gostasings blogg

Nu har ännu en gröngöling kvittrat i buskarna!
Som vanligt kommer sången från en så kallad förståsigpåare som påstår att elkänslighet inte existerar.
Just det här exemplaret heter Mats Reimer och är regionläkare i Västra Götalandsregionen.
Han har nyligen gått ut i massmedia och kritiserar regionens satsning på ett elsanerat vårdrum i Falköping.

Gemensamt för dessa kvittrare, som regelbundet genom åren gjort sin stämma hörd i massmedia, är att de själva inte brytt sig om att ta del av de många studier som påvisar samband mellan elektromagnetiska fält av olika slag, och biologisk påverkan.
Jag tillägnar här nedan Mats Reimer och övriga, som raljerar med sin okunnighet inom området, min egen fallbeskrivning.
Anm.: Inlägget är en mix av texter från min arbetsskadeanmälan till försäkringskassan blandad med några bilder och kommentarer. Det är framförallt en kul tillbakablick på hur roligt jag hade på televerket, men också hur jobbet blev komplicerat när min elkänslighet tog fart.


Länghem 1990.03.16

Till Försäkringskassan, Box 4, Tranemo

Med anledning av den – enligt min mening – alltför kortfattade arbetsskadeanmälan som inlämnats, lämnar jag här en kompletterande bakgrund. Den upptar en bättre bild av de faktiska omständigheter som skett under en följd av år med början på 80-talet.

När datorerna nu gör sitt veritabla segertåg in i vårt samhälle, har det varit för mig verkligt kul att under många år fått vara med från början..

I början på 80-talet inköpte vi en liten bordsdator av märket ABC-80 till vårt kontor. Den blev snabbt oumbärlig. Jag tyckte det var omåttligt roligt att lära mig programmeringsspråket BASIC och konstruera egna program.
Självklart var jag inte ensam om denna entusiasm. Mina arbetskamrater hade också upptäckt att datorn är ett utmärkt hjälpmedel, speciellt i vår bransch som är synnerligen tekniskt inriktad. Vi tog fram program för nuvärdesberäkningar, dämpningsberäkningar, regressionsanalyser, prognoser m.m. Vårt framtagna programpaket resulterade i att arbetsgivaren betalade oss 80.000 kr som förslagsärende.



Bild: Vår första bordsdator ABC-80. Från allra första början levererade ABC-klubben program på bandkassetter, spelaren syns på bilden t.h. Senare kom stationen för 5 tums disketter, till vänster på bilden.


Att verksamheten som jag här kort målat upp skulle bli inledningen till min anamnes (sjukdomsbild) hade jag aldrig kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.

Fortfarande totalt helt ovetande om att bildskärmar kan vara en utlösande faktor till svåra skador, fortsatte vi vår spännande utforskning av datorns möjligheter. Mellan varven kopplade vi av med att köra slalom mellan portarna på skärmen i ett program på vår ABC-80, ”Slalom”. Detta var nämligen på Ingemar Stenmarks storhetstid, och skratten skallade mellan våningarna på kontoret när någon kompis körde ur banan på skärmen och diskades. Folk på andra avdelningar undrade vad som stod på.



Bild: Sverige stod stilla när Ingemar Stenmark åkte. Här ser mina kollegor på ett verkligt åk i TV.


Men leken hade en underton. Vi lärde oss snart att på olika sätt verkligen på djupet lära känna datorn. På kurser lärde vi oss hur en dator fungerar även rent tekniskt. Själv tog jag till och med korrespondenskurser vid sidan om företagets ordinarie och ambitiösa, breda utbildningsverksamhet.

Året var 1984. Tiden var mogen för att på vår projekteringsavdelning mer systematiskt införa datorstöd. Jag blev införandeansvarig för ett datoriserat projektstyrningssystem. Via en multiplexor anslöt vi några terminaler på en extern ledning till en centraldator som låg i Sundsvall.
Under en fjortondagarsperiod matade jag in alla våra projekt, ca 500 st, in i registret. Det var under denna tid de första symptomen uppträdde.



Bild: Ericssons Alfaskåp var en standardterminal på kontoret.


När stickningarna, klådan och hettan uppträdde runt ögonen, tinningarna, kindknotorna och pannan, satte jag först inte symptomen i samband med skärmen. Men snart började ett mönster urskilja sig. När jag satt långa pass vid terminalen började symptomen uppträda.

