Ta vägen
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
5 januari
kl. 17:40
Jag gnäller vidare.
Det är min blogg.
Och jag mår inte bra.
Jag håller ihop när Plutten är vaken/hemma.
Men det är svårt.
Jag bara gråter när jag blir själv.
Allt känns jävligt mörkt.
Just nu ser jag ingen ljusning.
En riktig depression med andra ord.
Bara att vänta tills den är över.
För den här gången.
Hur kunde det bli så här?
Hur kunde jag driva mig själv till detta?
Jag gick in i väggen och blev bipolär på köpet.
Ibland känner jag sådan skuld att jag tycker att det är vad jag förtjänar.
Jag är med andra ord inte bra för någon just nu.
Jag vill helst bara gömma mig.
Ligga i fosterställning och gråta.
Men det kan jag inte.
Jag måste försöka ta mig igenom det här också.
Min dotter behöver mig. En mamma. En som inte bara gråter.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [2]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/golvad/entry/ta_v%C3%A4gen
Skriv en kommentar:
Svart är svart och vitt är vitt.
Eller hur skulled et vara om det var omkastat.
Vad gör du när du inte gör något ?
Provat att skriva memoarer ?
I vart fall så hoppas jag du kommer igång
igen för egen maskin och skiter i mörkret.
Let the god times role.
Kram/Gusten.
Skrivet av 90.230.26.80 den 11 januari, 2010 kl. 00:06 #
Hej Gusten!
Vad kul att höra av dig. Alltid positivt!
Du har så rätt. Livet går vidare och man får hitta vägar att göra det bästa av det! Jag ska bara ta mig upp för att orka det... Men det kommer. Kan inte vara så här för alltid heller!!! Som sagt, kul att höra av dig! Kramar!
Skrivet av Golvad den 11 januari, 2010 kl. 08:19 #