Whoever is happy will make others happy, too.
  —ANNE FRANK

Min stackars unge...

Min stackars unge, min mörkrädda,
som mött andarna av annat slag,
som alltid mellan de vitklädda
skymtar andra med onda drag,
nu vill jag sjunga dig milda sånger,
från skrämsel löser de och tvång och kramp.
De ber inte om de ondas ånger.
De ber inte om de godas kamp.

Se du skall veta, att allt levande
djupt inne är av samma slag.
Som träd och örter kan det växa trevande -
dras uppåt av sin egen lag.
Och träd kan fällas och blommor bräckas
och grenar tvina med förstörd kraft,
men drömmen gömmer sig - och vill väckas -
i var levande droppe saft.

Ur diktsamlingen "De sju dödssynderna".

Du äter mig. Nästlar dig in och låter ditt dåliga humör gå ut över mig. Jag vill inte ha med dig att göra. Konstant kommenterar du mitt liv och saker du inte har med att göra. Ringer varje morgon och väcker mig, kollar vad jag gör och har åsikter. Igår var jag ute. Först på ett sexparty som i och för sig var trevligt men jag känner inte för grejerna. Det kan de andra hålla på med. Detta har du nu tjatat om ett antal gånger. Sen stannade vi på grannbyns pub och hade trevligt. Åkte hem vid ett, tvättade av sminket och fick vuxenpoäng. Ändå ringer du vid nio och talar om att du släppt ut hästarna och ska ha plus för varje sak du gör, Det är ett enda stort försök att mala ner mig, äta mig och få mig att känna mig värdelös. Men tänk... Det går inte. Jag är värd så mycket mer än så.

Ditt beteende som du inte ens är medveten om, ditt fyllefestande varje helg, låter jag bara passera. Jag kan klaga till andra för att lätta på mitt tryck men låter dig vara. Jag känner ju sanningen.

Ditt huvud snurrar och du försöker slingra  dig men kommer inte längre än tillbaka till dig själv. Jag är envis och kommer inte att ge mig. Du får ha det bekvämt och tro att livet ska vara så men jag kommer att fortsätta påminna dig om att det finns fler dimensioner. Påminna dig om vad du varje dag försakar för pengarnas och någon slags heders skull. Tjurskalligt säger jag till dig att du är välkommen när du vill för vilken tid du vill, att det inte finns något annat för mig än att leva med dig. Och du vet... Att jag aldrig ger upp

Det är synd om de som inte får uppleva dessa dagar. Gnistrande nysnö och strålande sol. Jag har varit till fjälls fram och tillbaka. Solen lyste röd och hela fjället färgades av dess strålar. Efter vägen går korna kvar ute. De flyttar sig mycket ovilligt och sakta, men vad gör det? En flock på kanske 200 renar gick lite längre ner. Däruppe vid fjällfoten går hästar, åsnor, får och getter. Var hittar du den variationen? Ikväll åker jag dit igen. Vi ska elda och äta chips.

Det är ingen trevlig undersökning jag varit med om idag. Rektoskopi... I alla fall är det irriterat och fult men inga elaka tumörer eller så såvitt de sett nu. Jag kommer att vara hemma hela oktober och vila. Det blir till att försöka trolla med knäna och få pengarna att räcka... Men... Jag har väl en liten fin möjlighet att ordna det. Hon sa att jag inte skulle jobba förrän jag känner att jag klarar av att följa klockan och att det spritter i mig. Klok kvinna förmodar jag. Så ikväll hänger jag framför tv o dator. Har ätit god pasta med min speciallaxsås. Gott. Nu ska jag fortsätta vila

Jag försöker leva som jag tror att andra gör. Kliva upp och sätta igång dagen vid sju. Jobba på under dagen. Äta lunch och middag och göra nåt litet mer på kvällen. Men det går inte. Just nu är värken under kontroll så det är inte det som är problemet. Oftast går det bra att hantera energitjuvarna som vistas i min närhet. Gråten sitter inte i halen just nu. Det är ok. Jag är ute mycket. Rör mig. Äter så bra det nu går med magen som inte är igång som den ska ännu. Gör roliga saker som jag tycker om. Ändå är jag utmattad när det blir eftermiddag. Det enda kroppen skriker är VILA! NU!