Jag gjorde snart en märklig upptäckt: Det var ENDAST vid terminalerna på mitt arbete som symptomen uppträdde. Till saken hör att jag hade en ABC-80 hemma privat. Vid den kunde jag sitta obegränsad tid utan att jag hade några som helst obehag. Detta är för mig ett avgörande bevis: Jag kunde alltså från min ABC-80 hemma via modem sitta och köra företagets dator med programmering o. dyl. utan minsta obehag. Men så fort jag arbetade långa pass på arbetsplatsen med samma arbetsuppgifter fick jag symptom. Det är även mycket viktigt att klargöra att det vid denna tid endast var framför terminalerna jag fick symptom, ej på andra platser i kontorsbyggnaden.
Dessa fakta kan jag gå i ed på inför domstol, om ni så vill.

Kännedom om mitt livliga intresse började nu sprida sig. Jag anlitades av andra för att göra program. Jag kunde till och med glömma bort att åka hem på kvällen.
Den härliga känslan av att kunna lösa programmeringsproblem fanns jämt, den såg inte skillnad på arbete och fritid. Likaväl som att jag kunde sitta en lördagskväll hemma framför TV:n i full färd med att programmera för jobbet, kunde jag även sitta på jobbet och finputsa glosprogram till barnen på kafferasterna.
Det var en rolig tid!

Så snart jag var hundraprocentigt säker på att min kropp reagerade negativt på arbetsplatsens terminaler, gjorde jag en skriftlig anmälan till vår skyddsingenjör med kravet att terminalerna på sikt måste bytas ut. Jag började inse att de tekniskt kanske var bra, men de var inte färdigutvecklade att passa för människan. Terminaler .med katodstrålerör är egentligen vanliga TV-apparater ombyggda med högre upplösning (röret drivs med högre spänning än en vanlig TV). En vanlig TV är ju avsedd att betraktas från flera meters håll, och INTE på några decimeters avstånd. Elektromagnetiska fältstyrkor avtar med kubiken på avståndet, det är därför man normalt ej skadas vid "vanligt" TV -tittande. (Detta mer sagt som en parentes).

Men jag var fortfarande totalt ovetande om att svår elöverkänslighet kunde uppträda.

Vi installerade raster på min skärm. Därmed kunde jag förlänga arbetspassen innan symptomen uppträdde. Jag funderade på om ventilationen kunde vara en faktor, jag provade mig fram på olika sätt.
Vid ett tillfälle hade jag utbildning för några kamrater i systemet, och SAMTLIGA fick tillfällig klåda och stickningar i ansiktet. Vi hade vid dessa tillfällen stängt dörrarna och det var varmt och torrt i lokalen (28 % relativ fuktighet) som saknade fönster och innehåller många olika kontorsmaskiner förutom terminalutrustningen.

I tre år, 5 dagar i veckan, fick jag symptom på mitt arbete. SYMPTOMEN FÖRSVANN HELT KVÄLLAR OCH HELGER.

Vår lokala fackordförande sade vid upprepade tillfällen till mig:
- Du ska inte sitta på det där sättet, Gösta.
Men hon talade aldrig om för mig varför hon sade så.
Flera år senare fick jag veta att debatten om misstänkta skador redan vid dessa tidiga tillfällen var igång i TCO-tidningen.
Men jag visste som sagt ingenting om detta.
Jag påpekar detta särskilt därför att det ibland förs fram att ”oro för bildskärmskador” ger klåda och stickningar i ansiktet!

I tre långa år omfattande en tidsperiod på över ettusen dagar, hade jag symptom framför olika skärmar vid olika arbetsplatser på mitt arbete. Samtliga skärmar jag kom i kontakt med var av fabrikat Ericson Alfaskåp.

Jag är av den fulla övertygelsen att detta fenomen som jag fått uppleva inte kan vara av typen slump eller inbillning. Det kan inte finnas några som helst grunder för att dra sådana slutsatser.

Hösten 1987 anslöts vi till kontorets nya lokaldator med en terminal för varje skrivbord. Systemet innehåller en mängd faciliteter som exempelvis elektronisk brevlåda mm.

