Källor och sjökor i Florida (Det 12:e och sista avsnittet av berättelsen från en semester i husbil vid årsskiftet 2009/2010)
Varma källor bildas när regnvatten rinner ner genom marken och den porösa grunden där vattnet grävt ur tunnlar för att sedan sakta fortsätta utför tills det hittat en lagun där det av trycket pumpas upp. Att vattnet blivit varmt och sedan håller den temperaturern beror på att den rätt varma porösa grunden värmer upp det på vägen. I och för sig har regnvattnet här i Florida en rätt behaglig temperatur i jämförelse med längre norrut.Manateerna kommer hit för att "svärma" och fortplanta sig istället. Smarta sjödjur. Här i Blue Springs håller vattnet i lagunen/källan en konstant temperatur på 22.7°C (73°F)och är fantastiskt klart genom att det har filtrerats på vägen. Jag läste på en skylt att det pumpas ut ca 100,000,000 US Gallons per dag (378 541 178.4 liter)här i Blue Springs. (Det verkar otroligt mycket, men så många nollor var det med på skylten. Var snäll och rätta mig om jag har fel.) Vattnet rinner sedan ut i den stora floden St. Johns som rinner förbi här där källan mynnar ut.
När vi kom från Flagler Beach och checkade in hos "parkranger-stationen" vid entren till parken, fick vi veta att det skulle vara mer än 300 sjökor vid källan den här säsongen. Det lovade gott. Nu borde vi minsann inte missa några, som vi till vår stora besvikelse gjorde vi när vi låg över natten vid Manatee Springs vid Suwanneeflodens delta vid västkusten under förra årets julsemester 2008.
Sjökossorna här i Florida är av en ras som kallas West Indian Manatee och är naturligtvis känsligare för kallt vatten på grund av sin härstamning. De kommer hit till Blue Springs via floden St. Johns och de kommer för att "häcka" i sitt vinterparadis där vattnet är varmt. Jag fick också lära mig att de var dag "går ut på restaurang" och äter. De simmar nämligen ut i floden där det finns gott om mat. De är vegetarianer och i lagunen finns det aldrig tillräckligt med sjögräs och annat de äter.
Den smaragdgröna färgen i källan beror på att alger också trivs här så det gör andra fiskar också. Vi såg massor av kattfisk. Du som har ägt ett akvarium vet vilken bra "dammsugare" kattfisken är när det gäller att hålla glaset rent från alger. Här kunde vi se väldigt stora kattfiskar sitta på sjökossorna och kalasa. Förmodligen var det parasiter som var delikatessen. Den andra fisktypen vi såg många av var en som påminnde om en näbbgädda, tyckte maken. Kanske det var "Snook", fisken jag nämnde i första delen av resan? Jag tittade efter en skylt som kunde berätta det för mig, men jag måste ha missat den. Det är svårt att översätta fisknamn till svenska. Det finns så otroligt många arter och de lever där både vattentemperaturen och eventuell salthalt är bäst för dem. Det behövs en bild för att identifiera den på riktigt och jämföra om den kan tänkas finnas i kallt vatten. Fåglar och växter kan vara mer "internationella" eftersom fåglar kan flyga långa sträckor och dessutom spridit frön åt oss. Det är sådant som förklarar varför vi har praktiskt samma ogräs här som överallt annars. Sjökor migrerar, men det verkar som om de har sina speciella favoritställen där vattnet alltid är varmt. Det kan till och med vara vid vattenutsläppet från ett kraftverk. De är inte lättstörda, har jag förstått.
För att berätta litet mer om den västindiska sjökossan, kan jag tala om att den häckar här bara några vintermånader om året. Det är tragiskt att veta att de är så hotade av oss människor och att det är så svårt att göra något åt när okunniga människor är i farten. Jag såg en kossa som hade stora vita ärr på ryggen (se bilden), förmodligen skadad av en båtpropeller eller vattenscoter. De hinner inte undan "fritidssjöfolket", som struntar i hastighetsbegränsningar och samtidigt inte ser sig för ordentligt. Tragiska olyckor händer.
