Jag känner mig så mycket bättre nu.

Idag har jag haft en riktigt bra idag.

Kul på jobbet, fixat massor hemma, tränat och nu käner jag min redo för sängen.

Allt känns toppen!

Sorgen börjar lägga sig, faktiskt så gör det inte alls lika ont längre.

Men när jag tänker på hans barn så känns det inte bra.

Människor jag tar till mitt hjärta vill jag gärna ha kvar i mitt liv, men dom rycktes ju bort med honom.

Undrar hur dom mår...

Jag kan inte säga att jag är fri men har gjort stora framsteg.

Ibland tänker jag på hur han tog över mina tankar och styrde mig helt och hållet.

Hur kunde jag, starka självständiga jag hamnade i detta?!

Det skulle inte finnas på världskartan att något sånt skulle kunna ske.

Men det gjorde det, vem som helst kan råka ut för det.

Jag har fortfarande inte fått någon ilska, jag tycker faktiskt synd om honom.

Och det värsta är att jag kan höra mig tänka, stackars älskade X om du fortsätter så här kommer du att bli ensammast i världen och det vill jag inte. Jag önskar att ha skall få det bra och jag känner att han ligger mig varmt om hjärtat.

Dessa känslor gör mig rädd.

Han som gjort mig sååå oerhört illa borde jag inte känna så här för.

Han skrämmer mig fortfarande, aldrig att jag skulle våga träffa honom igen.

Han sitter som djävulen på min axel fortfarande...

Och styr det han kan.