Datorstöd hade nu blivit en väl inarbetad hjälp på vår avdelning. En separat dataavdelning med externt rekryterade bildades på kontoret. Vår nya skärm som ersatte Alfaskåp heter Facit Twist ("lågstrålande"; senare kom man fram till att de elektriska växelfälten inte är åtgärdade på de flesta "lågstrålande" skärmar).



Bild: Facit Twist var en suverän terminal. Skärmen kunde vridas från vertikalt till horisontellt för att skriva i stående eller liggande A4-format. Dessutom var tangentbordet programmerbart så man kunde lägga in egna konstruerade makrokommandon under funktionsknapparna.


1 samband med terminalbytet blev jag snabbt sämre. På några månader blev jag så dålig att jag med svårighet kunde jobba en timme vid terminalen. Jag kunde stå 10-15 min på toaletten och badda mitt ansikte med kallt vatten för att lindra den olidliga hetta som brann i ansiktet.

Ungefär vid samma tid i Stockholm (jag ger här exempel på ett av många andra skadefall i Sverige): En kvinna i Stockholm som arbetade vid ritkontorets nya IGS (intergrafiska system) hade sådana svåra symptom i sitt arbete att hon tillverkade en aluminiummask. I den lade hon fuktiga trasor för att lindra smärtorna.
Vid denna tidpunkt var vi var för sig ovetande om att även andra människor i Sverige gjorde likadana bistra erfarenheter.

Jämför min beskrivning med en forskares tvärsäkra uttalande på en presskonferens om bildskärmskador:
- Visst känner vi alla av att det kliar i ansiktet om vi verkligen känner efter.
Min egen kommentar blir:
"Har man skadats behöver man inte känna efter. Hettan är stundtals olidlig".

Detta är alltså bakgrunden till min arbetsskadeanmälan.
1 januari 1988 tvingades jag flytta hem med mitt arbete. Jag kunde inte längre över huvud taget vistas i kontorsmiljön.
Jag arbetar numera med projektering av kabel-TV nät, givetvis så gott som elfritt runt omkring mig.

Jag begär att ni som ska bedöma och avgöra min/arbetsgivarens arbetsskadeanmälan även ser bifogad videokassett ”Medix”, som är TV:s medicinska journal.
Programmets längd är 28 min och är mycket sevärt. Det tar upp flera av de sociala svårigheter som en elöverkänslig får brottas med, men som jag mycket kortfattat tagit upp i denna inlaga. 1 programmet redogör Lena Eriksson (vice ordf. i föreningen för El & bildskärmskadade) även för de riktlinjer som gäller för FK:s agerande när det gäller att bedöma arbetsskador. Jag uppmanar er att särskilt lägga märke till dessa och beakta dem.

Citat:

"I lagen om arbetsskadeförsäkring står att om det inte finns något som väsentligt talar emot ett samband mellan en faktor i arbetsmiljön och den skada som man har, ska man döma som att det har ett samband.
Lagen har utformats på detta sätt därför att det är meningen att försäkringen ska ta smällen och inte den enskilde".
Det är just detta som ni nu ska ta ställning till just i mitt fall. Jag har ovan tecknat en komplett bakgrund för att underlätta för er att ta beslut.
Att min beskrivning stämmer med sanningen kan mina kollegor, arbetsledning, övriga arbetskamrater, vänner och bekanta samt jag själv intyga.


Gösta Singstrand


Bilageförteckning:
Bildskärmskador, information från föreningen för El & Bildskärmskadade
Medix, TV1:s medicinska journal som behandlar elöverkänslighet (videokassett)< Referenser:
Docent Yngve Hamnerius, Chalmers Tekn. Högskola tel 031-72 19 05
Docent Olle Johansson, Karolinska Institutet tel 08-728 70 58


Ja, nu kan man undra: Vad blev försäkringskassans beslut? Jo det här:
"Den försäkrade bedöms inte ha varit utsatt för sådan skadlig inverkan i sitt arbete som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring. Arbetet bedöms ej kunna orsaka de besvär som den försäkrade lider av."
Efter min överklagan till länsrätten gjorde den samma bedömning och avslog mitt yrkande om arbetsskadeersättning.
Både försäkringskassan och länsrätten dömde alltså direkt i strid mot lagen om arbetsskadeförsäkring som jag relaterade ovan.


