskiva, som också inhandlades. Den får gå med som tack för lånet. Det är bra att ägaren låtit oss få låna den på lite obestämd tid. Maken har två fulla arbetsdagar kvar tills det är dags att ta ut innestående semester. Sedan kan han köra för fulla segel under vardagar då praktiskt taget ingen i grannskapet är hemma. Yupppie!