Eld

Ekonomiskt är det här en mindre katastrof för mig. Samtidigt är det skönt att ännu en gång ge mig in i diskussionen med FK. Fjolåret präglades av en lång strid om hur mycket jag egentligen tjänar där jag överklagade gång på gång och varje gång fick upp summan en liten aning så att den just nu ligger på 2/3 av vad jag faktiskt tjänade under förra året. Då jag absolut inte kan jobba som det är just nu sjukskrev jag mig i torsdags med hornen växande i pannan. Nu måste de nämligen titta på ärendet igen och jag har en stor hög med nya dokument att bombardera dem med... Åhhh så skönt! Dessutom sörjde jag en gång i tiden att de tog av mig min gamla sjukpenning pga att min anmälan till AF, som jag egentligen inte behöver eftersom jag jobbar så mycket jag får när jag inte är sjuk, var felaktig på något sätt som varken jag eller någon på AF förstår, men inser ju nu att jag faktiskt har rätt till en sjukpenning som är en bra bit högre än den en gång var! Ha! Tänk om jag får igenom mina rättigheter till sist! Ändå är det ju inte pengarna som är det grundläggande problemet för mig. Jag har så jag klarar mig och ett bra skyddsnät. Det är sakfrågan, rätten att få hjälp och bli bemött på ett mänskligt värdigt sätt det handlar om. De som är i en situation motsvarande min men inte har samma skydd råkar så illa ut. Det är dem jag sörjer för. 2008 var jag sjuk i början av februari och senaste beslutet kom i oktober. Jag har ännu bara fått ut en bråkdel av de pengar som borde ha varit min rättighet. Men nu alltså till en ny omgång! Ny energi trots att jag är illa sjuk. Genom mitt ärende kanske fler kan få rätt och hjälp i tid. Hoppas!