Appropå olyckor; I år har vintern här varit kallare än normalt. Jag undrar verkligen hur det gått med djuren i vattnet där vid källorna. Även om källvattnet håller en stadig temperatur, så logiskt sett måste så ovanligt många frostnätter ha kylt ner vattnet i floden rejält nu i januari. Det är ju där Manateerna äter. Kanske de hinner få i sig lagom med mat och så snabbt en Manatee nu tar sig fram efter målet kan vara tillbaka inne i det varmare källvattnet. Man får ett lustigt intryck när man iaktar dem tillsammans i källan. Det ser ut som om de har "gruppsex". Jag undrar om det inte var för att sjökokalvar var närvarande när mamma blev uppvaktad? När vi tog våra promenader såg jag ingen park-ranger jag kunde fråga. Däremot fanns det fnissande turister som verkade fundera över samma detalj.
Att ha sett de här stora sjödjuren väcker onekligen ens intresse att få veta mer om dem. En sak som förvånade mig lite är hur kort ögonblicket är för att komma upp och andas. Gång på gång försökte jag fånga ett sådant med kameran, men hann aldrig med.
Medan vi var här såg vi också en Manatee som hade något som påminnde om en spretig träleksak fastsatt på ryggen. Blev lite orolig över att det kunde vara något som skadade den, men jag föreställer mig att det var en typ av antenn eller ett mätinstument. Man bedriver nämligen både forskning och manateevård här. Nästa morgon, innan vi skulle åka hem, hörde jag en helikopter flyga i cirklar över lagunen, jag anar att jag hade rätt i min förmodan om forskning. I samband med den extrema väderleken kunde det vara en god idé att lära sig mer om de härliga sjödjuren. Mina egna gissningar förståss, men läsa fakta och titta på fina bilder kan du göra hos den här sajten publicerad av en organisation för bevarandet av manateer. copyright © 2009-2010 m.hedlund
Postat i: Florida
Permalink
Kommentarer [48]
År 2010 fredagen den 1 januari, nyårsdagen
Vi skulle stanna på Gamble Rodgers i ytterligare ett par dagar. Nu kom regnet de lovat på väderlekstjänst. På förmiddagen började det blåsa och regna småspik. Vädret kommer från sydväst. Att sitta i husbilen medan det smattrar på taket är riktigt mysigt och man skall vara glad att inte behöva sticka ut näsan. Det skall bli kallare. Kallare än de haft på 5 år. Frost, kanske minusgrader i citruslundarna är inte särskilt lyckat och DisneyWorld och de andra nöjesattraktionerna säljer möjligtvis mer tröjor än någonsin. Man blir ledsen för turisternas skull. Det här är inte vad någon tänkt sig i det soliga Florida och vill vara utomhus för att få valuta för slantarna. För oss som bor här året runt var det inte hela världen. Det var ju inte mycket att göra åt situationen mer än spela spel, titta på tv eller läsa i boken jag börjat på. Boken är en deckare av en svensk författare vid namn Henning Mankell som är översatt till engenska. Vilket är synd för min del,tycker jag, som hellst vill läsa böcker på orginalspråket om jag kan. Eftersom jag inte kom särskilt långt i boken (som har lite väl blek och liten text) kan jag inte ge en recention, men i engelsk och amerikansk dagspress har den enligt bokomslaget fått fina sådana.
Lördag den 2 januari 2010
God fortsättning! Lika så gott att skriva 2010 så ofta som möjligt så att jag vant mig innan checkboken tar över. Det är fortfarande kallt för årstiden. Enligt väderlekskartan var det en arkisk jetvind från Alaska och Kanada som svepte ner över hela kontinenten och den skulle hålla sig kvar hela veckan. Det blev ännu kallare. Du tycker kanske att jag klagar, för inte är det här något i jämförelse med klimatet i Sverige. Well, campa och semesterblogga om trippen blir det en del om det ovanliga vädret. Allt är ju i förhållande till situationen. Nu har jag i alla fall övertygat maken om att det skulle kunna vara bra att investera i de där "onödiga" sovsäckarna och en "onödig" extra el-kamin att ha i reserv i framtiden. Inget ont som... Sjuka blev vi som tur var aldrig, bara lite snuviga, så där på gränsen i några dagar... och det räknas inte.
