Källor och sjökor i Florida (Det 12:e och sista avsnittet av berättelsen från en semester i husbil vid årsskiftet 2009/2010)

Varma källor bildas när regnvatten rinner ner genom marken och den porösa grunden där vattnet grävt ur tunnlar för att sedan sakta fortsätta utför tills det hittat en lagun där det av trycket pumpas upp. Att vattnet blivit varmt och sedan håller den temperaturern beror på att den rätt varma porösa grunden värmer upp det på vägen. I och för sig har regnvattnet här i Florida en rätt behaglig temperatur i jämförelse med längre norrut.Manateerna kommer hit för att "svärma" och fortplanta sig istället. Smarta sjödjur. Här i Blue Springs håller vattnet i lagunen/källan en konstant temperatur på 22.7°C (73°F)och är fantastiskt klart genom att det har filtrerats på vägen. Jag läste på en skylt att det pumpas ut ca 100,000,000 US Gallons per dag (378 541 178.4 liter)här i Blue Springs. (Det verkar otroligt mycket, men så många nollor var det med på skylten. Var snäll och rätta mig om jag har fel.) Vattnet rinner sedan ut i den stora floden St. Johns som rinner förbi här där källan mynnar ut.

När vi kom från Flagler Beach och checkade in hos "parkranger-stationen" vid entren till parken, fick vi veta att det skulle vara mer än 300 sjökor vid källan den här säsongen. Det lovade gott. Nu borde vi minsann inte missa några, som vi till vår stora besvikelse gjorde vi när vi låg över natten vid Manatee Springs vid Suwanneeflodens delta vid västkusten under förra årets julsemester 2008.

Sjökossorna här i Florida är av en ras som kallas West Indian Manatee och är naturligtvis känsligare för kallt vatten på grund av sin härstamning. De kommer hit till Blue Springs via floden St. Johns och de kommer för att "häcka" i sitt vinterparadis där vattnet är varmt. Jag fick också lära mig att de var dag "går ut på restaurang" och äter. De simmar nämligen ut i floden där det finns gott om mat. De är vegetarianer och i lagunen finns det aldrig tillräckligt med sjögräs och annat de äter.

Den smaragdgröna färgen i källan beror på att alger också trivs här så det gör andra fiskar också. Vi såg massor av kattfisk. Du som har ägt ett akvarium vet vilken bra "dammsugare" kattfisken är när det gäller att hålla glaset rent från alger. Här kunde vi se väldigt stora kattfiskar sitta på sjökossorna och kalasa. Förmodligen var det parasiter som var delikatessen. Den andra fisktypen vi såg många av var en som påminnde om en näbbgädda, tyckte maken. Kanske det var "Snook", fisken jag nämnde i första delen av resan? Jag tittade efter en skylt som kunde berätta det för mig, men jag måste ha missat den. Det är svårt att översätta fisknamn till svenska. Det finns så otroligt många arter och de lever där både vattentemperaturen och eventuell salthalt är bäst för dem. Det behövs en bild för att identifiera den på riktigt och jämföra om den kan tänkas finnas i kallt vatten. Fåglar och växter kan vara mer "internationella" eftersom fåglar kan flyga långa sträckor och dessutom spridit frön åt oss. Det är sådant som förklarar varför vi har praktiskt samma ogräs här som överallt annars. Sjökor migrerar, men det verkar som om de har sina speciella favoritställen där vattnet alltid är varmt. Det kan till och med vara vid vattenutsläppet från ett kraftverk. De är inte lättstörda, har jag förstått.

För att berätta litet mer om den västindiska sjökossan, kan jag tala om att den häckar här bara några vintermånader om året. Det är tragiskt att veta att de är så hotade av oss människor och att det är så svårt att göra något åt när okunniga människor är i farten. Jag såg en kossa som hade stora vita ärr på ryggen (se bilden), förmodligen skadad av en båtpropeller eller vattenscoter. De hinner inte undan "fritidssjöfolket", som struntar i hastighetsbegränsningar och samtidigt inte ser sig för ordentligt. Tragiska olyckor händer.

Appropå olyckor; I år har vintern här varit kallare än normalt. Jag undrar verkligen hur det gått med djuren i vattnet där vid källorna. Även om källvattnet håller en stadig temperatur, så logiskt sett måste så ovanligt många frostnätter ha kylt ner vattnet i floden rejält nu i januari. Det är ju där Manateerna äter. Kanske de hinner få i sig lagom med mat och så snabbt en Manatee nu tar sig fram efter målet kan vara tillbaka inne i det varmare källvattnet. Man får ett lustigt intryck när man iaktar dem tillsammans i källan. Det ser ut som om de har "gruppsex". Jag undrar om det inte var för att sjökokalvar var närvarande när mamma blev uppvaktad? När vi tog våra promenader såg jag ingen park-ranger jag kunde fråga. Däremot fanns det fnissande turister som verkade fundera över samma detalj.

Att ha sett de här stora sjödjuren väcker onekligen ens intresse att få veta mer om dem. En sak som förvånade mig lite är hur kort ögonblicket är för att komma upp och andas. Gång på gång försökte jag fånga ett sådant med kameran, men hann aldrig med.

Medan vi var här såg vi också en Manatee som hade något som påminnde om en spretig träleksak fastsatt på ryggen. Blev lite orolig över att det kunde vara något som skadade den, men jag föreställer mig att det var en typ av antenn eller ett mätinstument. Man bedriver nämligen både forskning och manateevård här. Nästa morgon, innan vi skulle åka hem, hörde jag en helikopter flyga i cirklar över lagunen, jag anar att jag hade rätt i min förmodan om forskning. I samband med den extrema väderleken kunde det vara en god idé att lära sig mer om de härliga sjödjuren. Mina egna gissningar förståss, men läsa fakta och titta på fina bilder kan du göra hos den här sajten publicerad av en organisation för bevarandet av manateer.

copyright © 2009-2010 m.hedlund