Detta inlägg ingår i seriena Televerket-Telia och Elkänslighet, se länkar ovan till vänster.

Vid frukostbordet igår morse:

Jag: Har du tänkt på Inger att den 1 maj är det tjugo år sedan vi flyttade ihop?
Inger: Nä.
Jag: Jo, vad tycker du, borde vi inte fira det på något sätt?
Inger: Jag tror jag ska ta en alvedon.

Apropå fira: ADSL är inkopplad! Nu hinner jag inte städa och koka kaffe medan jag väntar på att nåt ska hända efter jag tryckt Enter!




Bild: Grattis Bragnumbor!

Gårdagens ADSL-teknik har nu äntligen landat i byn!
Dagens teknik och ny teknik är VDSL och "äkta" fiber, dvs fiber som innehåller full kapacitet.
Att en delsträcka i nätet har fiber innebär alltså INTE alltid att det innehåller full kapacitet som kan distribuera TV, data, telefon osv.
Bragnum kommer att anslutas med fiber till sommaren, men det blir inte full fiberkapacitet pga det saknas fiber längre upp i nätet (från Länghem och vidare uppåt)! De som väntar på "fiber" bör nog kolla upp hur det ligger till!
När Bragnum och Länghem får "äkta" fiber, dvs med full kapacitet, står alltså skrivet i stjärnorna. På sådan fiber lär vi få vänta, om jag känner Tranemo kommun rätt....



-------------------------

Har ett nytt världskrig brutit ut?
Nej.


Är det jordbävning?
Nej.


Har en cyklon drabbat Sverige?
Nej.


Har det utbrutit hungersnöd?
Nej.


Vad är det då?
Ett politiskt parti byter ordförande.


Jaha. Så dum jag är. Hade glömt bort att jag bor i Sverige.




Heja Sverige!

Häromveckan skrev jag om att våra myndigheter ser till att se om sitt hus och förse sig själva i första hand när det dyker upp något speciellt. Nu har jag hittat mer att kasta på brasan.
Läs bara:

"Socialstyrelsens ledning amalgamsanerad

En anställd på Socialstyrelsen som vill vara anonym har informerat Amalgamskadefonden om att cheferna hos myndigheten i all hemlighet har genomgått amalgamsanering. Arbetet har pågått sedan förra våren eftersom man har insett att kvicksilvret från amalgam även kan skada intelligenta personer - något man inte trodde var möjligt tidigare.

Förtur till nödvändig vård
Själva saneringskostnaden har landstinget i Stockholm tagit. De sanerade cheferna har genom sina läkare ansökt om sanering enligt högkostnadsskyddet och samtliga har fått detta beviljat utan problem.
Ledningen på Socialstyrelsen har alltid förtur till nödvändig vård som kan förbättra deras tankeförmåga."

Ovanstående är hämtat ur en blogg här på passagen. Du kan läsa hela inlägget här

Blir någon förvånad? Nej, tänkte väl inte det.....



Bild: En Einstein får inte sin amalgamsanering bekostad
för att höja sin intelligens
- om han inte jobbar på socialstyrelsen.....
Där har man kommit på att det fordras
ett visst mått av intelligens för att få jobba på
myndigheten.
Bättre sent än aldrig?
Återstår frågan om de kommer att bli så intelligenta
efter amalgamsaneringen att de inser att de inte ska ha
obehöriga förmåner jämfört andra myndigheter och
övriga medborgare?
Fortsätt sanera, kära myndighet, tills ni inser det!

Jag är så orolig för ett av mina barnbarn.
Pojken som är 14 år besökte häromdagen tillsammans med sin mamma skolläraren för kvartssamtal.
Följande utspelade sig:

Läraren: - Ja, allt ser bra ut. Ingen onormal frånvaro heller.
Grabben: - Men jag var sjuk en dag i höstas. Och så hade jag ont i huvudet i förrgår.
Läraren: - Var du borta i förrgår? Det borde jag ha märkt.
Grabben: - Jo, jag hade så ont i huvudet att jag gick hem.
Mamman: - Gick du hem? Du som har sån lång skolväg.
Grabben: - Jo, men när jag kom hem så tog jag en huvudvärkstablett och då gick huvudvärken över så jag gick tillbaka till skolan igen.