Söndag den 3 januari 2010
Det var dags att fara vidare. Det tog bara en timma till den nya platsen som var en park vid Blue Springs. Blue Springs State Park ligger mellan Daytona och Orlando. Här fick vi ett kort besök av en väninna och hennes mamma som hade firat nyår i Jacksonville och nu var på hemväg. När de var här passade vi på att göra en utflykt till "de blå källorna" där vattnet aldrig går under +20 C. Av den orsaken kommer sjökorna hit och tillbringar ett några vintermånader. Sjökorna är fridlysta och finns med på listan för utrotningshotade djur. Eftersom det hunnit bli sent på eftermiddagen och det var relativt mulet, blev inte korten jag tog särskilt bra. Fint att vi skall vara här i ytterligare ett par nätter.
Måndag den 4 januari 2010
Temperaturen den här natten gick ner till -2° C utomhus här vid Blue Springs (vi har en digital termometer med sensor för ute- och innetemperatur). Vädret var vackert och värmde upp tillvaron både inne och ute. Det tog lite tid att kvickna till efter en kylig natt. Temperaturen i husbilen gick ner till +13 ° C. Det var dåligt med propangas i tanken. Förkylningar låg på lur. Vilket i och för sig dämpade besvikelsen över det mycket svala vädret, men det var så där kravlöst skönt att vila, bara följa minsta viljans lag och inte oroa sig för det minsta. Det kallas väl för avkoppling.
Vid lunchdags hade det värmt upp till 12 ° C och solen värmde skönt. Då pallrade vi oss ut för att titta på sjökornas kärleksliv nere vid källan ("Manatee" som den heter på engelska). Det kryllade av de trevliga sjödjuren. Roligt att se och det var roligt att det var en klar fin solig dag för en chans att få några hyggliga bilder i digitalkameran. Nu räknar jag inte reflexer från vatten och glas, som kan bli oundvikligt. Turister strömmade till. Det var oväntat många här för att vara en vanlig vardag, men det är klart att man gjorde utflykter i det vackra vädret nu när det var för kallt på stranden. (Det kommer en separat blogg om Manateer)
Tisdag den 5 januari 2010
I morgon skulle vi åka hem och den här dagen var vi bjudna på middag hos min mans chef och hans fru från montrealtiden. De är i 85-årsåldern nu, men bilar fortfarande hela vägen till sitt radhus på en golfbana i New Smirna, som bara låg ca 45 minuter från Blue Springs. Det är tufft att bila den långa vägen från Canada, tycker jag som hoppas att vi själva är lika vitala vid den åldern. På vägen dit stannade vi till i en stad som heter DeLand. På vägen till campingplatsen hade jag fått syn på gigantiska "soldater" som stod i givakt i några gathörn som ett roligt inslag i stadsbilden. En annorlunda juldekoration i en stad som i övrigt också såg mysig ut. Jag hoppades få en chans att få någon bild på någon av dem. Det fick jag. Det blev en mycket trevlig avslutning på den här semestern.
Postat i: Florida Permalink Kommentarer [11]
Tisdag den 29 december 2009
Så var det dags att bryta upp och ge sig ut på vägen igen. Parken verkade ha gott om lediga platser så vi försökte få ytterligare dagar på Anastasia, men det var omöjligt att få samma som den vi hade. Vi gjorde istället ett annat par som också stod i kö för en natt till lyckliga istället. Att packa och kasta loss kändes lite väl krångligt när det bara gällde en enda natt. Då var det faktiskt bättre att åka tillbaka till Gamble Rodgers-parken. Egentligen skulle jag inte haft något emot att åka hem. Väderleksrapporten hade lovat både kallare och en hel del regn i slutet på veckan. Det bådade inte gott för utomhusvistelsen man vill ha när man campar. Den här resan satt vi inomhus mer än vanligt
Onsdag den 30 december 2009
Att stå på Gamble Rodgers var inte lika lyckat som förra gången. Vi hade inte kunnat boka en plats i den främre raden mot havet. Nu stirrade vi in i baken på och en gigantisk husbil. Lite beroende på hur andra husbilar parkerar kan man få lite utsikt ändå, men inte nu. Har man riktig tur är det en äkta campare, sådan med tält. Man kan inte veta i förväg hur det kommer att bli och den här gången drog vi en nitlott. Vi fick vara nöjda ändå. Det blev, trots att man spått dåligt väder, några dagar med skönt väder. Dessutom var vi glada att ha fått tillfälle att komma till Anastasiaparken och att kunna turista några timmar i St. Augustine, som vi missade förra året då min bilmotor slutat att fungera.
