Soffliggare del 4, en fortsättning. Detta med nya soffor blev ett segslitet ämne.
Dagen jag blev glad blev ju trots allt inte varaktig. Maken blev sur över att man inte ville ge oss rabatt när vi ville betala kontant istället för att vänta ett år med genom ett räntefritt konto. Ett numera väldigt populärt sätt att finansiera köp. Baktanken när det gäller ekonomisk vinning i det systemet, har jag funderat över. Det verkar som om alla kan tjäna på affären bara man inte glömmer att betala när året är ute. Då blir det en mycket hög ränta på kanske 22%, som räknas från dagen köpet gjordes. Livsfarligt! Jag blev förståss snopen över att köpet gick i stöpet. Nu har det gått ytterligare några månader. Ingen större fara. Den gamla slita, men en gång fina soffgruppen har fungerat nu lika bra som tidigare även om den är fördärvad av kattklor, solblekning och lotion.
Förra veckan kom en reklamflyer och jag fick ögonen på en ny soffgrupp men från en annan affär. Den såg ju trevlig ut, tyckte vi. En stil åt "engelsk-clubhållet" men med inte fullt så höga armstöd. En stil jag alltid varit så förtjust i. I söndags bestämde vi att vi skulle åka dit och ta en titt- och provsitta den. Det blev inget köp. Den kändes för hög. Jag gillar inte att dingla med fötterna och att försöka ta mig upp ur en soffa medelst hasning. I samma shoppingcentrum finns ytterligare två möbelvaruhus. Vi beslöt att titta in i dem också innan vi fortsatte till den ursprungliga affären för att beställa sofforna vi bestämt oss för tidigare. Man kan aldrig veta och så här i realisationstider vore det synd att missa något.
forts.
Postat i: Diverse Permalink Kommentarer [4]
Soffhöjd är svårt; jag gillar inte heller när de är höga som barstolar, men det är inte så skönt heller om de är för låga.
Min farfar brukade ha den egenheten att när han var ute och gick mätte han måtten på olika trappor han gick i, och graderade dem i någon subjektiv skala efter hur bekväma de var att gå i. Man kanske skall göra något liknande när man får tillfälle att känna en skön soffa.
Skrivet av Peter Harold den 05 februari, 2010 kl. 13:34 #
Hej Ginger!
Nej det är varken bra att sofforna är för låga och inte för höga heller.Åtminstone inte för min
del,Våran soffa är på tok för låg här,den köpte jag för att min son skulle ha något att ligga i
istället för golvet.
Hoppas det går bra med ett köp jag ser fram mot nästa inlägg.
Jag önskar dej en ntrevlig Fredag.
Kramar.
Skrivet av Agath den 05 februari, 2010 kl. 14:27 #
Peter: Jag kan tänka mig att de blir nedsuttna efter ett tag. Frågan är bara hur lång tid in i
framtiden det rör sig om. Långa människor kan
förståss tycka att det är jättefint att slippa
ha knäna direkt under hakan.
Jag förstår din far-far ... Jag har gått i
trappor som både haft för höga och för korta
trappsteg. Livsfarligt när man går nedför.
Idag är det rätt ovanligt, men i
gamla Europa... :) . På den tiden kunde man
ligga till bords på golvet ... No problems!
Skrivet av MissiZippi den 05 februari, 2010 kl. 17:24 #
Hej Agath! Det värsta är egentligen en soffa
som har för mjuka kuddar. Man sjunker ner så
att bara näsan sticker upp. Goda vänner till oss
hade en sådan soffa. Efter en erfarenhet
slogs alla om att få sitta i en av fotöljerna.
Jag hamnade alltid i mitten på soffan.
Det var komiskt nu när jag tänker på det.
Kaffebordet var också lågt. Det var jobbigt
att sträcka sig fram. Man fick definitivt inte
ha något krångel med magen. Mycket att tänka på
i sällskapssammanhang.
Det var på den gamla goda tiden. :)
*kram*
Skrivet av MissiZippi den 05 februari, 2010 kl. 17:33 #