Imorgon ska jag till läkaren. Vi får se vad hon säger.

Hon sov på soffan. Hänförd satt jag bredvid och betraktade det lilla undret. Det oskuldfulla ansiktet. Armarna i den rödrutiga pyjamasen. Täcket med sitt gamla påalakan med nallar på. Hunden under täcket tillsammans med henne. Hunden, som annars aldrig ligger i soffan... Ovanpå tronade den svarta katten. Mitt lilla barn.

Hon fyller arton i vår

Det blev tidigt idag också. Ändå har inget mer hänt än att hästarna fått gå ut. Vi sitter som säckar framför morgontv och myser oss igenom morgonen. Lilla somnar om på soffan. Vi har ätit en macka. Ljuvligt

Jag ville bara höra din röst. Jag ville att du skulle hålla mig en stund.

Kan vi ses idag? Finns det en möjlighet att våra vägar kan korsas? Vi stämmer av dagen och jag fylls av dig med värme och glädje. Du är min man. Det finns ingenting, ingen annan, som får mig att må som du gör.

Så läser jag dagens horoskop och visst...

Kärlek
Kanske är det årstiden som väcker dina romantiska känslor. En viss Skorpion kan idag verka lockande.

Bortom björkarnas kala stammar skymtar ån som släpper långa dansande sjok i morgonkylan. Solen är orange över grannens gärdsgård. Mitt hus är ännu varmt efter gårdagens brasa. Jag ska ut idag. Skogen kallar och hjärtat slår små glädjevirvlar.

Att leva i glesbygden och vara i naturen varenda dag på ett fullkomligt självklart sätt är en ynnest. Idag har jag haft handikappridning på vår ponny, mockat och umgåtts med hundarna, alla tre. Jag har skjutsat Lilla upp till fjället och ska snart åka dit igen. I källaren brinner björkved som är huggen här på denna gård. Ett långt samtal med kärleken på väg ner i morse. Ett kort möte med honom på en grusväg. Röda kinder och grå ylletröja. Iskalla händer och varm mage. Just nu är livet gott.

Vad jag känner mig glad och duktig nu! Har precis kommit tillbaka från en tur upp till fjälls på bara sommardäck. Jag fixar verkligen att köra den där backiga vägen i alla fall... Det ligger ju ett par decimeter snö däruppe och vägen är blank. Det ger livskraft att klara av små saker!

Det måste börja närma sig lite bättre tider för mig. Jag känner då och då små puffar som jag tror betyder att jag mår bra. På riktigt. Ork, glädje och lust. Jag klarar att vara vaken en hel dag utan att sova flera timmar mitt på dagen och faktikst vara uppe lite längre än nio på kvällen fastän jag stiger upp vid sju. Kanske kroppen kommer ikapp lite... Jag stannar hemma den här veckan också och hoppas på att det kommer mer av samma vana.

Helt underbart är att min blick fastnar på män. Att jag drömmer om män, ser snygga rumpor på ICA och kan känna ett sug i underlivet när ett par snygga jeans passerar. Eller jobbarbrallor... Det är nog det jag ser oftast. Jag tänker på kalsonger! Tack för det kroppen!

De är mina vänner. De är vackra. Jag är stolt över dem och håller om dem varje dag. När jag är olycklig finns de hos mig. Tacksamt tittar jag på dem i spegeln och tycker att de är lika fina varje gång. Mjuka fina, handfulla kullar. Fasta fast de ammat två barn nästan ett år var. Med stolt hållning för sin ålder.