Torsdag den 31 december Nyårsafton 2009
Det här nyåret firades in under en mycket stillsam nyårsafton. Vi tittade på Michael Mores "dokumentär" Sicko, som handlade om USAs sjuk- och försäkringsvård. En film med mycket ironi och annat att fundera över. Efteråt kalasade vi på den traditionella hummern, som maken köpt färdiglagad tidigare på dagen. När festmåltiden var avklarad började vi vänta in det nya året för att skåla för det. Väntan bestod i att maken tog en tupplur och att jag spelade spel på datorn. Nyårslöfte? Nej, jag avger aldrig några nyårslöften. Jag röker inte sedan 25 år tillbaka, men jag skulle förståss kunna lova att tappa ett par kilo. Jag anar att det kommer att bli ett psykiskt mycket jobbigt år och att jag kommer att röra mig betydligt mer än vanligt. Vi får se vad som händer, men utan löften. Istället kan vi behöva lite tur.
Forts.
Postat i: Florida Permalink
Etapp 4 forts Att hinna med allt i St. Augustine går inte på bara en dag. Det finns några muséer som kan vara intressanta att besöka, mysiga restauranger och så finns det en vintillverkare. Nöjda med vår tretimmarspromenad åkte vi mot campingplatsen för att ta en promenad på beachen som vi inte hunnit undersöka. Eftermiddagsvädret var härlig. Det blåste inte ens.
Innan avfarten till naturreservatet, gjorde vi en omväg till det fantastiskt fina fyrtornet för att ta ett par bilder på det. Där har jag också varit en gång tidigare. Det började bli sent så vi struntade i att gå upp i tornet. Det var bättre att spara på fötterna tills senare och så ville vi skynda på med tanke på att se stranden innan solen sänkte sig för mycket. Fyren var välbesökt. Högt där uppe hängde folk som klasar utmed relingen. Höjdrädd får man förståss inte vara, men det är ändå något vackert och fascinerande med sådana här gamla stora fyrtorn. Något spännande, tycker jag. Det har förmodligen att göra med vad de är till för.
Det var väldigt skönt ute på stranden. Nu var det ingen som badade, men några ungdomar spelade volleyboll. Just då var det ebb och fiskmåsar hade samlats för att ta ett fotbad i det lugna vattnet. Så såg det ut, men känner jag måsarna rätt hittade de säkert en del som var gott att äta där på havsbotten.
På vägen över sanddynerna dit, lade jag märke till att månen syntes i öster och att den var praktiskt taget full. För skoj skull försökte jag fånga vyn med kameran. Nu vet jag inte riktigt hur mycket av månen du kan tänkas se på bilden här, men jag hoppas den är någorlunda tydlig. Senare fick jag veta att det i och för sig var en unik syn. Det lär vara mycket sällsynt att det infaller sig månen är full på nyår, men det var den det här årsskiftet årsskiftet. Vi var lite ledsna att vi inte kunde fira nyår här vid Anastasia, men den här dagen blev, så här i slutet av det gamla året, ovanligt lyckad och det var en tröst med tanke på det ovanligt svala vädret.
