
Ibland hör man på tv eller läser i tidningar hur de beskriver en persons utseende och då drar de alltid upp detta med särskilda kännetecken och förvånansvärt många har inga särskilda kännetecken eller så har de på sin höjd ett ärr efter en blindtarmsinflammation. Jag blir alltid lika fascinerad när jag hör sånt, lever en del hela sitt liv med en komplett skyddsdress på sej eller hur lyckas de annars gå igenom livet utan att dra på sej ett enda ärr? Eller är sanningen så grym att det är jag som är ovanligt klantig och det är därför som jag har så många särskilda kännetecken?
Jag har funderat en del på detta och nu ska vi se vilka kännetecken jag går och drar med, det första lyckades jag faktiskt få innan jag ens var född. Min storebror dog i samband med födseln och på grund av det så ville läkaren att min mamma skulle göra ett fostervattensprov när hon väntade mej, nu var det bara det att läkaren lyckades träffa mej med nålen. Som ett evigt minne av det här provet så går jag nu runt med en liten grop på vänster axel, men det är inte alla som har ett minnesmärke efter ett fostervattensprov så jag ska väl inte klaga. ;)
Nästföljande två kännetecken har jag frivilligt placerat på min kropp och det är två tatueringar så det kan inte min klantighet beskyllas för. Men sedan har vi alla ärr som jag har, en hockeyspelare i NHL har troligtvis en mindre samling än vad jag har. Sammanlagt har jag ungefär femton ärr som pryder min kropp och de är minnesmärken efter en blindtarmsoperation, en operation för inflammerad galla, en liten brännskada, en cykelvurpa och diverse hundbett. En fotbollsspelare får ju utstå en del sparkar eller träffar med bollen, en hundinstruktör får förr eller senare smaka på en hunds tänder.
Men det är ju skrämmande egentligen att en del klarar av bedriften att gå genom livet utan att skaffa sej ett enda ärr och jag är inte ens trettio år än och mina särskilda kännetecken kan sammanfattas till en grop i axeln, två tatueringar och c:a femton ärr....hur ska detta sluta?!







Skrivet av Christine den 14 mars, 2008 kl. 07:55 #
Skrivet av Petra den 14 mars, 2008 kl. 09:28 #
Skrivet av enioreh den 14 mars, 2008 kl. 10:47 #