Eld

Det är lätt att tycka om någon som är spritiuell och nöjd med tillvaron. Så mycket svårare då verkligheten tränger sig på och sjukdomens matthet lägger sig över den man trodde sig gilla. Jag vet att jag inte är så rolig nu. Allt som släpat efter under min sjukskrivning tär på mig och jag har ett skov som varat längre än vanligt. Hela kroppen är full av inflammationer och min läkare tyckte inte att jag skulle jobba alls när jag träffade henne förra veckan. Jag promenerar, ligger i varma bad, äter min medicin och de delar av naturmedicinen jag tycker har effekt. Jag sover återigen många timmar eftersom kroppen behöver den vilan. Den som känner alla mina jag accepterar det och finns vid min sida. Det är nu och inte när jag satt med gips som jag behöver stöd och goda människor runt om mig. Jag är inte särskilt ledsen eller arg. Inte deppad. Jag tar situationene som den är och lever mitt liv.