Katarinas blogg

Detta inlägg kommer att handla om mina hundar ännu en gång så nu är ni som inte gillar hundar varnade. Vi har tillbringat helgen på Åland. Ingen nöjesresa utan på hundutställning. Suveränt med en Finlandsutställning på "resvänligt" avstånd! När Fredrik och jag började prata om att anmäla var det i första hand Yo-Yo som skulle dit och "ta" cert. Princess skulle få följa med i hopp om att hon skulle vara ensam tik. det hoppet växte sig allt starkare allt eftersom färgen bleknade i unghundsperiorden. Troll blev anmäld hon också eftersom "vi ändå skulle dit" och hon borde ha en bra chans i bästa tikklass och så utgjorde hon ju inte något hot mot Princess om certet. När PM kom såg jag till min fasa att en tik till var anmäld mellan Troll och Princess...nu var frågan; var det ännu flera tikar efter mina eller hanar framför Yo-Yo. Många hjärnceller slets ut i detta fruktlösa grubblande. Dagen före avfärd fick vi reda på namnet på en hane och en tik till från Sverige som var anmälda. Det var en championtik med många vinnartitlar och Princess certchans fick vingar. Men Trolls chans på bästa tik borde stå kvar. Vi träffade Fredrik i Grisslehamn och gick på båten med hundarna. Reijo fick "äran" att köra på "pökmobilen" som dom kallar den på vårt jobb. Hundarna fann sig väl till rätta och sov sött resan över, ja inte Yo-Yo då som var kär som en klockarkatt och överlycklig att få träffa frun igen. Vi låg i en stugby på Söderö, ett perfekt ställe om man har hund. På kvällen åt vi en svindyr middag i Mariehamn......ändå var det det billiga alternativet...Vi hade kommit över en katalog från utställningen och ägnade resten av kvällen åt att dricka vin och slita vårat hår i förtvivlan över de anmälda hundarnas meritlistor. På utställningsdagen for vi till Eckeröhallen och gjorde i ordning hundarna. Först ut var Yo-Yo som tog sig vidare till bästa hanklass. Där blev han slagen av en storvinnande finsk hane, suck. Döm om vår förvåning när denne hane inte fick ta emot certet och det gick vidare till Yo-Yo som blev FINSK och NORDISK utställningschampion i och med detta. Princess tog sig också mot alla odds vidare till bästa tik klass, likadant Troll. Fredrik fick ta över Princess och så började springandet varv på varv. Princess fick sedan springa själv fram och tillbaka mot den andra svenska championtiken. Så var det klart; PRINCESS VANN! I förvånat, chockskadet lyckorus såg jag hur domaren gav henne både CERT och CACIB. WOW!! Mitt i lyckan kunda jag inte låta bli att tycka synd om ägaren till den andra tiken. Jag har ju själv stått där med en färdig champion och få se mig slagen av en yngre förmåga och det är ju rätt surt...Nu hände det ju även idag, för Troll (som skulle vinna) blev bara trea men jag hade ju som sagt fått "plåster på såren" för detta. Vi for fort som blixten till terminalen och försökte boka om men det var tvärnej. Vi fick ställa oss i väntekön. Där hade vi nr 3. När båten kom in gick vi och tullade in våra hundar och gjorde oss klara ut i fall att vi skulle komma med. De vinkade in tre bilar från väntekön och vi stack som gaseller in på båten med hundarna. Väntan på Reijo blev låååång och när de började starta upp båten blev vi oroliga. I just den sekunden började de efterlysa mig. De fick öppna dörrarna och släppa ut oss just som relingen skulle dras in för våran bil hade ändå inte kommit med. Vi mötte en Reijo i upplösningstillstånd. Han hade blivit stoppad precis när han skulle köra på med beskedet att det var fullt. "Men det går inte svarade han, mina passagerare är ju på båten" "Är de på båten!?!? Där får dom ju inte vara!!!!" "Men det är dom! Nu får ni ta av dom!" De började sökandet effer oss och som sagt fann de oss till slut. Vi hamnade ännu en gång i väntekö men denna gång stod vi först. När nästa båt kom in och de började att dela ut kölappar kom det en ur personalen och sa att "passagerarna sitter kvar i bilen!". När vi körde fram och lämnade biljetterna sa tjejen i luckan "passagerarna sitter kvar i bilen och när vi kom i kön till båten fick vi upplysningen att "passagerarna sitter kvar i bilen" De var livrädda att tappa bort oss igen;-)) Vi skojade om att vi skulle börja kliva ur bilen för att se vad de gjorde men vi lät bli. Hur som helst kom vi med den färjan och kunde inhandla rusdrycker till bra pris. Resten av resan gick bra och vi skiljdes från Fredrik i Grisslehamn och åkte vidare mot Dalarna. En tacksam tanke till min man som alltid följer med och är chaufför (90%) av alla mil vi åker och som bär och drar burar, tält, stolar och dyl, packar och sliter och tar foton när han hinner. VÄRD SIN VIKT I GULD!!!!