Idag är det 36 år sedan vi tog vårt pick och pack och emigrerade från Värmland till Montreal. Maken hade blivit erbjuden ett jobb som servicechef på marinsidan på ett av Axel Johnsons bolag. Vi flög jumbojet med KLM. Bara det var en fantastisk upplevelse. Och så mycket har hänt sedan dess.
(En liten parentes för att du skall förstå hur länge sedan det var:
På Amsterdams flygplats köpte maken sig en digital räknare. Ett under av teknik att bära med sig i kavajfickan. Ja efter räknestickan var den faktiskt det. Att kunna dra rötter så snabbt och enkelt och inte bara räkna plus, minus, division och multiplikation. Helt otroligt, tyckte alla som såg den. Tror det var Texas Instrument som kommit ut med det underverket. Hade något talat om för oss vad vi skulle kunnat ha köpt idag hade vi inte trott på det.)
Det fina intrycket vi fått av Kanada innan vi for förstärktes av det vänliga mottagandet vi fick på imigrationen på Dorval flygplats. Klockan inte var mycket mer än sena eftermiddagen, men vi var glada och spralliga att vara framme för att starta ett nytt spännande liv. Den vänlige joviale fransk-kanadensaren var stolt att han kunde säga "tack så mycket" på minst 20 av världens språk och tyckte tydligen att det var roligt att välkomna oss. Vi var egentligen trötta och hade varit lite oroliga att inte alla papper var i sin ordning. Nu gällde det bara att komma till hotellet där vi blivit inbokade. Till vår glädje och lättnad blev vi mötta och togs från dörr till dörr. Det var Bertil från kontoret som ställt upp. Vi fick en bra start och hoppade glatt isäng, men egentligen lite för tidigt.
Vi hade fått ett rum närmast hissen på hotellet. Det kan vara praktiskt, men något väckte mig och det gick inte att somna om. Jag hörde människor som tydligen kom tillbaka från att ha haft trevligt på någon bar. Tittade på TV där man efter en stund spelade en nationalsång, den amerikanska, så det var tydligen en amerikansk kanal. Det var ju bra att det skulle finnas så många fler att välja mellan. Det var vi ju inte vana vid, vi som lämnat två kanaler bakom oss. Försökte hitta något annat som inte var på franska, men den ena kanalen eftere den andra tackade för sig och jag fick försöka somna om. Maken sov som en stock. Kanske jag somnade någon timma till för rätt som det var kände jag klarvaket att det var morgon. Hoppade ur sängen och in i duschen. Tittade ut genom fönstret. Det var ovanligt tyst för att vara i en storstad som Montreal. Snön dämpar nog, tänkte jag, men så synd att det regnar.
Det känndes att det var dags för frukost. Jag väckte maken. Han skulle till kontoret på förmiddagen. Vi klädde på oss och tog hissen ner till lobbyn. Det var tyst där också men vi gick fram och frågade portiern bakom disken var vi kunde få frukost. Portiern tittade förvånat på oss. Då såg jag klockan på väggen. Den visade 3 och det var tidig morgon, vår klocka visade 9. Det var bara att knalla tillbaka till rummet, klä av sig och försöka sova någon timma till. Tidskillnaden var 6 timmar och maken hade ställt om sin klocka två gånger.
På den tiden hade vi till att börja med ett kontrakt med företaget att bo i Kanada i 4 år, men blev kvar i 20 år då makens arbete förde oss ner från St. Lawrens Seaways till subtropiska Florida där kryssbåtar lägger till i hamnar utmed kusten.
Postat i: Resor Permalink Kommentarer [64]
Precis som de två åren tidigare packade vi husbilen med julmat och körde ut i Floridas natur för att fira jul och nyår. Under det här årets julsemester gick det inte att få någon plats på någon campingplats vid havet. Istället lyckades vi pricka in 11 nätter på en camping i en statspark öster om västkuststäderna Venice och Sarasota. Det var tredje gången vi besökte den här parken och visste att den är trevlig med flera promenad- och cykelvägar med olika längd. Självklart finns det kanoter eller kajaker att hyra. Det verkar det alltid göra där det finns ett vattendrag.
