Eld

Du kommer tillbaka till mig efter så lång tid! Min älskade! Min bästa! Min förlorade för alltid... Trodde jag. Du som sparkade min axel ur led och knäckte mina revben. Den gången jag satt där på tröskeln och inte ville ha nån ambulans utan bara hjälp för er. Det var mitt fel. Jag inbillade mig att jag kände dig så väl att jag ignorerade varningssignalerna och bröt våra vanor och regler. Du visade mig ju så väl att du inte ville ha det så och ändå fortsatte jag som förblindad. Jag visste ju att du inte ville att jag skulle sätta på dig täcket i boxen. Att jag fick hjälp att släppa ut er var det viktigaste

Vi blev vänner igen. Du hade glömt det direkt. Det tog några månader innan jag kunde rida dig ordentligt och vi nådde vårt mål med träningen. Sen sålde din ägare dig alldeles för fort. Jag fick inte ens chansen. Sorgen var tung och jag la av med min seriösa ridning. Så kommer din nya ägare på att hon ska flytta hit! Och att hon behöver hjälp! Fantastiskt!