En liten känsla av upprättelse. Denna gång bevisade han att jag inte hade helt fel...

Att ta sig rätten att läsa någonannans mail är inte ett normalt beteende.

Är man intresserad av det så har man ett visst kontrollbehov, större än vanligt.

Han har ansett sig fullt normal i dessa anseende och att det är jag som är opålitlig eller till och med en hora ibland.

Han förintade hela min hem, antagligen i rädsla för att jag döljde något för honom. Något från mitt förflutna. Han tog ifrån mig mina gamla dagböcker, där jag skrivit av mig mina känslor i många år.

Han hatade allt som var mitt.

Jag satt fast och ville inte annat än behaga honom.

Bara han älskade min så var jag lycklig... Men vad jag än gjorde så gjorde jag fel.

Idag så vill jag bara må bra. Jag jobbar på att bli hel, ibland undrar jag om jag kan känna lycka igen.

Han har krossat min själ, stampat på den och till sist spottat på mig.

Den är den mannen jag gav mig bort mig själv till.