

18 okt kl 22:44, 2010
I det turbulenta, i de stunder jag tvivlar, glömmer jag att vi är lika. Att allt vi gjort, allt vi är, är samma. När min förtvivlan förblindar mig och jag förfaller till det jag tror är tjatigt, påminner du mig så vackert med dina ord: "Tack käraste. Jag behöver det också." Den tillit jag en stund tvivlade på kom tillbaka i stora starka vågor. Jag hade glömt att våra själar förenats för länge sen. Att allt som hänt denna tid händer oss båda. Längtar jag, längtar du.