Postat i: Florida
Permalink
Kommentarer [9]
Söndag den 27:e december 2009 - en vanlig semesterdag
Efter gårdagens pärs nådde vi campingplatsen Anastasia, som ligger öster om St. Augustine, 4 timmar senare än vad som var tänkt. Mörkret kommer snabbt här i söder, men trots skymningsljuset som silade ner mellan ekarnas lövverk lyckades maken utan besvärligheter backa in bilen. Vi hade fått en mycket fin plats, tyckte vi. Vanligtvis brukar vi ta oss en recogniseringspromenad när vi nått vår destination, men hade vi gått färdigt för dagen. Tacksamma över att kylskåpet var fullt med goda matrester, gjorde vi det enkelt för oss och det blev en "tidig kväll". Vi kröp tillsängs garderade för en sval natt. En ny kallfront drabbade oss. Det gick ner till +9° C under natten. Väderlekstjänst lovade att det svala vädret skulle hålla i sig en vecka. Inte så kul, men bara solen tittar fram gjorde det inte så mycket för oss som inte var här för att solbada på en strand. Måndag den 28 december 2009
En utflykt till St. Augustine. Vi vaknade upp till ett perfekt väder för sight-seeing. När vi var här i närheten och campade förra året, hade min bil upphört att fungera och dessutom var inte vädret särskilt lyckat den dagen vi hade tänkt göra San Augustin den äran. Det var tydligen meningen att vi skulle återvända i år för att ge den intressanta staden en ny chans.
Jag har varit i St. Augustine tidigare och gjorde då en rätt grundlig undersökning av den trevliga staden. Maken hade det däremot inte, förutom ett kort ögonblick då vi var på genomfart en gång på tidiga 80-talet (Jag minns väl därför att samtidigt var Ronald Reagan i Jacksonville och valkampanjade.). Från det besöket är det enda minne vi har ett besök i en presentbutik med svensk hemslöjd och så fortet förståss. Om jag inte minns fel, köpte jag en grej som var två hemgjorda skidåkare i stickat med svenska färger som sitter på en bänk och håller i en svensk flagga (Den finns fortfarande i behåll.).
När conquistadorerna invaderade mellanamerika byggdes det fort på alla möjliga ställen där de colonaliserade och så naturligtvis här också. Det var engelsmännen och pirater man först och främst behövde försvara sig mot. Det har vi ju sett på bio. I mitten av 1500-talet, i närheten av den nuvarande staden, var det en conquistador och befälhavare vid namn Ponce DeLeon som klev iland. Det anses vara den första upptäckten av Florida gjord av en europé. Jag läste i en broschyr att indianerna hade en pågående blomfestival och att det var på så sätt Florida fick sitt namn av spanjorerna. Det har gått många år sedan dess och Florida har bytt "ägare" dels i samband med att general Andrew Jackson (Ol' Hicory) intog regionen. Florida var ingen stat på den tiden, Jackson körde bort britterna och gjorde Florida till amerikanskt territorium.
Det finns mycket att titta på i den här gamla staden som genom sin olika "ägardominans" blivit mångkulturell och fått en så intressant och mångsidig arkitektur. Här ser vi prov från pionjäranda genom tiderna fram till modärnare tids stora floridautvecklare nämligen; ingenjören&järnvägsbyggaren Henry Flagler som faktiskt laggt mer prägel på staten Florida än bara jänvägspår. Flagler anlitade sin favoritarkitekt att designa offentliga byggnader som blivit karaktäristiska för Florida (jag har i alla fall inte sett dem någon annan stans). Ett exempel är den gamla universitetsbyggnaden och det nuvarande "stadshuset" som brukade vara ett hotell. Byggnader från alla olika epoker finns utställda längs med små gågator i detta "museum" vid namn St. Augustine. Ett gammalt skärt hus t ex visade sig idag vara ett hiltonhotell. Det gjorde mig lite nyfiken, men vi hade ingen lämplig ursäkt att gå in.
För att få veta historien bakom många av byggnaderna är det egentligen bäst att åka en guidad tur. Nu var inte maken intresserad av att spendera den slanten på biljetter, men eftersom jag tidigare gjort en runda med ett tuff-tuff-tåg, kunde jag berätta ett och annat för honom. En hel del hade jag inte lagt på minnet. Det märker jag nu när jag tittar på bilder och skriver den här berättelsen.
Forts.
