Tisdag den 29 december 2009
Så var det dags att bryta upp och ge sig ut på vägen igen. Parken verkade ha gott om lediga platser så vi försökte få ytterligare dagar på Anastasia, men det var omöjligt att få samma som den vi hade. Vi gjorde istället ett annat par som också stod i kö för en natt till lyckliga istället. Att packa och kasta loss kändes lite väl krångligt när det bara gällde en enda natt. Då var det faktiskt bättre att åka tillbaka till Gamble Rodgers-parken. Egentligen skulle jag inte haft något emot att åka hem. Väderleksrapporten hade lovat både kallare och en hel del regn i slutet på veckan. Det bådade inte gott för utomhusvistelsen man vill ha när man campar. Den här resan satt vi inomhus mer än vanligt
Onsdag den 30 december 2009
Att stå på Gamble Rodgers var inte lika lyckat som förra gången. Vi hade inte kunnat boka en plats i den främre raden mot havet. Nu stirrade vi in i baken på och en gigantisk husbil. Lite beroende på hur andra husbilar parkerar kan man få lite utsikt ändå, men inte nu. Har man riktig tur är det en äkta campare, sådan med tält. Man kan inte veta i förväg hur det kommer att bli och den här gången drog vi en nitlott. Vi fick vara nöjda ändå. Det blev, trots att man spått dåligt väder, några dagar med skönt väder. Dessutom var vi glada att ha fått tillfälle att komma till Anastasiaparken och att kunna turista några timmar i St. Augustine, som vi missade förra året då min bilmotor slutat att fungera.
Torsdag den 31 december Nyårsafton 2009
Det här nyåret firades in under en mycket stillsam nyårsafton. Vi tittade på Michael Mores "dokumentär" Sicko, som handlade om USAs sjuk- och försäkringsvård. En film med mycket ironi och annat att fundera över. Efteråt kalasade vi på den traditionella hummern, som maken köpt färdiglagad tidigare på dagen. När festmåltiden var avklarad började vi vänta in det nya året för att skåla för det. Väntan bestod i att maken tog en tupplur och att jag spelade spel på datorn. Nyårslöfte? Nej, jag avger aldrig några nyårslöften. Jag röker inte sedan 25 år tillbaka, men jag skulle förståss kunna lova att tappa ett par kilo. Jag anar att det kommer att bli ett psykiskt mycket jobbigt år och att jag kommer att röra mig betydligt mer än vanligt. Vi får se vad som händer, men utan löften. Istället kan vi behöva lite tur.
Forts.
Postat i: Florida Permalink