Kära fru Luna! Det här kan inte vara normalt för en 14-åring mitt i puberteten. Jag är SÅ orolig. Vad kan jag göra?

Sign. "Orolig morfar"



(bildkälla)

En kurskompis från telegrafistutbildningen i Kalmar på 60-talet har hört av sig efter att ha hittat min blogg.
Vi har mejlat varandra nu åtskilliga gånger. Hon har lagt ner mycket arbete på att få fram uppgifter om våra övriga klasskamrater via offentliga register.
När kursen - som omfattade ett läsår - startade, var vi 24 personer. Sen dess har under åren 8 avlidit, dvs var tredje!

1 person blev 45 år
1 person blev 55 år
2 personer blev 63 år
1 person blev 64 år
1 person blev 65 år
1 person blev 66 år
1 person blev 70 år.

Vår huvudlärare för kursen, också telegrafist, har också han avlidit. Han blev 66 år
Vad är detta?
Vi känner obehag inför dessa siffror, och har börjat spekulera. Frågor som:
Vad har de dött av?
Är detta normala siffror för sjöfolk?
Är sjöfolk inte rädd om sin hälsa?

Men det finns många faktorer som vi inte vet något om. Vår huvudlärare sa när
utbildningen nästan var färdig, att radiotelegrafist är ett "genomgångsyrke", dvs de flesta av oss skulle sluta efter kortare eller längre tid och syssla med annat. Och det stämmer nog. Dessutom är telegrafisterna till sjöss avskaffade pga ny teknik.
Men siffrorna finns där ändå.

Någon har tydligen skrivit på sin blogg att medellivslängden 1989 för sjöfolk var 54 år!
Visserligen vet vi som seglat ute att livet till sjöss är tufft, men sådana här
siffror verkar helt otroliga. Tanken har ändå slagit oss att vi som seglat kortare eller längre tid, kanske har en benägenhet att utsätta oss för risker eller att vi inte är så noga med vår hälsa?

Vi har inte kommit längre i våra undersökningar.
Vi vet inte om/hur vi ska fortsätta gräva. Finns redan några studier gjorda i det här ämnet? Vad är tex medellivslängden för en radiotelegrafist?
Vi tar gärna mot tips/kommentarer till detta, här eller med ett mejl till gosta@singstrand.nu.

Mvh Gösta och Dagny

PS Medelåldern på oss överlevare är f.n. 67,3 år. DS




Bild: Klassfoto radiotelegrafistutbildning på Kalmar Sjöbefälsskola läsåret 1964/65.

Detta inlägg ingår i serien "Till Sjöss!" Se länk till vänster.

En reporter gav sig ut på stan för att höra hur förberedd allmänheten är i händelse av strömavbrott eller elransonering.
En tillfrågad svarade att frågan inte är aktuell därför familjen bor mitt i stadens centrum.
comments impossible...


Statistiken visar att nu går hundratusen ungdomar sysslolösa. De varken studerar eller har jobb.
Har våra mydigheter inte hört talas om kofösare?


År 2030 skall våra bilar vara helt fossilfria.
Vad ska vi då åka i när vi inte ens får sätta oss i dem?


PS Glöm inte köpa på er Euro-pengar. Valutan kan få ett visst samlarvärde i framtiden. DS

Ibland ramlar man över böcker som är något extra. Rubriken är titeln på en sådan bok.
Jag hade inte tänkt ägna mig åt att tycka om böcker här, men nu blir det så ändå. Istället för att själv berömma den med alla superlativer jag känner, länkar jag till SVD:s recensent här

Under denna rubrik lägger jag in länkar till inlägg som jag skriver/har skrivit i ämnet.

Att se om sitt hus
Cirkelresonerat
Grand finale!
Hört den om prosten och prostinnan?

Gissa vilka myndigheter som var först med att elsanera sina kontorslokaler när man på 1980-talet upptäckte att folk kunde må dåligt av starka elektriska och magnetiska växelfält?
Jo, det var Boverket, Försäkringskassan och Skattemyndigheten.

Gissa vilken myndighet det är som avråder kommuner att bevilja bostadsanpassningsstöd för elkänsliga?
Yes, det är Boverket.

Gissa vilken myndighet det är som avslår ansökningar om arbetsskadeersättning när man farit illa på jobbet på grund av dålig elmiljö?
Yes, det är Försäkringskassan.

