Hej, Jag känner igen mig mycket i din beskrivning. Är precis som du i en annan persons våld. Han har tagit över mina tankar och jag kämpar varje dag för att komma loss. Jag har avslutat kontakten med honom men han försöker ändå ta kontakt på subtila sätt, och medverkar då till att jag inte kan släppa honom. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig för att kanske utbyta erfarenheter, om du vill? Hör gärna av dig till mig per mail.

Skrivet av Cafergot den 15 oktober, 2006 kl. 09:23 #

Förlåt mig för att jag skriver! jag fann dig på en sida. jag vill bara veta en sak. Kände du, eller har du läst någonstans, fått information eller så, om att det finns kvinnor som jag, som när vi blivit utsatta för detta , inte velat se, utan anhöriga och barn har satt stopp. Att skolan ringer och säger att jag kommer att bl anmäld för "barn far illa" om jag släpper in mannen i huset igen...Har du någonsin hört hur kvinnor i det läget, har fått en sådan ångest, och längtan efter mannen, trots att hon vet, att hon aldrig blivit älskad, utan bara utnyttjad och är ingeting värd i hans ögon. Trots att jag som sagt vet allt detta, så får jag tvinga mig att inte ringa, be honom tillbaka, tjata gråta göra allt för att få honom tillbaka. Jag får verkligen tvinga mig!! och han i sin tur, hör inte av sig ett dugg. han bara "avpolleterar mig" som han sa. och jag sitter här med all skit över mig känns det som....Inte ens en utskällning, inte ens en knutta av onsdska. jag är absolut ingenting för honom! Han sitter säkert och få tröst av någon annan kvinna nu, som tror på honom. Ser ju att du trots att det gått sån lång tid, inte kunnat släppa honom. Men är det så här det ska vara nu... Vore underbart om du kunde ta kontakt med mig. Jag vill veta, så gärna veta att jag inte gjorde fel.

Skrivet av Laila den 29 november, 2006 kl. 13:21 #