Har du hört den om prosten och prostinnan?
Jo, det var så att prostinnan föredrog att tituleras prostatan, för det lät finare…..
Apropå den.
På dagen två månader efter att jag tagit avtalspension ringde telefonen.
-Jag har fått provsvaret. Du har cancerceller i prostatan och jag rekommenderar dig att operera bort den snarast.
Det susade till i skallen, hallen där telefonen står svajade till.
-Om du inte har något emot det beställer jag tid nu på en gång för operation, fortsatte läkaren.
-Ja tack, sa jag förvirrat och lade på luren.
Ungefär en vecka tidigare hade jag besökt honom på Callanderska i Göteborg och lämnat prov.
Jag gick in i köket, ställde mig med ryggen mot spisen och världen snurrade runt. Jag fattade ingenting.
Flera år tidigare hade jag sökt för något helt annat, men den fantastiska distriktssköterskan i Länghem tyckte att vi skulle ta "rubbet" i prover.
PSA-proven visade därefter i flera år stadigt 3,9. Man mäter mängden av ett viss protein som har samband med prostatacancer. Överstiger mängden 4,0 nmol/ml rekommenderas vidare undersökning. Nu hade mitt värde helt plötsligt stigit till 4,9.
Jag hade inga som helst symptom men blev ändå rekommenderad operation av läkaren.
Villrådig ringde jag min äldste grabb och berättade.
-Inget snack farsan, operera kvickt, sa han till mig. Av en ren tillfällighet hade han strax innan gjort ett hantverkarjobb hos en kirurg som behövde hjälp med sin kåk. De hade pratat om ditten och datten och kirurgen hade nämnt att hans patienter oftast kom för sent pga de inte haft några symptom. När de väl visade sig hade prostatacancern oftast spridit sig ut i kroppen.
Sex veckor efter min läkares besked togs prostatan bort. Jag hade kommit i tid. Detta hände för tre år sedan. Proven har därefter visat "frisk"värden (PSA<1,0).
I fjol gick Robert Aschberg och Gert Fylking sträckan Ystad - Haparanda för att uppmärksamma prostatacancer och samla pengar. I år går de samma sträcka men åt motsatt håll i samma ärende. Kampanjen heter Mustasch-någonting. (Jämför Rosa Bandet för kvinnor/bröstcancer).
Myndigheterna avråder från allmän screening för män. Man anser att operation "kan ske i onödan", och hoppas att männen ska dö av annat, innan eventuell cancer i prostatan utvecklar/sprider sig och orsakar dödsfallet. Man offrar hellre åtskilliga liv för att några ska slippa opereras "i onödan”.
Det finns ett fint ord för sån här okunskap. Suboptimering. Med det menas att man skjuter bredvid målet men i tron att man träffat mitt i prick.
Jag bidrar på det här sättet med att hjälpa myndigheterna komma till förnuft. Det kan inte vara fel att årligen med ett enkelt litet blodprov hålla koll på sin prostata. Så länge värdena håller sig konstanta från år till år inom rimlig nivå händer ju ingenting.
Det måste vara billigare att med enkla blodprov spåra och mota Olle i grind, än att orsaka oerhört lidande och skyhöga vårdkostnader, kanske under årtionden, för tusentals personer.
Jag kan sätta mitt huvud på att inblandade beslutsfattare själva tar PSA-prov. Jag jämför då med Försäkringskassan som var en av de myndigheter som kvickast elsanerade sina kontorslokaler när diskussion om elfälts farlighet bröt ut (man hade upptäckt många sjukskrivningar bland egna personalen pga mycket dålig elmiljö i lokalerna). Men FK sitter och avslår alla ansökningar om skador som orsakats av höga elfält. "Elkänslighet finns inte” konstaterar man torrt. Så går det till i real life.
En ambitiös distriktssköterska var min räddning. Själv var jag helt okunnig och hade inga symptom. Så länge som allmän screening för män inte införs, ligger ansvaret på oss själva att kontrollera, förslagsvis från 45-50 års ålder årligen. Ingen kan neka dig om du begär provtagning. Om du ändå nekas, begär att denna vägran skrivs in i din journal. Sök sedan någon annan som insett vikten av regelbunden kontroll.
Låt detta inlägg bli ett "kedjebrev" och berätta för omgivningen. Då har Vi gjort vad VI kan för att informera.
Här lägger jag in länkar på fler som valt att berätta om sina erfarenheter:
Håkan Florin
Gösta Singstrand