Postat i: Florida Permalink Kommentarer [10]
Forts. etapp 3 Trötta och mycket ledsna vände vi tillbaka till husbilen. Vi var tvugna att åka innan man stängde parken med bommar. Det fanns inget mer vi kunde göra. Maken låste upp dörren till husbilen och vi klev in. Precis som om ingenting hade hänt, satt både Charlie och Buddy på golvet ovan för trappan och väntade på oss, som de brukar när vi kommer tillbaka från utflykter. Känslan blandad av lättnad och glädje var obeskrivlig. Var Buddy hade gömt sig är fortfarande en gåta. Vi hade ju vänt ut- och in på bilen. Han måste trots allt i ett obevakat ögonblick ha klämt sig in i något utrymme när maken körde in den utskjutande delen sovrumsavdelningen har. Och där hade maken lyst med ficklampa och petat med pinne för att känna om det fanns någon katt i eventuell ihålighet. Allt utan resultat, men vi hade lämnat sängen som lyfts upp öppen utifall han skulle komma fram där...
Nu gällde det att hålla hoppet uppe och även gripa efter halmstrån...
Vad som verkade lite speciellt var att staketet, som vi borde satt upp innan bilen ens börjat rulla, i alla fall blev uppsatt för att Charlie inte skulle gå in och sedan krypa in under den stora sängen som vi lyft upp.
Nu när vi kom tillbaka och båda katterna mött oss vid dörren, blev den enda slutsatsen vi kunde dra; Katten Charlie måste ha hjälpt Buddy att komma ut från "sängkammaravdelningen", för staketet gick bara att flytta på från utsidan. Lättade och överlyckliga fortsatte vi mot St. Augustine.
Bilden till höger visar var katterna kan gömma sig. Och jag kan lova att nästa gång reser vi inte utan vår "katt-taxi", en liten bärbar "bur/låda" för katter. I den får katten Buddy sitta (katten Charlie har visat sig vara ok i situationen och kan vara lös) tills vi är på väg till vår destination. Nu orkar jag inte mer av den här sortens letande och tänker på hur anhöriga måste känna det nu efter jordbävningen på Haiti.
forts.
Postat i: Florida Permalink Kommentarer [21]
Forts. etapp 3 Flera gånger sökte vi igenom bilen. Kunde det finnas något utrymme där han krypit in och som vi missat? Maken lyste med ficklampa i hopp om att få se reflexerna av ett par kattögon eller åtminstonne en svans. Vi turades också om att gå över vägen till campingplatsen för att gå vår runda där Buddy hoppat ut. Vi pratade med andra campare, delade ut vårt mobiltelefonnummer och campingvärden lovade att ringa oss på "anastatiaplatsen" om de fick nyheter om katten och om vi i bästa fall skulle kunna komma och hämta honom. Klockan hade hunnit bli 16:00 och vi behövde tänka på att bila upp till Anastatia innan det blev mörkt och svårt att parkera. Den sista vändan vi tog för att leta gick vi tillsammans. Ingen Buddy och ingen hade sett skymten av honom. Det kändes tröstlöst, jag mådde verkligen illa och tårarna fyllde ögonen. Det var ingen idé att bryta ihop. Vad kunde vi göra? Det var hemskt att behöva åka därifrån en katt mindre. Glädjen att fortsätta semestern i "anastatiaparken" var som bortblåst, men att åka hem var otänkbart. Det var ju lyckligtvis så att den 29:e december skulle vi vara tillbaka i "Gamble-rodgersparken" igen. Kanske Buddy hade blivit omhändertagen tills dess. Han borde bli hungrig och ty sig till människor. Här gällde det att hålla hoppet uppe och även gripa efter halmstrån även om det kändes fåfängt.
Eftersom någon annan hade bokat vår campingplats hade vi varit tvugna att lämna den. Någon annan plats fanns inte tillgänglig. Vi kunde helt enkelt inte stanna där ett dygn till och det fanns ingen stans vi hade tillstånd att parkera. Efter att utan resultat ha letat och lockat på Buddy, fick vi i alla fall tillstånd att parkera på en plats i naturreservatet på andra sidan vägen. Där skulle inte Buddy kunna hitta oss, men vi kunde vi få stå där och fortsätta locka och leta tills parken stängde kl. 17:00.
Forts.
Postat i: Florida Permalink Kommentarer [11]