Författaren och satirikern Jonathan Swift lanserade på sin tid "Ett anspråkslöst förslag" som lösning på hungerkatastrofen i 1700-talets Irland.
Jag citerar ur
Bengt Anderbergs översättning:
En mycket erfaren amerikan i min bekantskapskrets i London har sagt mig att ett ungt, friskt och välnärt barn vid ett års ålder är en synnerligen delikat, närande och hälsosam föda, antingen det serveras stuvat, rostat, ugnstekt eller kokt (och jag tvivlar inte på att det skulle göra sig lika bra i en frikassé eller ragu).
Dagens svenska hungerkatastrof som massmedia och slaskpress förgäves försöker stilla bör man kunna lösa med mitt ännu mer anspråkslösa förslag.
Vårt land är för närvarande uppdelat i två befolkningskategorier:
Den första är en välmående och mätt kategori som inser att kungen är en vanlig människa och som har rätt till ett privatliv.
Den andra är ständigt hungrande som aldrig får nog av näring. "Vi måste veta allt, kungen är till hundra procent en offentlig person, han slösar bort våra pengar, han är vårt ansikte utåt”, lyder några av argumenten.
Hur stillar vi då denna andra kategoris omättliga behov?
Mitt ännu mer anspråkslösa förslag bygger på ny teknik.
Kungen åläggs bära webbkamera på kavajslaget live uppkopplad via trådlös internetuppkoppling tjugofyra timmar om dygnet.
När han inträder i det kungliga sovgemaket tar webbkameran över som är monterad i kristallkronan ovanför den kungliga sängen.
I ett hörn av sovrummet en pressläktare med all modern teknik med live satellitsändningar och professionella kommentatorer som har option på kungliga kommentarer och uttalanden dygnet runt.
Om detta mitt ännu mer anspråkslösa förslag verkar överdrivet, skulle jag uppskatta att få en hint om var gränsen istället bör gå.
Många hungrande passar också nu på tillfället att blanda in frågan om monarki eller republik. Ase Fingerborg på Artonbladet är bara ett av otaliga exempel. Men nu gäller det kungens eventuella privatliv och ingenting annat. Ska han få ha eller inte få ha ett privatliv?
PSST. En hemlis. Prostituerade och kriminella är - tro det eller inte - vanliga människor, som du eller jag och som man faktiskt kan "umgås" med. För det mesta är de heller inte farliga. Jesus kunde. Och han representerade ändå de högsta av etiska ideal......
PSST slut.
En historia får avsluta:
Jo, det var så här att en gammal dam var inkallad till tinget för att vittna om en våldtäkt hon utsatts för på en kyrkogård.
Damen hörde dåligt men var ändå smickrad över all uppmärksamhet, så hon bredde på vitt och brett om detaljer i våldtäkten.
Domaren tyckte det började bli pinsamt så han avbröt damen med orden:
-Men snälla ni, tänk på ert rykte!
Damen: -Om han tryckte? Jo, det ska jag tala om för domaren att han tryckte upp mig mot en gravsten så våldsamt att det stod "Vila i Frid" i baken i fjorton dagar.