Men, som sagt. Man ser i alla fall om sitt eget hus. Sen är det ju inte så noga.
Jag minns mycket väl hur generad en tjänsteman blev på en av dessa verk när denne i TV fick frågan om varför man sanerade egna lokaler men avrådde andra "pga brist på bevis". Så kan det gå när inte haspen är på.

Det finns fler exempel. Gissa vilka som förser sig i första hand med vacciner när risker för pandemier dyker upp? Osv.

Det jag skulle komma till är det här med debatten om allmän screening av prostatan för män över 50 år.
Med "allmän screening" menas att denna katgori årligen får lämna ett litet enkelt blodprov för kontroll av ev. förändringar av PSA-värdet (cancerceller i prostatan utsöndrar ett speciellt protein, vars halt man mäter). Mycket enkelt och billigt test.



Bild: Ett enkelt blodprov tas för kontroll av av PSA-värdet.

Myndigheterna anser att allmän screening inte bör ske. En sådan skulle "orsaka onödiga kostnader och onödigt lidande".

Från det ena till det andra. I går berättades på P1:s vetenskapsnyheter om att man hittat världens minsta varelse med ryggrad. Det är en groda, endast 7 mm lång.
Apropå ryggrad. Om det finns människor med ryggrad i denna församling som avråder från allmän screening, så borde naturligtvis INTE EN ENDA av dessa ha belastat samhället med provtagning på eget bevåg "som skulle orsakat onödiga kostnader och onödigt lidande". Allt enligt deras egen logik. Eller?
Men jag har inte sett en enda som framträtt och föregått med "gott" exempel. Varför? Kan man undra. Beslutsfattare som seriöst vill föregå med gott exempel brukar framträda i massmedia. Men inte den här gången av någon anledning.....



Bild: Prostatacancer. Inte kul att få skiten. Ta PSA-prov I TID!

- Jag gråter hellre i en BMW än skrattar på en cykel!

Citatet kommer från en giftaslysten flicka som nobbade en manlig kandidat med tunn plånbok.
Ungdomarna medverkade i ett kinesiskt dejtingprogram i TV som nu har censurerats hårt på grund av det moraliska förfallet bland landets ungdomar.

Trenden med starkare censur i Kina är tydlig. Den drabbar även andra TV-program exempelvis där tittarna ringt in och röstat i olika frågor.
Sådana program som liknar demokratier alltför mycket censureras.

Inslag i P1:s Ekot.

Ser att jag har skrivit så mycket om allvarliga saker sista tiden. Usch.
Det kom snö igår. Hör på vädret att den ska bort, regn ska komma. Härligt! Jag hatar snön. Den för bara elände med sig (aj aj nu var jag där igen).

Nu något trevligare.

Min fru är så galen i att sy påslakan och lakan att jag har gett henne diagnosen char lakansfeber.

Jag och min fru börjar höra dåligt på äldre (relativt sett alltså) dar. Så här lät det häromkvällen:
- Kom och titta! Den vissna julrosen reser sig när jag vattnar den!
- Vart sa du att julosten ska resa?



Bild: Resklar?

Hörde på radion att myndigheterna inte anser att det finns anledning att införa allmän screening för den skulle inte medföra lägre dödlighet i prostatacancer.
En stilla fundering: Hur kan man veta det eftersom man inte infört allmän screening och därför inte kan göra en utvärdering?

Jag känner en kille som på eget bevåg årligen tar PSA-prov. Han har mycket höga värden MEN de håller sig på konstant nivå. Och han mår bra. Läkarna rekommenderar INTE operation tills vidare.
I mitt fall hade jag konstant lågt PSA-värde flera år, men det rusade plötsligt iväg vid provtagningen mars 2007. Jag fick en snabb operation i april samma år och är därefter konstaterat frisk.
Vad hade hänt om jag inte kontrollerat mina värden? Endast Gudarna vet. En f.d. kollega till mig fick prostatacancer innan PSA-provet uppfunnits. Han dog nyligen. Han sa till mig innan han dog: -Du har haft tur.
Som en kirurg sa: -När patienterna kommer till mig är det oftast för sent. Kontrollera ditt PSA-värde regelbundet!
Eller ska vi bara lita på "turen"?
Myndigheterna är rädd för "onödiga" operationer med mycket "onödigt lidande" om allmän screening införs.