Eftersom jag bloggat från Oscar Scherer State Park tidigare (se blogginlägg den 20 och 22 dec 2008) har jag inte så mycket nytt att berätta vad naturen i parken anbelangar. Vi till och med stod på en plats vi stått vid ett annat tillfälle. Den var väldigt bra i år också.
En glad överraskning var upptäckten att på en ekstam mitt framför oss hade två stora hackspettar för sig något som såg ut som en parningslek. Det var roligt att få se hur fåglarnas dansturer gick runt den stora ekens stam. Jag och kameran hade förståss lite svårt att hänga med i ruljansen, en träff jag fick visade bara stammen, men jag är tacksam för att fåglarna över huvud taget "fastnade på plåten". I övrigt var det rätt ont om vilda djur och fågelkvitter på själva campingplatsen, men vi såg ekorrar (till katternas förtjusning) och en och annan flitig armadillo. Det var ovanligt kallt och vi undrade hur det gått för sköldpaddor som i olika arter förekommer väldigt rikligt här.
Vi gjorde ett par utflykter med bilen. Min "nya" bil behövde ett och annat som behöver bytas ut, så maken hade letat upp ett ställe i Clearwater som annonserade att de hade ett par skrotade Zuzuki Side Kick på lager. Yippiiee! fast så bra det var att tack vare internet inte behöva åka förgäves. Nu var förståss de här bilarna redan rättså plundrade, men några grejor hittades i alla fall och maken var nöjd och glad att jag, assistenten, hade följt med.
En annan utflykt vi gjorde var till ett par naturreservat i närheten och väster om staden Bradenton, som ligger norr om Sarasota. Parkerna var också en glad överraskning. Den första, som heter De Soto National Memorial Park efter conquistadoren som ledde armadan som ankrat på redden, hade en intressant men rätt otäck historia att berätta från spanjorernas intåg från Mexikanska Gulfen på 1500-talet. En trevlig promenadstig hade skyltar med text och figurer av indianer och soldater i buskarna som både berättade för oss vad som pågått och gav känslan av att vara med i historia.
Nästa naturreservat, som heter Robinson Preserve, hade också utomordentliga promenadstigar och ett trevligt utkikstorn. Vi var lite förvånade att vi missat det här reservatet vid tidigare campingtrippar, men det är ju alltid roligt att upptäcka något nytt.
Vädret var inte klart, men trots det kunde vi se bron "Sunshine Skyway" som går över Tampa Bay till St. Petersburg som skönjdes i horisonten. I vattnet nedanför fiskade ett par pelikaner. De hade det serverat. Fiskarna praktiskt taget hoppade in i näbben på dem och högt över "prärien" seglade fiskljusar på jakt efter byte. Det var lågvatten och pyttesmå krabbor hade ett väldigt sjå med ett intensivt rantande ut och in i sina hål där vattnet försvunnit. Vi fortsatte vår promenad. Vid gångbroar (boardwalks) över vatten fick vi se ett par Ahingas (Snakebird eller ormfågel) som satt på grenar och vilade sig medan de torkade. På en annan gren satt en häger och sov. Vi fick korta ner promenaden. Tråkigt nog hade jag fått skoskav av mina hajkingboots och den här dagen hade jag bara ett par slitna sandaler på mig och det gjorde att vi inte kunde gå hela spåret som fortsatte i en runda på totalt 5 kilometer, utmed havet och tillbaka till parkeringsplatsen. Next time!
Utflykten kändes som en bra avslutning på semestern, som varit i det kyligaste laget för södra Florida, men en riktigt fin start på det nya året. Jag vill också passa på att önska Dig ett riktigt bra år.
Postat i: Florida Permalink Kommentarer [34]