VILKET SKITSNACK!

I kommuniststater offrar man utan att blinka enskilda människor för att minimera statens kostnader.
Man kan undra i vilken sorts stat vi lever i, åtminstone i detta avseende.
Det har gått prestige i åsiktslåsningen.
När myndigheterna väl en dag tvingas ändra inställning, och den dagen kommer, kommer man även att införa fungerande tillämpningsrutiner så att inte "onödiga" operationer och "onödigt lidande" sker.

Låt oss ANTA att vi som förordar allmän screening får sån fantastisk framgång att ALLA män över 50 år i Sverige självmant tar PSA-prov en gg/år (myndigheterna kan inte neka dig ta ett prov!). Hur många tror ni lägger sig på operationsbordet och utsätter sig för "onödigt" lidande om PSA-proven visar konstanta värden och man mår bra? Det är här den springande punkten ligger. Våra myndigheter undervärderar både svenska mäns och läkarnas intelligens när det gäller denna bedömning. FY.

Det var mycket värre än jag trodde.
För någon dag sedan skrev jag inlägget Rasistorkester utförde nyårskonserten. Jag kritiserade kommentatorn Camilla Lundberg för att hon med endast några få ord i slutet av TV-sändningen berättade om Wienfilharmonikernas fientliga inställning till kvinnliga musiker, som hade portats från medlemskap.
När jag skrev inlägget förutsatte jag att hon fått kännedom om detta i samband med att hon fått manuset till konserten.

Ack så fel jag hade. I går googlade jag wienfilharmonikerna och hamnade på P1 och P2:s hemsida Mitt i Musiken. Där kunde jag läsa ett inlägg som publicerades redan den 22 mars 2010!
Där står bl.a.: "Under flera år var harpisten Charlotte Balzereit den enda kvinnan i orkestern, men hon fick inte synas i TV-bild, och hennes namn stod inte med i programmet."
Hela inlägget i Mitt i Musiken kan du läsa här.



Musikbranchens folk i våra massmediakanaler visste alltså redan i fjol våras om att wienfilharmonikerna dominerades av mansgrisar som portade kollegor pga kön!

Vad är nu detta. Har vi inte kommit längre i synen på våra medmänniskor här i Sverige? Det må vara förlåtet om publiken aningslöst inget vet. Men att vårt branchfolk är så ryggradslösa att det prioriterar "tradition" och tiger, eller åtminstone passivt döljer att professionella kvinnliga musiker förnedras på ett utstuderat sätt i en världsberömd orkester är uppseendeväckande.

I och för sig är det inget nytt att män förtrycker kvinnor som hotar deras auktoritet eller överglänser i skicklighet. Bara för att ta ett exempel:
Under andra världskriget fanns skickliga kvinnliga piloter som utförliga spaningsuppdrag. Men de fick aldrig delta i strid. Männens rykte som hjältar i luften fick icke naggas i kanten.


I Sverige är det förbjudet att i arbetslivet diskriminera på grund av kön (i privatlivet är det fortfarande fullt tillåtet...).
Stockholmsfilharmonikerna skulle omedelbart fällas för diskriminering om man vägrade anställa en professionell musiker på grund av fel kön.
Jag vet inte hur lagen är skriven i Österrike. Men båda länderna är med i EU.
Det är kanske dags för våra EU-kommisionärer att uttala sig, dels EU:s regler om jämställdhet i arbetslivet, dels angående SVT:s agerande när man visar en stor orkester som ägnar sig åt öppen könsdiskriminering i TV:s nöjesprogram?

Indelningen av människor i första och andra klassens medborgare avskaffades officiellt i Sverige år 1921 då kvinnorna fick rösträtt. Österrike har också allmän rösträtt. Men landet visar öppet inför världen på nyårsdagen sina mansgrisar på TV inför miljoners människor. Det känns inte rätt. Vi bör betacka oss för sådana uppvisningar hädanefter.


Bildkälla

Här lägger jag undan för undan in länkar till inlägg jag skrivit/skriver i ämnet.

Är du elkänslig?
Två skyttegravskrig i sverige (krigen om matfetter och elkänslighet)
Kul på jobbet!....och mindre kul